Bostadsbristen i Sverige: En finsk lärares perspektiv
Mari Niemelä, en finsk lärare, återvände till Finland efter tio år i Sverige år 2022. Hennes erfarenheter med den svenska bostadsmarknaden står i stark kontrast till den finska. I Finland fann hon enkelt en central lägenhet i Vasa med ett tillsvidarekontrakt. Den finska hyresmarknaden, trots att den kan vara dyr, erbjuder ett stort utbud och snabba möjligheter till boende, särskilt under sommarmånaderna. Niemelä uttrycker sin förvåning över det svenska systemet, som hon menar skapar onödigt lidande och tvingar människor att leva i beroendeställning.
Niemeläs tid i Göteborg präglades av osäkerhet och tillfälliga boenden på andrahandsmarknaden. Hon bytte bostad fem gånger på bara ett och ett halvt år. Hennes första rum i Vasastan, ett litet och mörkt utrymme som hon beskriver som mer likt en garderob, delades med hyresvärden och en annan inneboende. Trots närheten till universitetet och en till synes rimlig hyra på 5000 kronor, präglades hennes vistelse av obehag och otrygghet. Avsaknaden av lås på dörrarna och hyresvärdens ständiga närvaro skapade en känsla av otrygghet. En kväll kulminerade situationen då hon kom hem till en fest och fann berusade män i sin säng. Händelsen tvingade henne att flytta och hon tillbringade de följande månaderna hos sin syster i Varberg.
Sveriges studentbostadssituation är ett allvarligt problem, med en stor obalans mellan antalet studenter och tillgängliga studentbostäder. Enligt Sveriges Förenade Studentkårer (SFS) finns det 400 000 studenter men endast 100 000 studentbostäder. SFS ordförande Rasmus Lindstedt beskriver situationen som en omöjlig ekvation. Sju av tio studenter bor på orter där kötiden för en studentbostad är minst en termin, vilket tvingar många till otrygga boendelösningar. Dessa inkluderar dyra andrahandskontrakt som kan konsumera upp till 80 procent av en students inkomst, eller att sova på en väns soffa. Problemet är inte längre begränsat till större studentstäder som Lund, Göteborg, Stockholm och Uppsala. Även mindre orter som Kiruna och Skellefteå, viktiga för utbildning inom grön omställning, upplever en alarmerande bostadsbrist.
Rasmus Lindstedt betonar behovet av statligt stöd för nybyggnation av studentbostäder, en åtgärd som finns i alla andra nordiska länder. Han argumenterar för att det är en långsiktig investering som gynnar både Sverige och dess ekonomi. Otrygga boendeförhållanden skapar stress och kan i värsta fall leda till att studenter avbryter sina studier. Studenter från socioekonomiskt svaga bakgrunder drabbas särskilt hårt och kan tvingas välja bort utbildningar på grund av bristen på boende. Lindstedt understryker statens ansvar att säkerställa att alla studenter, oavsett bakgrund, har möjlighet att välja utbildning och studieort.
Mari Niemeläs erfarenheter illustrerar de svårigheter som många möter på den svenska andrahandsmarknaden. Hon beskriver den som en hopplös röra där nyinflyttade kämpar för att hitta en startpunkt. Även om hennes egen historia är oroande, har hon hört ännu värre berättelser. Kontrasten mot den finska bostadsmarknaden är slående. Där är det enkelt att hitta boende, och behovet av att navigera en kaotisk andrahandsmarknad existerar inte på samma sätt. Niemeläs berättelse belyser behovet av en mer fungerande bostadsmarknad i Sverige, en marknad som erbjuder trygghet och möjligheter för alla, inklusive studenter och nyanlända.
SFS bostadsrapport för 2024 visar att 194 000 studenter, motsvarande 68 procent av alla studenter i landet, bor i städer där kötiden för ett förstahandskontrakt är minst en termin. Dessa städer inkluderar Göteborg, Halmstad, Kiruna, Lomma/Alnarp, Lund, Malmö, Skellefteå, Stockholm, Umeå, Uppsala, Varberg och Visby. Kötiderna varierar från några månader till fem år i de största studentstäderna. I Stockholm är den genomsnittliga kötiden 4,5 år hos Stockholms Bostadsförmedling och 1-2 år hos Stockholms Studentbostäder. Dessa siffror understryker allvaret i bostadsbristen och behovet av snabba och effektiva åtgärder.
