Sammanfattning av kontantutredningen i sex stycken
1. Bakgrund och syfte: I början av 2024 tillsatte regeringen en utredning för att undersöka hur möjligheterna att betala med kontanter i Sverige kunde förbättras. Utredningen, ledd av SD-riksdagsledamoten Dennis Dioukarev, hade som mål att säkerställa att ingen utestängs från att kunna betala för varor och tjänster. Finansmarknadsminister Niklas Wykman (M) betonade vikten av att alla ska ha möjlighet att delta i samhället, oavsett betalningsmetod. Utredningens fokus låg på att stärka tillgången till kontanter och se över hur man kan säkerställa att kontanter fortsatt är en gångbar betalningsmetod.
2. Förslag om kontantplikt: Ett centralt förslag från utredningen är att införa en lagstadgad skyldighet för apotek och större livsmedelsbutiker att acceptera kontanter som betalningsmedel. Denna skyldighet föreslås gälla mellan klockan 06.00 och 20.00. Utredningens kartläggning visade dock att det redan idag är möjligt att betala med kontanter i de flesta av dessa butiker. Syftet med lagförslaget är att garantera att möjligheten att betala med kontanter kvarstår även i framtiden, och förhindra att livsmedelsbutiker och apotek följer samma utveckling som restauranger och andra verksamheter där kontantbetalning blivit allt svårare.
3. Pensionärsorganisationernas synpunkter: Utredningen hade en referensgrupp med representanter från bland annat pensionärsorganisationerna PRO och SPF Seniorerna. Dessa organisationer välkomnar förslaget som ett steg i rätt riktning, men anser att det inte går tillräckligt långt för att säkerställa att alla som behöver använda kontanter i sin vardag faktiskt kan göra det. De efterfrågar ett mer omfattande krav på kontantacceptans, som även skulle omfatta exempelvis klädaffärer och kollektivtrafiken. De menar att många äldre, som inte är vana vid digitala betalningsmetoder, riskerar att utestängas från stora delar av samhället om inte fler verksamheter accepterar kontanter.
4. Avgränsning av förslaget: Utredningen övervägde att införa ett bredare krav på kontantacceptans, men valde att avfärda detta alternativ. Man ansåg att ett för brett krav skulle påverka näringsfriheten i för stor omfattning. Dessutom bedömde utredningen att det inte finns tillräckligt politiskt stöd för ett sådant förslag i nuläget. Fokus lades istället på att säkerställa kontantanvändning för basala behov som livsmedel och mediciner.
5. Utredningens övriga förslag: Utöver förslaget om kontantplikt för apotek och livsmedelsbutiker innehåller utredningen även andra förslag för att stärka kontanthanteringen. Bland annat föreslås ett tydligare krav på att offentligrättsliga avgifter, som till exempel avgifter för pass, körkort eller tandvård, ska kunna betalas kontant. Dessutom föreslås att bankerna ska få en större skyldighet att erbjuda olika typer av kontanttjänster, så att handlare enklare kan sätta in kontanter på sina bankkonton. Detta syftar till att underlätta för företag att hantera kontanter och därmed minska incitamenten att avskaffa kontantbetalning.
6. Slutsats: Kontantutredningens förslag syftar till att säkerställa att kontanter fortsatt är en tillgänglig betalningsmetod i Sverige, särskilt för grundläggande behov som livsmedel och medicin. Förslaget om kontantplikt för apotek och livsmedelsbutiker har mötts av både positiva och negativa reaktioner, där pensionärsorganisationer efterfrågar ett mer omfattande skydd för kontantanvändare. Utredningens avgränsning motiveras med hänsyn till näringsfriheten och bristande politiskt stöd för mer långtgående åtgärder. De övriga förslagen, om offentligrättsliga avgifter och bankernas kontanttjänster, syftar till att skapa en mer robust infrastruktur för kontanthantering i samhället.
