Donald Trumps Handelskrig: En Analys i Sex Paragrafer
Mindre än två veckor efter sin återkomst till Vita huset har Donald Trump inlett sin första offensiv i det ekonomiska krig han länge förkunnat. Två omedelbara slutsatser kan dras: För det första menar han allvar. De höga tullarna är inte bara tomma hot eller symbolpolitik, utan representerar en central del av presidentens ekonomiska vision. Trump ser handelspolitiken som ett verktyg för att stimulera amerikansk industri, stärka landets finanser och utöva påtryckning mot omvärlden. Jämfört med sin första mandatperiod verkar Trump nu mer målmedveten och strategisk i sin implementering av denna politik. Han har tydligt identifierat sina mål och verkar beredd att gå längre för att uppnå dem.
Den andra slutsatsen är att Trumps fokus inte enbart ligger på Kina. I denna inledande fas riktar sig USA:s hårdaste åtgärder mot sina närmaste grannar, Kanada och Mexiko. Trots nära relationer och ett befintligt frihandelsavtal har dessa länder belagts med 25 procent tull, medan Kina initialt undkommer med 10 procent. Denna åtgärd markerar en period av stor osäkerhet för den globala ekonomin. På kort sikt kommer Kanada och Mexiko att bära den tyngsta bördan av USA:s nya handelspolitik. Decennier av nordamerikansk frihandel har skapat starka ekonomiska band mellan länderna, och ett brott med dessa band kommer att få kostsamma konsekvenser.
Även om de nya tullarna drabbar amerikanska konsumenter och företag, är effekten sannolikt större för Kanada och Mexiko på grund av USA:s betydligt större ekonomi. Hälften av den amerikanska importen från dessa länder utgörs av insatsvaror till den amerikanska tillverkningsindustrin. Produkter korsar ofta gränserna flera gånger under produktionsprocessen, och 25 procent tull vid varje passage försämrar amerikanska företags konkurrenskraft. Sannolika konsekvenser för USA inkluderar lägre tillväxt, högre konsumentpriser, stigande räntor och en starkare dollar. Men Kanada och Mexiko, med sina mindre ekonomier, kommer att drabbas hårdare.
Trumps val att inledningsvis rikta in sig på Kanada och Mexiko kan delvis förklaras av deras relativa sårbarhet jämfört med Kina. Kina, världens största exportör, har inte bara lägre tullar, utan även befintliga tullar mot USA som i många fall redan överstiger den nya nivån. Kina är dessutom en betydligt större ekonomisk och politisk makt med större kapacitet att svara på amerikanska påtryckningar. Trumps handelspolitiska strategi verkar följa en princip där mindre ekonomier ses som lättare måltavlor.
Samtidigt verkar Trumps fokus på Kina ha minskat jämfört med hans första mandatperiod. Den konfrontativa Kinapolitiken som inleddes under Trump har i stort sett fortsatt under Joe Biden. I Trumps retorik framstår nu andra länder, särskilt EU, som lika stora hot. Trump har aviserat att EU står näst på tur i hans handelskrig. Denna konflikt innebär stora risker för båda sidor, då den ekonomiska axeln mellan USA och Europa är globalt avgörande. Handelsvolymen är omfattande, men investeringar och kapitalflöden är ännu större än mellan USA och Kina. Ett hot om försämrade relationer skulle skapa oro i båda ekonomierna, men Europa skulle sannolikt drabbas hårdare.
Kanada har redan börjat överväga begränsade motåtgärder mot USA. Kombinationen av kompromisser och strategiska svar var även EU:s strategi under Trumps första mandatperiod. Dock finns en faktor som kan väga tyngre än diplomatiska manövrer: Trumps uttalande om att handelskriget inte kommer att påverka börserna. Om detta visar sig vara falskt, kan finansmarknaderna, som en femte statsmakt i USA, bli den starkaste motkraften mot presidentens handelspolitik. Deras reaktioner kan bli avgörande för hur handelskriget utvecklas och vilka konsekvenser det får, både för USA och globalt.
