Därför lägger Trump beslag på miljoner fat venezuelansk olja

USA och Venezuela når oljeuppgörelse efter långvarig konflikt

USA har nått en överenskommelse med Venezuela om att ta emot mellan 30 och 50 miljoner fat olja, enligt ett uttalande från Vita huset på tisdagen. President Donald Trump har via sociala medier hävdat att oljan ska säljas på den öppna marknaden och att han personligen kommer att kontrollera intäkterna från försäljningen.

Uppgörelsen har dock ännu inte bekräftats av Venezuelas regering, och det är oklart om USA kommer att erbjuda något i utbyte för oljan. Trump motiverar åtgärden med att Venezuela och tidigare president Hugo Chavez har ”stulit olja som tillhör USA” – ett påstående som speglar en komplex och nästan hundraårig dragkamp om landets oljeresurser.

Bakgrunden till konflikten sträcker sig tillbaka till 1970-talet när den venezuelanska staten tog kontroll över landets oljeproduktion genom det statliga monopolet PDVSA. Under 1990-talet bjöds internationella oljebolag, däribland amerikanska Exxon och Conoco, in i samriskprojekt med PDVSA. När Hugo Chavez tog makten 1999 bröts dessa samarbeten i praktiken, vilket ledde till omfattande skadeståndsanspråk från de amerikanska bolagen mot den venezuelanska staten.

De 50 miljoner fat olja som nu ska överföras till amerikansk kontroll motsvarar ungefär två månaders produktion i Venezuelas oljesektor. Paradoxalt nog skulle detta kunna innebära en tillfällig lättnad för landets hårt pressade oljeindustri. Sedan mitten av december har Venezuela drabbats av en nästan total blockad av oljeexporten, vilket har lett till att oljelagren i landet svämmar över. Utan möjlighet att förvara eller transportera den producerade oljan tvingas Venezuela stänga ned produktion – en mycket kostsam process.

Venezuela sitter på världens största kända oljereserver med nästan en femtedel av världens totala bokförda reserver. Enligt officiella siffror finns över 300 miljarder fat råolja under marken i landet. Med dagens oljepriser representerar detta – åtminstone på papperet – ett värde på många tusen miljarder dollar.

Men verkligheten är mer komplicerad. En stor del av oljan i Orinocobältet, landets största fyndighet, är mycket svårhanterlig. Den liknar en tjock smet och innehåller höga halter av svavel och mineraler, vilket gör både utvinning, transport och raffinering kostsam och tekniskt krävande. För att denna typ av olja ska vara lönsam krävs vanligtvis ett oljepris på minst 80 dollar per fat – betydligt högre än dagens marknadspriser. Detta gör att en stor del av Venezuelas oljereserver i praktiken har ett mycket begränsat ekonomiskt värde.

Landets oljeproduktion har befunnit sig i en långvarig nedgång. Från att ha varit en av världens ledande oljeproducenter levererar Venezuela nu endast marginella volymer till världsmarknaden. Krisen förvärrades markant efter sommaren 2017 när Trumpadministrationen införde sanktioner som blockerade venezuelanska tillgångar på amerikanska finansmarknader. USA ströp PDVSA:s konton och begränsade tillgången till viktiga insatsvaror som behövs för att transportera landets tunga olja.

Effekten av dessa åtgärder är tydlig i produktionsstatistiken. Under det senaste året har Venezuelas oljeproduktion bara legat på en tredjedel av nivåerna från 2000-talet. De senaste månaderna har produktionen fortsatt att falla kraftigt efter att USA i praktiken infört en blockad av venezuelansk oljeexport sedan december.

Trumpadministrationens ambition är att få fler amerikanska oljeproducenter att återvända till Venezuela. Även om en viss produktionsökning kan ske på kort sikt när oljelagren töms, krävs omfattande och långsiktiga investeringar i anläggningar och infrastruktur för att återställa produktionen till tidigare nivåer. Med tanke på landets politiska och ekonomiska instabilitet är det högst osäkert vilka aktörer som har både kapacitet och vilja att genomföra sådana investeringar.