I Europa pågår en ekonomisk dragkamp mellan det gamla och nya, där kontinenten riskerar att hamna på efterkälken jämfört med USA och Kina. Detta framhåller den franska ekonomen Philippe Aghion, en av årets mottagare av Ekonomipriset till Alfred Nobels minne, som delar priset med Peter Howitt för deras teori om ”ihållande tillväxt genom kreativ förstörelse”.
Aghion, som anses vara en av president Emmanuel Macrons främsta inspirationskällor, är både en av Europas skarpaste kritiker och en av dess mest inflytelserika ekonomer. Han är även en av upphovsmännen bakom den uppmärksammade Draghi-rapporten från förra året, som nu vägleder många av EU-kommissionens ekonomiska reformer.
– Det fanns mycket mer kreativ förstörelse i Europa på 1800-talet. Då var vi spjutspetsen för innovation. Nu sker det mesta i USA, och alltmer i Kina. Europa ägnar sig åt mindre innovationer i gammal teknik, säger Aghion i en intervju.
Han pekar på flera strukturella problem inom EU som hämmar innovation och tillväxt. Enligt Aghion behöver Europa skapa en genuint integrerad marknad som liknar den i USA. Mer gränsöverskridande konkurrens och större, sammanhängande kapitalmarknader är nyckelfaktorer för att stimulera ekonomin.
Samtidigt betonar han att marknadskrafter inte räcker för att möta dagens utmaningar. Aghion förespråkar en mer aktiv industripolitik från EU och medlemsstaterna – något som länge varit tabubelagt i europeiska diskussioner om ekonomisk politik.
– I den fria konkurrensens namn har vi uteslutit industripolitik i Europa. Men de två går att kombinera. På områden som energi, försvar och bioteknik behöver vi mer av det USA har haft, med stora statliga innovationsstöd, förklarar Aghion.
Den ryska invasionen av Ukraina har enligt ekonomen förändrat många europeiska beslutsfattares syn på behovet av gemensamma satsningar inom strategiska områden. Särskilt tydligt blir detta inom klimatomställningen, där Aghion menar att en dubbel marknadsmisslyckande-problematik gör statliga ingripanden nödvändiga.
– Det räcker inte att beskatta fossil teknik när gröna alternativ inte finns tillgängliga. Vi behöver både piska och morot. Det kräver en massa grön innovation och därför behöver vi ett grönt innovationsprogram.
Aghion beskriver hur företag tenderar att bygga vidare på befintlig kunskap och teknik, vilket skapar en sorts teknologisk inlåsningseffekt som försvårar övergången till klimatvänliga alternativ. Denna ”kunskapsexternalitet”, som han kallar det, kräver politiska åtgärder för att brytas.
– För elbilar krävs en helt ny värdekedja, från elmotorer till batterier och insatsvarorna till dem. Det kräver koordination av resurser. Vilket i sin tur kräver industripolitik, säger han.
När det gäller den uppmärksammade svenska batteritillverkaren Northvolt, som nyligen drabbats av allvarliga ekonomiska problem, menar Aghion att problemet inte var att staten gjorde för mycket – utan för lite och på fel nivå.
– Sveriges försök att stödja ny grön industri borde ha gjorts på en mycket större skala och högre nivå, tillsammans med andra länder i Europa.
På frågan om statligt stöd riskerar att skapa företag som blir beroende av subventioner snarare än att bygga livskraftiga verksamheter, svarar Aghion att omställningen från fossil till förnybar teknik är både kostsam och svår. Företag kommer att behöva hjälp för att klara denna transformation, menar han.
Philippe Aghion, född 1956 och verksam i både Frankrike och Storbritannien, delar årets ekonomipris till Nobels minne med Joel Mokyr och Peter Howitt. Prissumman är totalt 11 miljoner kronor, där Mokyr får ena halvan medan Aghion och Howitt delar på den andra halvan för deras arbete kring innovationsdriven tillväxt.

15 kommentarer
Philippe Aghions perspektiv är spännande. Samtidigt så finns det en balans att hålla – försiktig investering mot för hastiga beslut.
Det här låter som en väldigt komplex fråga. Vill någon försöka förklara lättare?
Det handlar om att förbättra villkoren för investeringar och innovation.
Jag undrar hur man i praktiken skulle kunna skapa en mer integrerad marknad i EU? Jag tycker det läter svårt.
Kreativ förstörelse är väl en bra teoretisk grund, men är det verkligen tillräckligt för att vända den europeiska ekonomin?
Jag tycker det låter som en långsam process. Hur ska vi dreva på?
Färska politiska beslut kanske inte räcker, vi behöver mer institutionell reform.
USA och Kina borde vara en varningssignal för Europa. Vi måste agera snabbt.
Ja, konkurrens torde kunna skapa bättre tillväxt.
Det här låter som en intressant analys. Europa kan nog verkligen dra nytta av mer grönt industristöd för att hänga med i global konkurrens.
Jag håller inte med om att Europa är efterblivit. Det finns mycket som går bra.
Vad skulle ni se som ett konkret exempel på framgång?
Det är bekymmersamt att Europa hamnar efter USA och Kina i innovation. Vi behöver verkligen satsa mer på framtidsteknologier.
Intressant påstående att Europa misslyckas med innovation. Vad tror ni att vi borde göra annorlunda?
Mer investeringar i teknik och forksning kanske skulle hjälpa.