Expertrådet larmar om valbudgeten: ”Kommande generationer får betala”

Svenska regeringens budget möter hård kritik från Finanspolitiska rådet

I sjätte och sista rapporten som ordförande för Finanspolitiska rådet levererar Lars Heikensten stark kritik mot regeringens ekonomiska politik. När han passerar finansdepartementets entré på Jakobsgatan i Stockholm är hans budskap tydligt – detta är den allvarligaste kritiken rådet framfört sedan dess bildande 2007.

”Den här typen av kortsiktigt agerande där man skjuter på kostnaderna och inte ställer olika utgifter mot varandra, det är precis det som det finanspolitiska ramverket är till för att förhindra,” säger Heikensten med eftertryck.

Kritiken riktas specifikt mot regeringens valbudget, som innebär historiskt omfattande utgifter. Försvarssatsningar och stöd till Ukraina tillsammans med flera skattesänkningar resulterar i det största underskottet i svenska statsfinanser på 30 år, om man bortser från pandemin. Enligt prognoser kommer staten behöva låna hela 170 miljarder kronor.

”Underskottet är för stort. Det kommer att begränsa utrymmet väldigt mycket för kommande regeringar,” varnar Heikensten, som är särskilt bekymrad över de principiella avvikelserna från det finanspolitiska ramverket.

Efter 1990-talskrisen har det funnits en stark politisk konsensus kring finanspolitiska spelregler med utgiftstak, överskottsmål och tydliga budgetregler. Även efter övergången till det nya balansmålet som partierna enades om 2024 har principen om ordning och reda i statsfinanserna varit vägledande.

Men en ny oroande utveckling är att regeringen, med stöd från oppositionen, infört ett betydande undantag. Försvarsutgifter och Ukrainastöd ska räknas bort från ramverket under kommande tio år. Detta innebär att staten tillåts låna 300 miljarder kronor ”utanför” ramverket.

”Här lägger man fram ett ganska stramt ramverk, sedan bryter man rejält mot principerna. Då kan man fråga sig vad det finanspolitiska ramverket egentligen spelar för roll. Vad är kvar?” frågar sig Heikensten.

Finansminister Elisabeth Svantesson (M) har tidigare försvarat avsteget med att försvarsupprustningen är en existentiell fråga, och att liknande undantag gjordes under pandemin. Detta argument köper inte Heikensten, som påpekar att försvarsutgifterna inte handlar om en tillfällig kostnadspuckel utan om permanent höjda nivåer.

”Nu lägger regeringen i stället större kostnader på kommande generationer, som får betala för försvaret två gånger,” påpekar han och fortsätter: ”Regeringen hävdar att det är omöjligt att finansiera det här på något annat sätt. Men budgeten visar att det inte stämmer. Pengar finns för sänkt matmoms och jobbskatteavdrag. Det är ett politiskt val man gör, att skjuta upp kostnaderna.”

Trots att Sveriges offentliga skuld fortfarande är bland de lägsta i Europa, ser Heikensten oroande tecken på att den finanspolitiska disciplinen försvagas. Minnet från 90-talskrisen bleknar, och politiska hänsyn får allt större betydelse.

”Den här budgeten gör inte att vi hamnar i en statsfinansiell kris. Men jag tror att det finns en växande generell svårighet att driva igenom en bra politik i riksdagen. Det finns många tendenser att välja de enklaste vägarna,” säger han och varnar för att kommande regeringar kommer att få stora svårigheter att balansera sina budgetar.

Finansminister Svantesson tycks själv vara medveten om problematiken. Vid en presskonferens nyligen konstaterade hon: ”Mycket av reformutrymmet framåt är redan intecknat.”

Lars Heikensten, född 1950 och doktor i ekonomi från Handelshögskolan i Stockholm, har en gedigen bakgrund med tidigare positioner som Riksbankschef och VD för Nobelstiftelsen. Han tillträdde som ordförande för Finanspolitiska rådet 2020, och hans andra mandatperiod löper ut i vår. Rådet, som bildades 2007, består av sex ledamöter och har till huvuduppgift att granska regeringens finanspolitik på ett oberoende sätt.