Ekonomisk beredskap vid krig: En analys från tidigare riksbankschefen

I en tid av ökad global oro och spänningar ställer många svenskar frågan: Vad skulle hända med min privatekonomi vid ett krig eller en allvarlig kris? En läsare med en fast regionanställning, betydande bostadslån och rörlig ränta undrar specifikt hur räntorna skulle påverkas i ett skymningsläge eller under en krigssituation.

Stefan Ingves, tidigare riksbankschef och numera rådgivare till Ukrainas centralbank, belyser frågan utifrån både historiska erfarenheter och praktiska exempel från länder som upplevt krig.

”Det ligger i sakens natur att det är omöjligt att i förväg veta hur världen då kommer att te sig,” förklarar Ingves och påpekar att Sverige inte varit direkt indraget i krig på hundratals år, vilket gör situationen svårbedömd.

Sverige har omfattande beredskapslagstiftning som anger ramverket för agerande vid kris eller krig. Ingves betonar dock att denna lagstiftning främst fungerar som riktlinjer för övningar – verkligheten följer sällan exakt samma mönster. ”I ett skarpt läge måste man ha förmågan att laga efter läge och hantera det okända,” förklarar han.

Ekonomiska konsekvenser på samhällsnivå

Vid ökad krigsfara ställs samhället inför grundläggande prioriteringar. Ingves illustrerar med det klassiska exemplet om valet mellan ”smör och kanoner” – när försvaret kräver mer resurser måste andra sektorer avstå. ”Försvar är inte gratis, allt skall betalas förr eller senare, och omfördelningen av resurser kommer att påverka hela folkhushållet,” påpekar han.

I ett tidigt skede av en kris fortsätter finansmarknaderna ofta fungera någorlunda normalt, men med ökad statlig upplåning. Samtidigt söker sig kapital till större valutor och värdebeständiga tillgångar som guld. Detta försvagar typiskt mindre valutor som kronan, vilket leder till ökad inflation och stigande räntor.

Förvärras situationen kan staten införa omfattande regleringar på finansmarknaderna, liknande de Sverige hade fram till 1980-talet. Staten kan då styra hushållens sparande, tvinga investeringar i statsobligationer och införa valutaregleringar för att hindra kapitalflykt.

”Det jag beskriver nu är en totalförsvarsekonomi där många vanliga prismekanismer satts ur spel,” förklarar Ingves. Sådana åtgärder beskrivs ofta som ”finansiellt förtryck” där staten kontrollerar fördelningen av sparande och investeringar, ofta med en inflation som urholkar statsskuldens reella värde.

Som konkreta exempel lyfter Ingves Finland efter kriget, där 500-marksedlar delades itu med ena halvan omvandlad till statsobligation med låg ränta. Han nämner också dagens Ukraina där valutareglering upprätthålls för att förhindra kapitalflykt. ”Vid krigsutbrottet steg inflationen till cirka 25 procent, den är nu nere vid drygt 7 procent,” noterar han om situationen i Ukraina.

Konsekvenser för privatpersoner

För den enskilda medborgaren är dessa ekonomiska skeenden omöjliga att påverka eller försäkra sig mot. Den privata sektorn kan inte omfördela risker av denna magnitud, vilket illustreras av att krigshandlingar vanligtvis undantas från villaförsäkringar som force majeure.

Vad gäller bolån förväntas låntagare normalt fortsätta betala sina lån även under krig. Men om fastigheten förstörs eller arbetsplatsen försvinner, kan statligt stödda omförhandlingar bli aktuella. Ingves varnar dock: ”Det förefaller osannolikt att staten, som kommer att ha nog med andra utgifter, håller den enskilde helt skadeslös.”

För anställda finns vissa skydd – vid krigsutbrott får arbetsgivare inte säga upp personal hur som helst och den som blir inkallad till tjänstgöring får behålla sin civila anställning. Ersättning utgår vid inkallade, men bara upp till en viss nivå. Offentliganställda måste vara beredda att utföra de uppgifter som myndigheterna anvisar.

Personliga förberedelser

Ingves avslutar med ett pragmatiskt råd baserat på både historiska lärdomar och erfarenheter från länder i krig: ”Räkna med ekonomiska förhållanden som man inte råder över på hushållsnivå. Spara om möjligt för att hantera oförutsedda utgifter.”

Han berättar om en personlig erfarenhet från den så kallade notkrisen på 1960-talet då hans farfar, som upplevt två tidigare krig, förvarnade sina söner och hade redan lagrat förnödenheter som mjöl, socker och kaffe inför eventuell ransonering.

”Hoppas att de lägen jag beskriver aldrig inträffar men vänj dig vid tanken – och räkna med att klara vardagen tillsammans med grannarna så gott det går,” avslutar den tidigare riksbankschefen.