Nattågens kris i övre Norrland fördjupas med nedskärningar och misslyckade upphandlingar

Det är en vardaglig syn på nattågen till övre Norrland: ”Toaletten trasig” står det på dörr efter dörr i vagnarna. Detta är bara ett symptom på ett mycket djupare problem som hotar hela tågtrafiken i norra Sverige.

Grundproblemet är ekonomiskt. Nattågen kan i princip inte drivas lönsamt eftersom de, till skillnad från dagtåg, inte kan användas fram och tillbaka under samma dygn. Detta skapar en hög grundkostnad som är svår att täcka med biljettintäkter.

När billigt inrikesflyg introducerades på 1980-talet hamnade nattågen i en svår konkurrenssituation. SJ slutade då investera i nya tågset för Norrlandstrafiken. Efter avregleringen och bolagiseringen av SJ blev kravet att varje enskild linje måste bära sina egna kostnader, vilket ledde till att Trafikverket började upphandla den olönsamma trafiken från lägstbjudande operatör.

Sedan dess har nattrafiken till Kiruna och Narvik drivits av olika operatörer. Nästan samtliga har underskattat de verkliga kostnaderna för underhåll och förseningar, med ekonomiska förluster som följd.

Sommaren 2023 nådde krisen en ny nivå när Vy Tåg valde att inte förlänga sitt avtal. Enligt källor hade bolaget årliga förluster på upp mot 100 miljoner kronor på nattågstrafiken. Ironiskt nog tvingades Vy betala böter till Trafikverket för trasiga toaletter i tåg som Trafikverket själva ägde.

Som en nödlösning tog SJ temporärt över driften genom ett tillfälligt avtal, medan Trafikverket fortsatte upphandlingsprocessen för en långsiktig lösning. Men den 3 juni förra året kom ett chockerande besked: inga anbud hade kommit in. Ingen operatör ansåg att det var ekonomiskt möjligt att driva trafiken under de givna villkoren.

Bara två månader senare, i augusti, meddelade Trafikverket ytterligare ett bakslag. Upphandlingen av nya ligg- och sovvagnar som skulle ersätta de 40 år gamla vagnarna hade också misslyckats. Inga anbud uppfyllde kraven, som sedan hemligstämplades av myndigheten.

I mars i år avbröt Trafikverket även den nya upphandlingen av själva tågoperatörerna. Anledningen var att de inkomna anbuden var för dyra i förhållande till myndighetens ekonomiska ramar. Detta kan ses som en tydlig signal till regeringen om att mer pengar behövs för att upprätthålla trafiken.

Trafikverket får idag cirka en miljard kronor årligen för att upprätthålla olönsam tåg- och flygtrafik i Norrland samt Gotlandsfärjan. I sitt budgetunderlag för 2025–2027 varnade myndigheten för att ytterligare 200–300 miljoner kronor behövs. Utan dessa medel riskerar de att behöva skära ner i nuvarande trafik. Trots denna varning har inga nya medel tillförts.

Situationen har nu nått en kritisk punkt. Från den 13 april halverar Trafikverket trafiken till övre Norrland. Den ena nattågslinjen kommer nu att vända redan i Umeå istället för att fortsätta norrut. Det andra tåget, som fortfarande går till Kiruna och Narvik, försämras genom att resenärer måste kliva av i Boden klockan sex på morgonen för att byta till ett tåg med enbart sittplatser.

SJ:s nuvarande nödavtal löper ut den 31 december i år, och ingen tycks ha ett svar på vad som händer därefter. Regeringen har visserligen tillsatt en utredning om statens framtida roll i nattågstrafiken, men resultatet väntas först efter riksdagsvalet i höst.

Under tiden har Trafikverket till slut köpt in nya ligg- och sovvagnar, men dessa är smalare, har färre liggplatser och sämre driftsekonomi än alternativen. Resenärsorganisationer har kritiserat upphandlingen och till och med anmält den till Konkurrensverket.

Situationen väcker frågor om samordningen mellan statliga aktörer som Trafikverket och SJ, och ytterst om vem som egentligen styr utvecklingen av Sveriges järnvägstrafik. För invånare och besökare i övre Norrland står mycket på spel när tågtrafiken, som för många är en livsviktig transportlänk, nu försämras ytterligare.