Det stora arvsskiftet: En ny generation tar över på gården

Katarina Wolf greppar en högaffel och lassar i väg ett stort sjok halm som landar på en brun kalv nedanför. Den fuktiga kylan blandas med doften av ladugård och värmen från djuren.

– Det här är kanske inte den roligaste tiden på året att vara bonde, säger hon och strör kraftfoder i en lång ränna.

Det har gått sju år sedan Katarina Wolf och hennes två bröder tog över driften av familjens lantbruk i östgötska Rimforsa. Förutom de över 200 kossorna äger de nu även ett antal fastigheter med mark.

– Det är ett väldigt stort åtagande sett till hur gammal man är och vad man har för erfarenheter i livet, konstaterar 32-åringen.

Men att hon skulle axla ansvaret var långtifrån självklart. Under tonåren ville hon bara lämna landsbygden, då hon upplevde att ambitiösa personer inte stannade kvar. Efter att ha studerat musik, bott i Berlin och arbetat inom vården i Norge, kom hemlängtan krypande för runt tio år sedan.

– Då jobbade redan mina bröder i verksamheten. De frågade om jag kunde tänka mig att börja mjölka och då tyckte jag att det var kul att jobba tillsammans, berättar hon.

Generationsskifte i svenskt lantbruk

Frågan om generationsskifte är högaktuell inom svenskt lantbruk. Enligt statistik som Katarina Wolf, i sin roll som ordförande i LRF Ungdomen, ofta lyfter fram var 40 procent av alla som drev enskilda jordbruksföretag i Sverige förra året över 65 år.

– Det är viktigt att förstå allvaret. Det behöver ske ett stort generationsskifte i hela EU. Vi producerar medel för liv och det är viktigt inte minst för beredskapsfrågan, säger hon.

En rapport från LRF visar att många yngre vill ta över men tycker att det är för svårt. Bristen på kapital och svårigheter att lösa ut syskon pekas ut som betydande hinder för övergången.

Utmaningarna som pekas ut i rapporten är välbekanta för familjen Wolf. När Marita Wolf och hennes man startade lantbruket för 45 år sedan hade de sju kor på arrende. Idag äger de flera gårdar med en årsproduktion på 2,5 miljoner kilo mjölk.

– Dryga 20 miljoner i omsättning och vinst på 2 miljoner kronor. Ni har lyckats, säger Marita stolt till dottern över kaffekoppen.

En noggrant planerad process

Marita Wolf, som idag även sitter i Arlas styrelse, är glad att barnen valde att ta över, men förväntade sig det inte.

– För mig är de här tillgångarna inte det viktigaste utan det är människan och vad man kan driva fram för företag. Egentligen hade det varit lättare att sälja för det här är en ganska svår process att få till, förklarar hon.

Till skillnad från många andra familjer började Wolfs diskutera framtidsplanerna tidigt. Föräldrarna lyfte frågan om övertagande redan innan Katarina fyllt 20 år.

– De frågade oss om var vi ville vara om 5–10 år. Det var inte så lätt att svara på då, och det är det inte nu heller, säger hon och skrattar.

Marita Wolf förklarar att de ville undvika misstaget att vänta för länge:

– Men i början pratade vi aldrig om pengarna, fastigheter eller företaget. Vi pratade om barnen och vad de ville. Det viktigaste är egentligen att drivet och kunskap finns där.

Ekonomiska utmaningar

Idag äger de tre syskonen lika mycket var av verksamheten och har löst ut en fjärde syster. De har fått förskott på arv, investerat i maskiner och anläggningar och tagit lån.

Att fördela stora fastighetsvärden med både tillgångar och skulder är sällan enkelt, och helt rättvist blir det aldrig, menar Marita Wolf. Familjen tog in extern hjälp innan allt blev klart och diskuterade fördelningen grundligt.

– Är det värt att bli osams för en miljon kronor när man varit en sådan härlig syskonskara och växt upp här tillsammans? Att riskera relationen som ska finnas kvar när vi är borta. Det tycker inte jag, säger hon.

Nya tider, ny inställning

Trots att arbetet är krävande, särskilt när det är ont om personal, skörden ska bärgas och det strular med djuren, har Katarina Wolf och hennes bröder hittat en balans genom att dela på ansvaret.

– Jag tror vår generation vill driva företaget men sedan åka hem och ha ett liv som inte har med lantbruket att göra, säger Katarina, som själv reser med Queens fanclub och deltar i pokerkvällar på sin fritid.

Hon beskriver hur den nya generationen bönder ser yrket mer som ett jobb än en livsstil – men det krävs både mod och kapital för att våga ta steget. Lantbruket är kapitalintensivt med ökande krav på hållbarhet, vilket kan avskräcka såväl nya satsningar som banker.

LRF förespråkar därför att staten ska införa etableringslån för att hjälpa unga lantbrukare att ta över eller starta företag.

Strukturomvandling i branschen

Statistiken talar sitt tydliga språk om den pågående strukturomvandlingen inom svenskt lantbruk. År 2000 fanns runt 12 700 företag med mjölkkor i Sverige. I juni 2025 hade antalet sjunkit till färre än 2 500, enligt Jordbruksverket.

Lantbruken har blivit färre men också större, en trend som tycks fortsätta. Gården i Rimforsa är inget undantag – syskonen Wolf planerar att expandera verksamheten ytterligare.

– Man är ju syskon och väldigt olika. Vi kan absolut gnabbas och bråka i vardagen men jag tror att vi långsiktigt är väldigt överens om vart vi vill, säger Katarina Wolf och blickar ut över stallet där korna tuggar fridfullt.

I efterhand tror hon inte att något av syskonen hade velat göra detta ensam.

– Jag var en ganska rotlös person förr. Jag tror att jag behöver en plats att utgå ifrån och det här är en bra plats. Den har ett syfte.