Nu ska självkörande bussen klara både halka och renar

Självkörande buss i Sälen möter vinterutmaningar medan andra projekt står stilla

I Sälen kan skidturister nu ta sig mellan Hundfjället och Tandådalen med en självkörande buss, medan liknande projekt i andra delar av landet fortfarande möter utmaningar. Projektet i fjällvärlden representerar ett unikt test av autonom teknologi under krävande vinterförhållanden.

Sträckan på drygt fem kilometer tur och retur mellan de populära skidanläggningarna har blivit en testbädd för framtidens kollektivtrafik i fjällen. Bakom satsningen ligger flera praktiska behov som är särskilt påtagliga i turistintensiva fjällområden.

– I fjällvärlden har vi en ökad efterfrågan på att resa kollektivt till och från aktiviteter, att kunna ha bilen vid stugan eller hotellet. Men vi har problem med att få fatt på busschaufförer, förklarar Tiina Ohlsson, projektledare för testarenan för fossilfri, autonom kollektivtrafik i Dalafjällen.

Försöken i Sälen är unika i sitt slag, framför allt genom de utmanande väderförhållandena. Tekniken utsätts för tuffa prov när snö, is och kyla påverkar sensorer, framkomlighet och övriga trafikförutsättningar.

– Det är ingen annanstans vi har gjort sådana här tester, i den miljön. Det är ju full vinter med allt vad det innebär i trafiken, säger Ohlsson.

Projektet är en del av en större satsning på autonom kollektivtrafik i fjällmiljö. Redan nu planeras för nästa etapp, där tekniken ska testas i Idre under vintersäsongen 2025. Där väntar nya utmaningar i form av både annorlunda trafikmiljö och lokala förutsättningar.

– Då blir det ytterligare lite annan miljö och spännande att se hur renarna, som det är gott om där, kommer att påverka bussen, säger Tiina Ohlsson.

Medan projektet i Sälen rullar på möter liknande initiativ i andra delar av landet större hinder. I Linköping väntar man fortfarande på leverans av nya fordon till det självkörande projektet i Vallastaden och Campus Valla. Projektet är en del av regionens satsning på innovativa transportlösningar för att knyta samman universitetsområdet med omgivande stadsdelar.

I Göteborg har det autonoma bussprojektet i Gårda stött på byråkratiska problem. Trots att fordonen finns på plats tvingas operatörerna köra med tomma bussar eftersom Transportstyrelsen ännu inte beviljat tillstånd för passagerartrafik. Detta illustrerar den komplexa regelverksprocess som omger autonoma fordon i stadsmiljö.

Självkörande bussar har under senare år testats på flera platser i Sverige, ofta i avgränsade områden som sjukhusområden, campus och nybyggda stadsdelar. Tekniken anses ha stor potential för att effektivisera kollektivtrafiken, särskilt i områden med förutsägbara rutter och där rekrytering av förare är problematisk.

För fjällvärlden kan tekniken vara särskilt värdefull. Under högsäsong ökar befolkningen dramatiskt när turister strömmar till, vilket skapar ett transportbehov som är svårt att möta med traditionella lösningar. Samtidigt är säsongsanställning av busschaufförer en utmaning, inte minst på grund av den bostadsbrist som ofta råder i turistorter.

Projektet i Dalafjällen är också ett exempel på hur fossilfria transportlösningar kan implementeras i känsliga naturmiljöer. De autonoma bussarna drivs med fossilfria bränslen, vilket är i linje med den ökande efterfrågan på hållbar turism.

Framgången för projektet i Sälen kan potentiellt bana väg för liknande lösningar i andra fjälldestinationer som Åre, Vemdalen och Hemavan, där liknande utmaningar med trafik och personalbrist förekommer. På sikt skulle tekniken kunna revolutionera hur turister förflyttar sig i fjällvärlden och samtidigt minska behovet av privatbilism i känsliga naturområden.