Osman Mohammeds resa mot svensk arbetsmarknad: En berättelse om hinder och hopp
Osman Mohammed, en 30-årig eritreansk ingenjör, möttes av en oväntad motgång vid sitt första besök på Arbetsförmedlingen. Trots sin fyraåriga ingenjörsutbildning fick han beskedet att han måste vänta fyra månader innan han kunde påbörja sina svenskastudier och börja söka jobb. Osman vägrade att passivt invänta byråkratins långsamma malande hjul och tog saken i egna händer. Han fann en praktikplats på en secondhandbutik, där han ivrigt började lära sig svenska. Nio år senare, efter att ha arbetat som lärarassistent och med kvalitetskontroll, flyttade Osman med sin familj till Göteborg. Där möttes han återigen av motstånd. Trots ett 30-tal ansökningar till relevanta tjänster lyckades han aldrig ta sig förbi den första intervjun. Osman började ifrågasätta om hans utländska bakgrund var orsaken till avslaget, en tanke som tyvärr många utrikes födda akademiker i Sverige kan relatera till.
Statistiken målar en dyster bild av situationen för utländska akademiker på den svenska arbetsmarknaden. Arbetslösheten bland denna grupp är fyra gånger högre än bland inrikes födda, en skillnad som placerar Sverige bland de värsta i Europa. Många av de utlandsfödda akademiker som faktiskt har jobb är överkvalificerade för sina positioner. Denna "brain waste," som fenomenet kallas, innebär ett enormt slöseri med mänsklig potential. Enligt EU:s myndighet Eurostat skulle den europeiska ekonomin kunna växa med nästan 400 miljarder kronor om denna outnyttjade kompetens togs till vara. Journalister från Lighthouse Reports har granskat situationen och konstaterat att Europa misslyckas med att integrera högutbildade invandrare i arbetslivet.
Osman Mohammeds hopp om en ljusare framtid tändes återigen genom praktikprogrammet Jobbsprånget. Programmet matchar utländska akademiker med svenska arbetsgivare och erbjöd Osman en praktikplats på ett företag i Mölnlycke som tillverkar medicinsk utrustning. Han uppskattar särskilt sina kollegor och känslan av att bidra till samhället. Jobbsprångets vd, Alexandra Ridderstad, betonar vikten av att bygga broar mellan arbetsgivare och utländska akademiker. Hon poängterar att många i målgruppen har sökt hundratals jobb innan de kommer till Jobbsprånget. Arbetslösheten bland utrikes födda akademiker är ett "gigantiskt slöseri med resurser," menar Ridderstad.
Jobbsprånget har sedan starten 2016 erbjudit praktikplatser till omkring 5000 utländska akademiker. Enligt programmets egen statistik får sju av tio deltagare jobb efter avslutad praktik. Vid en informationsträff i Göteborg diskuterades de hinder som utlandsfödda möter på den svenska arbetsmarknaden. Fördomar, osäkerhet kring utländska utbildningar och språkbarriärer lyftes fram som några av de största utmaningarna. 20-åriga Taufeeq Saleh, som kom från Syrien till Sverige som barn, berättade om sina svårigheter att hitta sommarjobb som tonåring. Han upplevde att många av hans svenska vänner fick jobb genom kontakter, något som hans familj saknade. Taufeeq tog saken i egna händer och grundade en app som matchar unga arbetssökande med arbetsgivare. Han hoppas att appen ska bidra till att bryta segregationen och underlätta integrationen för unga nyanlända.
Taufeeq Saleh tror att svårigheterna att komma in på arbetsmarknaden kan bidra till att unga dras in i kriminalitet. Han menar att meningsfull sysselsättning är en viktig faktor för att motverka detta. Två anställda från ett företag i Västsverige deltog också i informationsträffet. De uttryckte en önskan om att ta emot utländska praktikanter men erkände att bekvämlighet och rädsla för det okända hade hindrat dem tidigare. Enkla frågor som "kommer vi att behöva prata engelska på kaffepausen?" kan skapa osäkerhet och avskräcka arbetsgivare. Medverkan i Jobbsprånget är kostnadsfri för arbetsgivarna, då praktikanterna får ersättning från Arbetsförmedlingen. Alexandra Ridderstad betonar att arbetsgivarna får tillgång till högutbildade och motiverade medarbetare med rätt kompetens.
Osman Mohammed drömmer om en fast anställning och en trygg försörjning för sin familj. Han önskar att rekryterare gav tydligare feedback om vad han kan förbättra, vare sig det handlar om språk, erfarenhet eller något annat. Han upplever att återkopplingen ofta är bristfällig, vilket försvårar processen att hitta rätt jobb. Osman Mohammeds berättelse är ett exempel på de utmaningar som många utrikes födda akademiker ställs inför på den svenska arbetsmarknaden. Samtidigt visar den också på vikten av initiativ som Jobbsprånget, som erbjuder en konkret väg in i arbetslivet. Förhoppningsvis kan fler arbetsgivare inse värdet av att anställa utländska akademiker och bidra till att utnyttja den outnyttjade potential som finns inom denna grupp.
