En omdebatterad reglering: Hyresmarknaden i Sverige kostar miljarder enligt ny rapport

Hyresregleringen i Sverige, som infördes 1942, fortsätter att skapa debatt i samhället. Efter den politiska krisen sommaren 2021, som utlöstes av ett förslag om fri hyressättning i nyproduktion, har frågan hamnat i politisk skymundan. Men diskussionen om systemets effektivitet fortsätter att blossa upp.

Stockholms handelskammare står bland de kritiska rösterna och har nyligen presenterat en rapport som pekar på betydande samhällsekonomiska förluster. Enligt rapporten, framtagen av Herman Donner, lektor vid KTH, kostar ineffektiviteten i dagens hyressystem samhället 13,6 miljarder kronor årligen.

”Företag uppger sedan många år tillbaka att de har svårt att rekrytera när allt fler inte kan efterfråga en bostad på grund av de höga trösklarna in på marknaden. Det hämmar produktivitet och ekonomisk utveckling,” säger Daniella Waldfogel, vd för Stockholms handelskammare.

Problemet ligger enligt rapporten främst i att matchningen mellan hushåll och bostäder styrs av kötid och kontakter snarare än behov och betalningsvilja. Tidigare studier visar på en paradoxal situation där ekonomiskt starkare hushåll ofta bor i de billigaste och mest attraktiva hyresrätterna, medan unga och resurssvaga hänvisas till dyrare alternativ.

Herman Donner pekar på flera konsekvenser av dagens system: ”Alla som köper en lägenhet i dag betalar förmodligen mer för att vi har en hyresreglering som tvingar in folk i det ägda boendet. Alla som hyr i andrahand och ofta betalar dubbelt så hög hyra som motsvarande förstahandskontrakt är också drabbade av den här regleringen.”

Hyresgästföreningens chefsekonom Martin Hofverberg ifrågasätter dock rapportens beräkningar. Han hänvisar till internationella jämförelser med avreglerade marknader som Finland och Storbritannien, där den svenska modellen enligt honom står sig väl.

”Det finns inget mönster som anger att ju mer liberal hyreslagstiftning är desto bättre blir nyttjandet av beståndet. Sverige har ett högt nyttjande av hyresbeståndet i en internationell jämförelse. Den stora skiljelinjen går mellan ägt och hyrt boende, där den som äger använder mer yta än den som hyr,” förklarar Hofverberg.

Samtidigt erkänner han att bostadsmarknaden är ojämlik med långa köer, särskilt i Stockholm. Hans lösning är dock en annan: ”Vi råder bot på det genom att bygga mycket, där behöver staten hjälpa till, samt att jobba med hyresstrukturen inom förhandlingssystemet så att läge spelar större roll, vilket skett i Göteborg, Malmö och många andra städer.”

En övergång till marknadshyror skulle enligt rapporten innebära kraftiga hyreshöjningar i många av Stockholms stadsdelar och närförorter, medan vissa kranskommuner skulle kunna få lägre medianhyror. På frågan om detta skulle leda till ökad segregation svarar Donner:

”Bostadsmarknaden är redan väldigt segregerad. De som betalar låga hyror är sällan de mest behövande. När hyrorna sätts under marknadspris är det inte tillgång och efterfrågan som styr vem som bor var, utan kötid, kontakter och svartkontrakt. Det leder till att många hushåll stängs ute.”

Donner förespråkar att en eventuell avreglering kombineras med riktade bostadsbidrag till låginkomsttagare. Kostnaderna för sådana stöd i storstäderna skulle enligt rapporten öka med omkring sex miljarder kronor, men sammantaget skulle samhället ändå göra en vinst på drygt sju miljarder kronor.

Stockholms handelskammare föreslår en stegvis övergång, där marknadshyror först införs i nyproducerade bostäder för att sedan gradvis fasas in i det befintliga beståndet.

”Vi vill att man över tid ställer om hyresmarknaden på ett sätt så att den blir tillgänglig för fler, samtidigt som vi kompenserar hushåll som får höjda hyror med träffsäkra stöd längs vägen,” säger Waldfogel.

Hyresgästföreningen håller delvis med om problembilden men menar att diagnosen är felaktig. Enligt Hofverberg är det grundläggande problemet bostadsbristen, inte hyresregleringen i sig.

”När du har bostadsbrist kommer det att ta sig olika uttryck: i Sverige med vårt bruksvärdessystem som köer, i andra länder som höga hyror och hemlöshet. Man måste fixa bristen, men det gör man inte genom att ändra i hyreslagstiftningen,” avslutar han.

Dela.

8 kommentarer

  1. Isabella Martinez on

    Kompromissen mellan socialt ansvar och ekonomisk effektivitet är alltid svår, men rapportens data är tungt vägande.

  2. Det är oroväckande att ineffektiviteten skulle kosta samhället 13,6 miljarder kronor årligen, men vad kan man göra åt det?

Leave A Reply

Exit mobile version