Hormuz-krisen hotar Europas gasförsörjning och driver upp energipriserna

En två kilometer bred passage med krusningar på havsytan har plötsligt blivit centrum för en global energikris. Hormuzsundet, beläget mellan Förenade Arabemiratens norra spets och Irans dramatiska kustlinje, är en av världens mest kritiska handelsrutter för olja och naturgas – och nu står den i praktiken stilla.

Över en natt har en femtedel av världens LNG-transporter (flytande naturgas) och nästan en fjärdedel av den globala oljetransporten hamnat i ett prekärt läge. Fartyg ligger nu i klasar och väntar, medan oron på marknaden driver upp EU:s gaspriser med mer än 70 procent sedan förra helgen, enligt gasbörsen TTF. Priserna har nu nått de högsta nivåerna sedan energikrisen 2022.

USA har meddelat att de planerar att skydda fartygen i sundet, men på onsdagen fanns ännu inga tecken på konkreta åtgärder.

Situationen har fått EU:s ledare att hålla andan. I stora EU-länder som Tyskland och Italien används naturgas som primär uppvärmningskälla, vilket gör prisutvecklingen till en känslig politisk fråga.

– Det är konsumenterna som får ta notan, säger analytikern Vaibhav Raghunandan vid Centre for Research on Energy and Clean Air (CREA).

För EU är detta en mardröm. De senaste åren har unionen arbetat intensivt för att minska sitt beroende av rysk gas, främst genom att öka importen från två alternativa källor: USA och diktaturen Qatar. Den qatariska gasen, som tidigare utgjorde mellan 12-14 procent av EU:s import, är nu blockerad på grund av situationen i Hormuzsundet.

När dåvarande tyske förbundskanslern Olaf Scholz tecknade kontrakt med Qatar 2022 väckte det stor debatt. Ironiskt nog tyder mycket på att USA blir den stora vinnaren i den nuvarande situationen.

– Det är USA som tjänar på kriget, konstaterar Raghunandan.

För två år sedan kom cirka 43 procent av EU:s LNG-import från USA. Förra året hade siffran stigit till 57 procent.

– Vi bedömer att om situationen fortsätter kommer USA-siffran i år att stiga till 65 procent, säger Raghunandan.

Enligt CREA-analytikern stiger de europeiska gaspriserna nu kraftigt av två huvudsakliga skäl. Dels är amerikansk gas dyrare, dels är EU:s gaslager ovanligt låga. För närvarande är lagren endast fyllda till cirka 30 procent, jämfört med 45 procent vid samma tidpunkt förra året – den lägsta nivån sedan Rysslands invasion av Ukraina i början av 2022.

Irankrisen kommer vid en särskilt olycklig tidpunkt för EU:s ambitioner att frigöra sig från ryskt fossilberoende. Trots högtidliga utfästelser har processen gått trögt. Mellan mars 2024 och mars 2025 köpte EU-länderna fossila bränslen från Ryssland för 22 miljarder euro – mer än de 19 miljarder euro man stöttade Ukraina med under samma period, enligt CREA:s beräkningar.

När det gäller naturgas skedde den största minskningen av rysk import mellan 2021 och 2023, med en nedgång på över 60 procent – men detta berodde främst på att Ryssland självt begränsade leveranserna via gasledningar. Under samma period ökade EU-importen av rysk LNG med närmare 40 procent och utgör fortfarande 14,5 procent av EU:s totala LNG-import.

Nu i mars inleds ”Repower-EU”, unionens ambitiösa projekt för att helt frigöra sig från rysk gas. Den 18 mars träder förbud mot köp av rysk gas på spotmarknaden i kraft, och målet är att EU ska vara helt fritt från rysk gas i november 2027.

Henrik Wachtmeister, forskare specialiserad på rysk-europeiska energirelationer vid Utrikespolitiska institutet, varnar för att den aktuella krisen kan försvåra denna omställning.

– För några år sedan var det kanske inte så problematiskt att vara beroende av USA, men idag får man lov att säga att det är en viss risk, säger han och tillägger:

– Skulle vi få ett scenario med långvariga olje- och gasstopp i Mellanöstern, och USA väljer att prioritera sin egen marknad för att hålla priserna nere hemma, då får resten av världen ta smällen.

Konsekvenserna skulle kunna bli både ekonomiska och geopolitiska.

– Dels skulle Ryssland tjäna mer på grund av prisuppgången på både olja och gas, dels kanske EU skulle behöva ompröva tidsplanen för utfasningen av den sista ryska gasen, förklarar Wachtmeister.

En mer omedelbar risk är stigande elpriser i Sverige. Blockeringen av Hormuzsundet har eliminerat cirka 20 procent av den globala LNG-exporten, vilket är särskilt allvarligt för Europa.

– Vi använder så mycket av just LNG här att den blir prissättande för all gas i Europa, och gasen är i sin tur ofta prissättande för elproduktionen, säger Wachtmeister.

Dock understryker han att varken gas- eller elpriset ännu närmar sig nivåerna under gaskrisen 2022, då det rådde faktisk fysisk brist på gas. Hittills är det främst oro kring framtida utveckling som driver priserna uppåt.