Opel förvandlas med ny budgetmodell Frontera

Bilmärkenas kärnvärden har genomgått stora förändringar i takt med elektrifieringens intåg och nya ägarförhållanden. Kanske syns detta tydligast hos Opel. De som minns Insignia och Vectra från General Motors-eran känner igen dem som billigare alternativ till de tynga tyska premiummärkena.

Men sedan 2017 har vi ett föryngrat Opel i fransk ägo. Detta märks tydligt i den nya modellen Frontera, en kompakt SUV som trots sitt relativt låga pris erbjuder gott om utrymme.

Precis som syskonmodellen Citroën C3 Aircross har Opel bantat på finesserna för att pressa ner priset. Bilarna bygger på plattformen Smart Car som egentligen utvecklades för marknader utanför Europa. Den har importerats för att konkurrera med kinesiska märken och Renaults budgetvariant Dacia.

Interiören är funktionell men spartansk. Klimatanläggningen har endast en zon, pekskärmen och förardisplayen är små och ger begränsad information. Den platsiga interiördesignen kan antingen ses som torftig eller funktionsduglig. Farthållaren är inte adaptiv och bilen saknar avancerad filhållningsassistans. Något retro är att bilen startas med traditionell nyckel istället för startknapp.

Stolarna, som vid första anblick ser enkla ut med sina platta dynor och svampiga sidostöd, överraskar positivt. De är framtagna tillsammans med tyska naprapater och erbjuder överraskande god komfort även under längre körningar. En av hemligheterna är en ränna i dynan som ger plats för svanskotan.

Sikten framåt och bakåt är god tack vare en generöst tilltagen bakruta, medan C-stolparna skapar vissa döda vinklar trots små extrarutor. Fjädringskomforten är väl balanserad även om små ojämnheter i vägbanan kan kännas. Vägbullret är imponerande lågt för bilklassen, särskilt med tanke på att testbilen var utrustad med dubbfria vinterdäck.

Drivlinan är en mildhybrid med 48-voltsteknik kompletterad med en elmotor på 28 hästkrafter integrerad i växellådan. Den totala systemeffekten uppgår till 145 hästkrafter. Vid stadskörning kan drivlinan upplevas något abrupt, särskilt vid nedväxling, och bromskraftsregenerering gör körningen mindre harmonisk. Med lugn körstil fungerar det dock betydligt bättre.

Bilen kan röra sig kortare sträckor på enbart eldrift, exempelvis på parkeringsplatser eller i köer. Den officiella bränsleförbrukningen vid blandad körning anges till 0,53 liter per mil, men under testkörningarna hamnade förbrukningen konsekvent på 0,59 l/mil, vilket ändå är ett godkänt resultat.

Bagageutrymmet är förhållandevis rymligt med tanke på bilens storlek. Baksätesryggen är tvådelad och när den fälls skapas ett kantigt och lättlastat utrymme. Golvet kan ställas i olika höjder för ökad flexibilitet.

Opel Frontera GS 145 e-DCT Hybrid som testades kostar 344 900 kronor, vilket är konkurrenskraftigt i dagens marknad där många modeller börjar närma sig en halv miljon. Basversionen kostar från 319 900 kronor, då utan vissa kosmetiska detaljer och med 16-tums plåtfälgar istället för lättmetallfälgar.

En svag punkt är säkerheten. Bilen har inte genomgått Euro NCAPs säkerhetstest och kommer heller inte att göra det. Stellantis-koncernen, där Opel ingår sedan 2021, nöjer sig med att uppfylla EU:s minimikrav för säkerhet, vilket innebär färre förarassistanssystem jämfört med många konkurrenter.

Frontera placerar sig storleksmässigt över Mokka men är billigare, vilket indikerar dess position som en budgetbetonad modell med utrymme och användarvänlighet som främsta fördelar. För den som inte är lika noga med märket finns även syskonmodellen Citroën C3 Aircross som ett billigare alternativ.

Namnvalet är intressant – Opel återanvänder namnet Frontera som senast användes 2004. Den ursprungliga Frontera lanserades 1991 och var då i huvudsak en Isuzu-produkt, då båda märkena ingick i General Motors. Nya Frontera ersätter modellen Crossland i Opels modellprogram.