Tomma lägenheter pressar kommuner: ”Minskat invånarantal slår hårt”

Tomma lägenheter och avfolkning utmanar kommunernas framtid

Minskande barnafödande och urbanisering är långvariga trender som drabbat Sveriges glesbygdskommuner hårt. Trots att Sveriges befolkning vuxit under de senaste decennierna – främst tack vare invandring – har inflödet kraftigt minskat sedan flyktingvågen 2015. Detta har skapat en ny verklighet för många kommuner som nu står med tomma bostäder.

En omfattande enkätundersökning från DN, besvarad av 177 kommuner eller kommunala bostadsbolag, visar att nästan hälften av de svarande har svårigheter att hyra ut tillgängliga bostäder. Totalt handlar det om över 7 000 tomma lägenheter bland de svarande kommunerna. Den verkliga siffran bedöms vara betydligt högre eftersom privata hyresvärdar och ägda bostäder inte ingår i beräkningen.

”Vi kommer att se många fler kommuner där invånarantalet minskar, vilket innebär att det kommer att bli fler lediga bostäder”, säger Emelie Värja, chefsekonom på Sveriges Kommuner och Regioner (SKR).

Situationen skiljer sig markant mellan olika delar av landet. I storstadsregionerna råder fortfarande bostadsbrist, med undantag för vissa nyproducerade och dyra lägenheter som kan vara svåra att hyra ut. Kommuner med växande industrier, såsom Ludvika och Karlskoga, visar också tecken på optimism.

På andra håll i landet är läget betydligt mörkare. Enligt enkäten ser 13 procent av de svarande kommunerna ett behov av att riva bostäder. I Kramfors fattade det kommunala bostadsbolaget Krambo under hösten ett beslut om att riva drygt 100 lägenheter, vilket motsvarar cirka 5 procent av deras bostadsbestånd.

”Vi har väldigt mycket vakanser, uppåt 10 procent, och det är svårt att klara ekonomin i bolaget med de förutsättningarna. Vi gör det här för att ha råd att behålla ett bra skick och underhåll på det som finns kvar”, förklarar Krambos vd Per Eriksson.

Han påpekar att en tom lägenhet kostar bolaget ungefär lika mycket som en bebodd, med den avgörande skillnaden att ingen hyra kommer in. ”Man får inte bort några kostnader utan att kallställa hus, men vi vill inte ha en massa kalla och tomma hus som ser hemska ut. Då är det bättre att riva och snygga till”, säger Eriksson.

Rivningsbeslutet har väckt starka känslor i kommunen. Invånarantalet har dock minskat med nästan 20 procent sedan år 2000, och de områden där husen står anses inte tillräckligt attraktiva för att locka nya hyresgäster. ”Det är tråkigt. Det är ju ingen utveckling, det är avveckling”, konstaterar Eriksson.

Att sälja fastigheterna till privata aktörer var enligt Eriksson inget alternativ: ”Det finns ju för mycket lägenheter i kommunen och ärligt talat har vi dålig erfarenhet av oseriösa hyresvärdar och social dumpning.”

Ljusnarsberg är en annan kommun med avfolkningsproblem. Där finns många tomma bostäder, men i kommunens egna hyresbestånd är vakanserna få, uppger fastighetschefen Margita Larsson. Detta beror på att flera slitna hus har tomställts inför planerade rivningar.

”De lägenheter som vi gör i ordning och som är fräscha är inga problem att hyra ut i dag. Det är mer att man behöver hålla en viss nivå för att få dem uthyrda”, säger Larsson. Hon betonar samtidigt att den vikande befolkningskurvan utgör ett långsiktigt hot mot kommunens välstånd. ”Vi behöver locka hit fler barnfamiljer”, tillägger hon.

Nästan en fjärdedel av kommunerna som svarat på DN:s enkät ser det vikande befolkningsunderlaget som ett direkt hot mot kommunens överlevnad på sikt. Minskande skatteintäkter i kombination med ökande kostnader för en åldrande befolkning sätter stor press på välfärden. Hanteringen av de tomma lägenheterna innebär dessutom en extra ekonomisk börda.

”Ett minskat invånarantal slår hårt och kräver tuffa anpassningar”, säger Emelie Värja från SKR.

Under 1990-talskrisen kunde kommuner söka statligt stöd för att riva bostäder, men något sådant system finns inte idag. SKR:s chefsekonom utesluter inte att liknande stöd kan behövas igen med tanke på den nuvarande situationen. ”Nu har vi ju fått en accelererande befolkningsminskning, så det kanske skulle vara ett bra initiativ”, säger hon.

Kommuner som Dorotea, Vilhelmina och Hällefors uttrycker alla oro över framtiden. I Dorotea varnar man för att kommunen inte kommer att kunna bära kostnaderna för kärnverksamheten om befolkningsminskningen fortsätter utan justeringar i den statliga fördelningsnyckeln. Vilhelmina rapporterar högt antal vakanser och planerade rivningar, medan Hällefors ser möjligheter att utvecklas utan att växa i antal invånare, trots att ett vikande befolkningsunderlag utgör ett hot på sikt.