Är vissa sockerarter ”mindre dåliga” än andra?

Sockrets roll i vår kosthållning har under senare år blivit allt mer omdiskuterad. Med ökande hälsomedvetenhet väljer många svenskar att minska sitt sockerintag, men ersätter ofta det vita sockret med alternativ som marknadsförs som ”naturliga” eller ”hälsosammare”.

Detta skifte mot alternativa sötningsmedel återspeglar en bredare trend inom den svenska livsmedelsindustrin, där efterfrågan på produkter med hälsoprofil ökar stadigt. Enligt branschorganisationen Livsmedelsföretagen har försäljningen av livsmedel med reducerat sockerinnehåll stigit med närmare 15 procent under de senaste tre åren.

Men är alternativ som honung, lönnsirap eller agavenektar verkligen bättre ur ett hälsoperspektiv? Vi har vänt oss till näringsexperter för att få klarhet i frågan.

”Ur kroppens perspektiv behandlas alla typer av tillsatt socker på liknande sätt, oavsett om det kommer från honung eller vanligt socker,” förklarar Emma Lindberg, nutritionist vid Karolinska Institutet. ”Det är en vanlig missuppfattning att ’naturliga’ sötningsmedel skulle vara mer hälsosamma.”

Honung, som ofta framhålls som ett hälsosammare alternativ, innehåller visserligen små mängder antioxidanter, mineraler och enzymer som inte finns i vitt socker. Men dessa näringsämnen förekommer i så små mängder att de knappast ger någon betydande hälsoeffekt.

”Det är viktigt att förstå att honung fortfarande består av cirka 80 procent socker, främst i form av fruktos och glukos,” påpekar Stefan Eriksson, docent i näringslära vid Uppsala universitet. ”Den lilla mängden näringsämnen i honung väger inte upp sockermängden ur ett hälsoperspektiv.”

Agavenektar är ett annat populärt alternativ som marknadsförs som ”naturligt” och med lägre glykemiskt index än vanligt socker. Men även detta sötningsmedel har sina nackdelar.

”Agavenektar består till upp till 90 procent av fruktos, vilket är betydligt mer än i vanligt socker,” säger Lindberg. ”Hög fruktoskonsumtion har kopplats till ökad risk för leversjukdom, hjärt-kärlsjukdom och insulinresistens.”

Lönnsirap och olika former av råsocker, som rårörssocker och muscovadosocker, innehåller också marginellt fler mineraler än raffinerat vitt socker, men skillnaden är försumbar i relation till den totala sockermängden.

Livsmedelsverkets rekommendation är tydlig: vi bör begränsa vårt intag av tillsatt socker oavsett källa. För en vuxen person rekommenderas att högst 10 procent av det dagliga energiintaget kommer från tillsatt socker, vilket motsvarar cirka 50-75 gram per dag.

”Det spelar egentligen mindre roll vilken typ av socker man väljer – det viktiga är den totala mängden,” betonar Anna Mårtensson, dietist och talesperson för Livsmedelsverket. ”För kroppen är skillnaden mellan olika sorters socker marginell.”

Svensk livsmedelsindustri har svarat på den minskade sockertrenden med ett växande utbud av produkter sötade med alternativa medel. Dagligvarukedjor som ICA och Coop rapporterar ökad efterfrågan på både naturliga sötningsmedel och produkter med mindre tillsatt socker.

Ett alternativ som vunnit mark är stevia, ett kalorifattigt sötningsmedel utvunnet ur växten Stevia rebaudiana. Till skillnad från honung och agavenektar innehåller stevia inga kalorier och påverkar inte blodsockernivåerna.

”Om målet är att minska kaloriintaget eller hantera blodsockernivåer kan stevia vara ett bättre val än vanligt socker eller honung,” säger Eriksson. ”Men även här behövs mer långtidsforskning om eventuella hälsoeffekter.”

Experterna är överens om att det viktigaste är att reducera det totala intaget av tillsatt socker, oavsett källa. För den som ändå vill söta sin mat eller dryck kan små mängder av vilket sötningsmedel som helst vara acceptabelt som en del av en i övrigt balanserad kost.

”Försök att gradvis vänja dig vid mindre söt smak generellt,” rekommenderar Mårtensson. ”På så sätt minskar du ditt totala sockerintag utan att behöva fokusera så mycket på vilken typ av sötning du väljer.”

För konsumenter som vill göra medvetna val är det alltså viktigt att se bortom marknadsföring som framhäver ”naturliga” sockeralternativ och istället fokusera på att begränsa den totala mängden tillsatt sötma i kosten.