Husdjuren visar vägen mot bättre hälsa

I en tid när medicinsk forskning ständigt utvecklas, blir samspelet mellan djur- och humanforskning allt viktigare för att förbättra hälsan för både våra husdjur och oss själva. Genombrott inom veterinärmedicin kan ibland ge oväntade fördelar för humanvården, medan andra lovande behandlingar visar sig svårare att överföra från djur till människa.

Veterinärmedicinska framsteg har under senare år lett till att flera behandlingsmetoder som ursprungligen utvecklats för sällskapsdjur senare anpassats för människor. Detta sker i en tid när allt fler svenskar skaffar husdjur, vilket ökat efterfrågan på avancerad djursjukvård och därmed drivit på innovationstakten inom området.

Ett område där detta samspel blivit särskilt tydligt är inom behandling av kroniska inflammatoriska sjukdomar. Läkemedel som ursprungligen testats på hundar med atopisk dermatit har visat sig användbara även för människor med liknande hudproblem. Detta beror delvis på likheterna i immunsystemets funktioner mellan människor och högre däggdjur.

”Vi ser allt oftare hur upptäckter från veterinärmedicin kan tillämpas inom humanvården. Det handlar om en tvåvägsprocess där kunskapsutbytet gynnar båda fälten,” säger Maria Andersson, veterinärmedicinsk forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet.

Dock finns det områden där denna överföring är betydligt mer problematisk. Artrosforskning är ett tydligt exempel där framgångsrika behandlingar på hundar och katter inte gett samma positiva resultat hos människor. Trots att artroslindrade läkemedel för djur visat lovande resultat i kliniska studier, har motsvarande humanförsök ofta misslyckats med att visa samma effekt.

En förklaring är de betydande anatomiska skillnaderna. Medan hundar fördelar sin vikt på fyra ben, belastar vi människor endast två, vilket ger helt andra förutsättningar för våra leder. Dessutom är artrosens utveckling ofta snabbare hos människor på grund av vår längre livslängd och särskilda belastningsmönster.

”Artros utvecklas annorlunda hos fyrbenta djur jämfört med människor. Även om de grundläggande inflammatoriska processerna liknar varandra, gör våra olika anatomiska förutsättningar att behandlingar som fungerar för djur inte nödvändigtvis fungerar för oss,” förklarar Johan Lindberg, ortoped och forskare vid Karolinska Institutet.

Samtidigt pågår lovande forskning kring regenerativa behandlingsmetoder som kan komma att gynna både djur och människor. Stamcellsbehandlingar som först prövats framgångsrikt på hästar med ledskador undersöks nu för mänskligt bruk. Denna typ av behandling syftar till att regenerera brosk snarare än att bara lindra symptom.

Läkemedelsbolaget AniCura, som specialiserar sig på både veterinär- och humanmedicinska produkter, har nyligen meddelat ökade investeringar i komparativ medicin – forskning som syftar till att identifiera gemensamma behandlingsmöjligheter för människor och djur.

”Vi ser en växande marknad för läkemedel som kan användas för både djur och människor. Det handlar om stora ekonomiska besparingar när samma forskning kan generera behandlingar för flera arter,” säger Lisa Johansson, utvecklingschef på AniCura.

Forskningen kring cancer hos hundar har också visat sig värdefull för att förstå motsvarande sjukdomar hos människor. Särskilt gäller detta vissa typer av lymfom och sarkom där hundar utvecklar tumörer som är slående lika dem som drabbar människor. Läkemedel som visat effekt mot dessa cancerformer hos hundar genomgår nu kliniska prövningar för humant bruk.

Svenska veterinärhögskolan i Uppsala har nyligen lanserat ett forskningscentrum för komparativ medicin, med målet att systematiskt utforska kopplingar mellan djur- och humansjukdomar. Centrumet har redan fått betydande anslag från både offentliga och privata finansiärer.

Framtiden för detta forskningsfält ser ljus ut, med ökande erkännande av värdet i att studera sjukdomsmekanismer över artgränser. Konceptet ”One Health” – tanken att djur- och människohälsa är sammanlänkade – har fått allt större genomslag i både forsknings- och policykretsar.

För patienterna, både de fyrbenta och tvåbenta, innebär detta förhoppningsvis snabbare utveckling av nya behandlingar och bättre förståelse för sjukdomsmekanismer. Samtidigt behövs fortsatt noggrann forskning för att identifiera både likheter och avgörande skillnader mellan arter.