Isak Gröndahl: Jesus fasta lönade sig dåligt – går det bättre för dagens mediemän?

En ny trend inom fastande har tagit Sverige med storm

Under de senaste åren har synen på fasta förändrats drastiskt i Sverige. Vad som en gång främst associerades med religiösa traditioner har nu blivit en populär metod för självoptimering och hälsomaximering. Denna förändring har drivits fram av sociala medier, kändisprofiler och techgurus från Silicon Valley.

Periodisk fasta är idag en global rörelse med miljontals anhängare. På sociala medier delar användare stolt resultat av sina fasteperioder, med bilder på kroppar som förändrats på bara 30 timmar. Tips utbyts om hur man bäst dämpar hungern med äppelcidervinäger, och debatter förs om huruvida köttbuljong eller avokado är det optimala sättet att bryta en fasta.

Longevity-influerare som entreprenören Bryan Johnson har blivit ansiktet utåt för denna rörelse. Johnson, som fått omfattande uppmärksamhet för sina extrema metoder att förlänga livet, lyfter fram fastans påstådda effekter för cellulärt underhåll. Han beskriver hur kroppen under fasta genomgår en process kallad autofagi, där cellerna städar upp och återvinner skadade proteiner, vilket enligt förespråkarna kan förlänga livet.

Forskare är dock mer återhållsamma i sina uttalanden om fastans långsiktiga hälsoeffekter. Trots detta fortsätter fenomenet att växa, med kända svenskar som Fredrik Wikingsson som öppet berättat om sina erfarenheter. I ett program i Sveriges Radio förklarade Wikingsson hur han använt fasta för att ”rensa kroppen från slaggprodukter” och upplevt ökad energi som gjorde att han kunde spela in hela fyra avsnitt av TV-programmet ”Alla mot alla” under en och samma dag.

Kontrasten mellan den moderna, prestationsinriktade fastan och den traditionella religiösa fastan är dock slående. Medan den nutida varianten fokuserar på kroppslig optimering och livsförlängning, handlade den kristna fastan som inleds vid påskens början om något helt annat – att genom avhållsamhet öppna sig för något större än sig själv, kanske till och med för tanken på döden.

Det är intressant att notera att även religiösa berättelser ibland kopplas samman med moderna hälsobegrepp. Vissa menar att när Jesus fastade i öknen i 40 dagar och motstod djävulens frestelser, genomgick hans kropp troligen samma autofagi-process som dagens fastande eftersträvar. Konstnärliga avbildningar av Jesus visar ofta en vältränad överkropp, vilket vissa tolkar som ett resultat av hans asketiska livsstil.

Denna nya fastefixering kan ses som ett tidstypiskt fenomen. I en tid när världsordningen känns osäker och många kollektiva projekt upplevs som hopplösa, blir den egna kroppen en av få arenor där människor fortfarande kan utöva kontroll. Genom att fokusera på den fysiska kroppen och dess möjligheter till optimering skapas en illusion av att kunna bemästra åtminstone en aspekt av tillvaron – och kanske till och med förlänga den med några år.

För den som verkligen fruktar döden erbjuder dock den traditionella kristna fastan ett annat perspektiv. Den slutar inte i död utan i återuppståndelse – en symbolisk seger över döden själv. Det finns förstås inga vetenskapliga bevis för detta, men å andra sidan finns det heller inga definitiva bevis för att periodisk fasta dramatiskt förlänger livet.

Ironiskt nog blev Jesus, trots sina 40 dagars fasta, inte äldre än 33 år – något som kan ses som ett ”katastrofalt misslyckande” ur ett modernt longevity-perspektiv, men som ur ett religiöst perspektiv representerar något helt annat.

Fastans återkomst i Sverige efter 500 år av reformation är anmärkningsvärd, men den kommer i en ny skepnad – inte längre som en andlig praktik utan som en självoptimerande mirakelkur för den moderna människan som jagar ett längre och mer produktivt liv.