Kroppsaktivismen – gräsrotsrörelsen som försvann

Kroppsaktivismen i Sverige – en rörelse i förändring

När begreppet kroppsaktivism tog plats på nyordslistan 2016 var det en rörelse på stark frammarsch. På sociala medier samlade profiler som delade bilder på sina icke-normativa kroppar hundratusentals följare världen över. Syftet var tydligt – att skapa lika villkor för alla kroppstyper och bekämpa kroppshets.

I dag ser landskapet helt annorlunda ut. De flesta kroppsaktivistiska kontona har antingen lagts ner eller bytt fokus. Flera av de mest tongivande profilerna har helt lämnat rörelsen.

– Den är ju död, säger Cassandra Klatzkow, tidigare inflytelserik kroppsaktivist, när hon får frågan om rörelsens nuvarande tillstånd.

När Klatzkow 2020 meddelade i ett Instagraminlägg att hon var trött på att prata om kroppen, trodde hon att en ny generation skulle ta över. Så blev det inte.

Hon har flera teorier kring varför rörelsen falnat: Det politiska innehållet på sociala medier minskade i popularitet, modeföretagen som initialt omfamnat rörelsen återgick till smalare ideal, och rörelsen kom att handla mer om aktivisterna själva än om frågorna de ville driva.

För Klatzkow började det hela som något personligt. Det handlade om att övervinna sitt eget kroppshat genom att utmana sig själv att visa bilder på sin kropp.

– Jag utmanade mig och tänkte att om jag tar bilder på mig själv trots att jag hatar min kropp kommer jag till slut att skifta mindset. Och det funkade, berättar hon.

Med tiden utvecklades hennes engagemang till en kamp mot förtrycket av tjocka människor – ojämlik vård, brist på kläder i större storlekar och den ständiga nedvärderingen som tjocka personer utsätts för.

Men framgången på sociala medier kom med en oväntad baksida. Både Klatzkow och tidigare aktivisten Ebba Nilsson, känd från Instagramkontot babe_ebba, upptäckte att bilderna där de visade mycket av sina kroppar fick betydligt fler gillningar än inlägg där de var påklädda eller talade om andra ämnen.

– Om jag var lättklädd – då jävlar, då gick det jättebra. Jag kände mig väldigt styrd av det, säger Klatzkow. Hon insåg att hon inte nödvändigtvis ville älska sin kropp, utan bara förhålla sig neutral till den – något som blev svårt när kroppen ständigt behövde exponeras i sociala medier.

Nilsson delar upplevelsen: – Jag hade en idé om att ju mer jag visade min kropp, desto friare skulle jag bli eftersom min kropp inte såg ut som typiska, smala kroppar. Men i slutändan kände jag mig snarare låst i ett fack. Ju mer hud och fett jag visade desto mer likes fick jag. Om jag la upp ett inlägg där jag var rolig eller smart fick det inte alls lika mycket likes. Det satte griller i huvudet på mig.

Både Klatzkow och Nilsson har gått ner i vikt sedan de lämnat kroppsaktivismen. För Nilsson innebar det att ta bort sitt Instagramkonto helt, för att senare starta ett nytt med annat fokus. Klatzkow, som fortsatte vara aktiv som influencer, möttes av hård kritik när hon gick ner i vikt för att nå BMI-kraven för att kunna försöka skaffa barn som ensamstående.

– Har man följt någon för att den har inspirerat en och hjälpt en att tycka om sig själv kan jag förstå att det känns som ett svek. Jag har alltid varit väldigt öppen med att man ska avfölja mig om man triggas av det. Jag respekterar det, säger hon.

Samtidigt upplevde hon att ansvaret blev överväldigande: – Det blir ju ett enormt ansvar att bära om jag och min kropp ska vara anledningen till att andra människor står ut i sina egna kroppar. Det blir så individfokuserat. Jag tycker att frågan är större än så.

Förutom förlorade följare märkte Klatzkow att många företag slutade höra av sig om betalda samarbeten efter hennes viktnedgång.

– Folk har sagt att jag gick ner i vikt för att jag ville tjäna mer pengar, men så var det inte. Jag tjänade absolut mer pengar på betalda samarbeten när jag var tjock, berättar hon.

Både Klatzkow och Nilsson står fortfarande bakom rörelsens grundtankar om att bekämpa kroppshetsen och orättvisorna som tjocka personer utsätts för. Men ingen av dem önskar att kroppsaktivismen återuppstår i samma form som tidigare.

– Den kroppsaktivism jag var en del av handlade fortfarande mycket om att leva upp till idealen som har formats av den manliga blicken. Jag ville att de skulle tycka att jag var sexig trots att jag var tjock. Det vill jag inte längre, säger Nilsson.

– Drömmen är inte att det ska komma nya kroppsaktivister utan bara att kroppar ska få existera som de är och att kvinnor slutar vara så besatta av sina kroppar, säger Klatzkow, som också uttrycker skepsis kring rörelsens faktiska påverkan: – Vad åstadkom den egentligen? Ingenting. För nu är vi här. Så jag tror inte att kroppsaktivism är svaret.