Medicinpristagaren Mary Brunkow: ”Pengarna ska gynna andra”

För amerikanskan Mary Brunkow kom Nobelbeskedet som en total överraskning. När telefonen ringde från Nobelförsamlingen var hon helt oförberedd på att hennes forskning från för 25 år sedan skulle belönas med medicinpriset.

”Dessutom för en upptäckt som rör vårt immunförsvar. Jag är ju en genetiker, inte en immunolog”, berättar Brunkow i en intervju.

Den överraskande utmärkelsen uppmärksammar Brunkows banbrytande forskning som nu visat sig ha avgörande betydelse för vår förståelse av immunsystemet. Trots att hennes arbete ursprungligen utfördes inom genetikens område, har det fått stora konsekvenser för immunologin – ett faktum som gjorde Nobelkommitténs beslut ännu mer oväntat för pristagaren.

Brunkows forskning, som genomfördes för ett kvarts sekel sedan, har visat sig vara grundläggande för senare utvecklingar inom immunologisk forskning. Det är inte ovanligt att Nobelpriser delas ut långt efter att själva upptäckten gjordes, när dess fulla betydelse har kunnat utvärderas av det vetenskapliga samfundet.

Enligt experter inom fältet representerar Brunkows arbete ett typiskt exempel på hur grundforskning inom ett område kan leda till genombrott i ett helt annat. Hennes genetiska studier lade grunden för viktiga framsteg inom förståelsen av immunförsvarets funktioner, något som i sin tur har lett till utvecklingen av nya behandlingsmetoder för olika immunrelaterade sjukdomar.

Den oväntade prisutdelningen belyser även det faktum att vetenskapliga genombrott ofta sker i gränsområden mellan olika discipliner. Brunkows situation som genetiker som belönas för bidrag till immunologin illustrerar den allt mer tvärvetenskapliga naturen hos modern forskning.

”Det här visar hur viktigt det är att vi inte begränsar oss till våra egna forskningsfält. De stora genombrotten kommer ofta när vi korsar gränser mellan olika vetenskapliga discipliner”, säger professor Lars Klareskog, immunolog vid Karolinska Institutet, som inte är involverad i Nobelkommitténs arbete men som följt utvecklingen inom fältet.

Brunkows arbete har haft särskild betydelse för förståelsen av autoimmuna sjukdomar, där immunförsvaret felaktigt angriper kroppens egna celler. Hennes upptäckt har hjälpt forskare att utveckla mer precisa behandlingar som riktar in sig på specifika delar av immunsystemet, i stället för att dämpa hela immunförsvaret.

Nobelförsamlingens beslut att uppmärksamma en 25 år gammal upptäckt är också en påminnelse om den ofta långa vägen från grundforskning till klinisk tillämpning. Många av de behandlingar som bygger på Brunkows arbete har först nyligen blivit tillgängliga för patienter.

I medicinsk forskning är det inte ovanligt att erkännande kommer långt efter själva upptäckten. Denna fördröjning tillåter vetenskapliga upptäckter att mogna och deras betydelse att bli fullt uppskattad av forskarsamhället. I Brunkows fall har tiden visat att hennes genetiska insikter har förändrat immunologins landskap på ett fundamentalt sätt.

Brunkow planerar nu att använda den internationella uppmärksamheten som priset medför för att lyfta fram behovet av ökat stöd till grundforskning.

”Det är omöjligt att förutsäga vilka upptäckter som kommer att visa sig avgörande i framtiden. Därför måste vi fortsätta stödja nyfikenhetsdriven forskning, även när den omedelbara nyttan inte är uppenbar”, förklarar hon.

Nobelprisen i medicin tillkännages traditionellt som de första i Nobelprissäsongen varje oktober. Pristagarna får dela på prissumman på tio miljoner kronor och kommer att ta emot sina utmärkelser vid den formella ceremonin i Stockholm den 10 december, årsdagen av Alfred Nobels död.

Brunkows oväntade resa från genetiker till Nobelpristagare i medicin påminner om vetenskapens oförutsägbara natur och hur de mest betydelsefulla upptäckterna ibland kommer från de mest oväntade håll.