Plastföroreningar har blivit ett växande globalt problem med alarmerande konsekvenser för både miljö och människors hälsa. Forskare har under senare år kunnat konstatera att mikroplastpartiklar finns i princip överallt – från de djupaste havsbottnarna till de högsta bergstopparna, i vårt dricksvatten, och nu även i människokroppen.

Nya studier visar att mikroplaster inte bara ansamlas i våra lungor och blodkärl utan också kan passera blod-hjärnbarriären och nå hjärnan. Denna upptäckt har väckt stor oro bland forskare och allmänheten, eftersom hjärnan är ett av kroppens mest känsliga organ.

Men miljöforskaren Richard Thompson, professor vid University of Plymouth och en av pionjärerna inom forskning om mikroplast, menar att fokus på hälsoeffekter kan vara vilseledande.

”När vi ställer frågan ’hur farligt är det för vår hälsa?’ riskerar vi att missa den större bilden”, säger Thompson. ”Även om vi skulle komma fram till att dagens nivåer av mikroplast inte utgör någon akut hälsorisk, är det faktum att vi fortsätter att förorena vår planet med ett material som inte bryts ned naturligt ett enormt problem i sig.”

Plastproduktionen har ökat exponentiellt sedan 1950-talet. Enligt data från Internationella Naturvårdsunionen (IUCN) produceras över 300 miljoner ton plast årligen världen över, och mängden ökar konstant. Uppskattningsvis hamnar mellan åtta och tolv miljoner ton i våra hav varje år.

När plast bryts ned i miljön fragmenteras den till mikroplaster – partiklar mindre än fem millimeter – och vidare till nanoplaster som är ännu mindre. Dessa partiklar kan innehålla olika tillsatsämnen och även binda till sig miljögifter som finns i omgivningen.

Forskare vid Karolinska Institutet publicerade förra året en uppmärksammad studie där de kunde påvisa förekomsten av mikroplaster i blodprover från friska försökspersoner. En annan studie från University of Vienna visade nyligen att plastpartiklar kan ackumuleras i hjärnvävnad.

”Vi vet fortfarande relativt lite om hur dessa partiklar påverkar oss på lång sikt”, förklarar Anna Svensson, miljötoxikolog vid Göteborgs universitet. ”Det finns hypoteser om att mikroplaster skulle kunna utlösa inflammatoriska processer eller påverka hormonsystem, men vi behöver mer forskning för att förstå mekanismerna bakom detta.”

Naturvårdsverket har tillsammans med andra europeiska myndigheter börjat kartlägga förekomsten av mikroplaster i svenska sjöar och vattendrag. Resultaten visar att mikroplaster finns i samtliga provtagningsplatser, även i områden långt från urbana miljöer.

Den globala plastindustrin, värderad till över 600 miljarder dollar, står inför ökande krav på omställning. EU:s plaststrategi, som antogs 2018, syftar till att alla plastförpackningar ska vara återvinningsbara senast 2030 och användningen av engångsplast ska minska drastiskt.

Svenska företag som IKEA och H&M har presenterat ambitiösa planer för att fasa ut konventionell plast ur sina produkter, men kritiker menar att omställningen går för långsamt.

”Vi behöver tänka om kring hur vi använder plast”, säger Thompson. ”Plast är ett fantastiskt material med många viktiga användningsområden, men vi måste sluta använda det för kortlivade produkter som används en gång och sedan slängs.”

I väntan på mer forskning om hälsoeffekterna rekommenderar experter att konsumenter försöker minska sin exponering genom att undvika mat och dryck i plastförpackningar när det är möjligt, välja glasflaskor istället för plastflaskor och undvika att värma mat i plastbehållare.

Men det verkliga ansvaret, menar Thompson, ligger på politisk nivå och hos industrin: ”Individuella val räcker inte för att lösa detta globala problem. Vi behöver systemförändringar och ett helt nytt förhållningssätt till hur vi producerar, använder och hanterar plast.”

Medan debatten om hälsorisker fortsätter är en sak säker – mängden plast i vår miljö ökar, och spåren av den finns nu även i våra egna kroppar. Hur vi väljer att hantera denna utmaning kommer att ha konsekvenser för generationer framöver.

Dela.

9 kommentarer

Leave A Reply

Exit mobile version