Rusning till sexhjälpskliniker efter omstridd bok

I den offentliga debatten om sexmissbruk har intresset för behandlingsmöjligheter ökat markant efter att skådespelaren Christoffer Wollter nyligen berättade om sina egna erfarenheter. Söktrycket till olika kliniker som erbjuder hjälp för sexmissbruk har enligt uppgift exploderat sedan frågan hamnade i medias rampljus.

Trots det ökade intresset råder det fortfarande stor osäkerhet kring vilka behandlingsmetoder som faktiskt ger resultat för personer med denna typ av problematik. Experter inom området pekar på att forskningsläget fortfarande är relativt begränsat när det gäller evidensbaserade behandlingsmetoder specifikt för sexmissbruk.

– Det man kan säga är att det ofta är dyrare att gå till de privata aktörerna, säger Katarina Görts Öberg, chef på Anova, Karolinska universitetssjukhusets specialistmottagning för sexuell problematik.

Anova är en av få specialiserade offentliga mottagningar i Sverige som arbetar med sexologiska problem, inklusive sexmissbruk. Den ökade efterfrågan som nu märks inom både offentlig och privat vård ställer nya krav på vårdgivare att kunna erbjuda adekvat hjälp.

Inom psykiatrin och beroendevården pågår diskussioner om hur sexmissbruk ska klassificeras och behandlas. Till skillnad från exempelvis alkohol- och drogberoende finns sexmissbruk eller hypersexuell störning inte med som en egen diagnos i de etablerade diagnossystemen DSM-5 eller ICD-11, vilket komplicerar både behandlingsupplägg och ersättning från försäkringssystem.

Per Hedberg, legitimerad psykolog och verksam vid en privat mottagning som behandlar sexmissbruk i Stockholm, menar att bristen på tydliga riktlinjer skapar problem.

– När något inte har en officiell diagnos blir det svårare att forska på effektiva behandlingsmetoder. Det blir också svårare för patienter att veta vart de ska vända sig, säger Hedberg till TT.

Den privata marknaden för behandling av sexmissbruk har växt de senaste åren, med flera kliniker som erbjuder både individuell terapi och gruppbehandlingar. Priserna varierar kraftigt, från några hundra kronor per session inom offentlig vård till flera tusen kronor för specialiserade privata alternativ.

Sara Lindqvist, socionom och sexolog vid Beroendekliniken i Göteborg, berättar att de märker ett tydligt ökat tryck efter medierapporteringen kring Wollter.

– Vi har fått många nya förfrågningar, och många berättar att de länge burit på liknande problem men inte vågat söka hjälp förrän nu när frågan lyfts i media, säger Lindqvist.

Enligt Socialstyrelsen finns det i dagsläget inga nationella riktlinjer för behandling av sexmissbruk. Behandlingsmetoderna som används är ofta anpassade från andra beroendetillstånd, som KBT-baserade metoder, 12-stegsprogram och psykodynamisk terapi.

För drabbade personer och deras anhöriga kan bristen på tydlig information om behandlingsalternativ skapa förvirring. Intresseorganisationen RFSU har uppmärksammat problemet och efterlyser mer forskning och tydligare vårdkedjor.

– Det behövs mer kunskap om vilka metoder som faktiskt fungerar, och det behövs fler specialister inom offentlig vård som kan möta det ökande behovet, säger Lisa Jakobsson, sexolog och talesperson för RFSU.

Flera experter lyfter också fram vikten av att skilja mellan ett genuint sexmissbruk och en normal men hög sexuell drift. Gränsdragningen är inte alltid självklar, och fördomar och tabun kring sexualitet kan ibland leda till feldiagnostisering.

För Karolinska universitetssjukhusets specialistmottagning Anova innebär det ökade intresset både utmaningar och möjligheter. Katarina Görts Öberg ser positivt på den ökade öppenheten kring problematiken men understryker samtidigt behovet av mer forskning.

– Det är bra att tabut börjar brytas, men vi behöver samtidigt vara försiktiga med att dra alla över en kam. Sexmissbruk är ett komplext område där varje individs problematik behöver bedömas utifrån sina specifika förutsättningar, avslutar hon.