”Transpersoner finns – jag är bara inte en av dem”

Efter en omfattande studie från Uppsala universitet har forskare konstaterat att risken för att transpersoner ångrar sin könskorrigering och återgår till sitt biologiska kön är mycket liten. Studien, som följt ett betydande antal personer under en längre tidsperiod, visar att de allra flesta som genomgår könsbekräftande behandling är fortsatt nöjda med sitt beslut.

Men det finns undantag. 25-åriga Alex Pamdal Riquelme är en av dem som valt att detransitionera – att återgå till sitt biologiska kön efter att tidigare ha påbörjat en könskorrigeringsprocess.

”Det finns en skam i att erkänna att man hade fel,” berättar Alex, som numera identifierar sig som kvinna efter att tidigare ha levt som man.

Forskningen från Uppsala universitet belyser ett område som fått ökad uppmärksamhet i takt med att fler unga söker vård för könsdysfori. Trots att resultaten visar att ånger är ovanlig, är det viktigt att förstå erfarenheterna hos de få som faktiskt ändrar sig, menar experter inom området.

Alex beskriver sin resa som komplex och känslomässigt utmanande. Hon började ifrågasätta sin könsidentitet i tonåren och sökte så småningom vård för könsdysfori. Efter flera års medicinsk behandling började hon dock känna att beslutet inte var rätt för henne.

”Det var en extremt svår process att först komma ut som transperson, och sedan behöva erkänna – både för mig själv och för andra – att jag faktiskt inte var trans. Det finns en dubbel skam i det,” förklarar Alex.

Enligt forskare vid Uppsala universitet som genomfört studien är Alex upplevelse ovanlig men viktig att uppmärksamma. Studien visar att mindre än fem procent av de som påbörjar könsbekräftande behandling senare ångrar sitt beslut.

Forskningsledaren, som vill betona studiens nyanserade resultat, framhåller att majoriteten av transpersoner upplever en förbättrad livskvalitet efter könsbekräftande vård. Samtidigt menar forskarna att sjukvården behöver utveckla bättre stöd för de som, likt Alex, senare ändrar sig.

Socialstyrelsen har under de senaste åren noterat en markant ökning av unga som söker vård för könsdysfori. Parallellt har debatten kring transpersoners rättigheter och vård intensifierats i Sverige. Flera regioner har sett över sina rutiner kring utredning och behandling, framförallt när det gäller minderåriga.

RFSL, Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners, queeras och intersexpersoners rättigheter, välkomnar studiens resultat som de menar motbevisar påståenden om att många skulle ångra sin könskorrigering.

”Studien bekräftar vad vi länge vetat – att könsbekräftande vård är livsavgörande för många transpersoner och att ånger är mycket ovanligt,” säger en talesperson för organisationen.

För Alex Pamdal Riquelme har processen att återgå till sitt biologiska kön inneburit både fysiska och psykologiska utmaningar. Hon menar att det finns för lite kunskap och stöd för personer i hennes situation.

”När jag sökte hjälp första gången fanns det en tydlig väg framåt. Men när jag började tvivla kändes det som att jag föll mellan stolarna i vårdsystemet,” säger hon.

Forskarna bakom studien poängterar vikten av att fortsätta utveckla vården för personer med könsdysfori. De menar att det behövs mer forskning kring orsakerna till att vissa, om än få, ångrar sin transition. Samtidigt understryker de att resultaten bör tolkas som ett stöd för att fortsätta erbjuda könsbekräftande vård till de som behöver den.

Studien från Uppsala universitet kommer att publiceras i en internationell vetenskaplig tidskrift under våren och förväntas bidra till den pågående diskussionen om transpersoners vård och rättigheter, både i Sverige och internationellt.

Alex hoppas att hennes berättelse kan hjälpa andra i liknande situationer och bidra till en mer nyanserad diskussion om könsidentitet. Hon betonar att hennes erfarenhet inte bör användas som argument för att försvåra tillgången till könsbekräftande vård för transpersoner.

”Min historia är bara min. Jag tror att det viktigaste är att alla får det stöd de behöver för att hitta sin väg, oavsett om det innebär transition eller inte,” avslutar hon.