Rymdfarande Tesla symboliserar en ny era av techoligarkers flyktplaner

Sedan åtta år tillbaka kretsar en körsbärsröd Tesla Roadster med dockan Starman vid ratten runt i rymden. Den sköts upp med Falcon Heavy-raketen i februari 2018, ett projekt som många trodde var ett skämt – något som Elon Musk själv förvånat bekräftade. Men den rymdfarande bilen representerar något djupare: inledningen på vad experter kallar den psykoplanetära eskapismens tidsålder.

Vi har trätt in i en ny fas av kapitalism, där världens techmiljardärer visar allvarliga ambitioner att skapa sig egna fristäder utanför de regelverk och begränsningar som gäller för vanliga medborgare. De har redan fångat oss i sina teknologiska nät där vi är beroende, kontrollerade och utnyttjade, men detta räcker inte för dem. De vill ha mer och säkerställa sin egen framtid.

Dessa techoligarker är inte naiva. De förutser en framtid präglad av permanenta kriser, resursbrist och samhällskollaps. Under flera år har dessa skatteskygga individer drivit idén om egna teknologiska domäner – nya suveräna stater på konstgjorda öar i internationellt vatten, så kallade ”seasteading”. Det kan handla om ombyggda kryssningsfartyg, modifierade oljeplattformar eller specialbyggda flytande öar.

”Deras högteknologiska privata domäner är i princip befästa räddningskapslar, designade för att de utvalda ska kunna utnyttja varje möjlig lyx och möjlighet till mänsklig optimering, vilket ger dem och deras barn en fördel i en alltmer barbarisk framtid. För att uttrycka det rakt på sak, de mäktigaste människorna i världen förbereder sig för världens undergång, ett slut som de själva frenetiskt påskyndar,” skriver Naomi Klein och Astra Taylor i en uppmärksammad essä i The Guardian.

Dessa moderna grindsamhällen etableras nu med president Trumps aktiva stöd. Hans administration främjar principen att den översta 0,001 procenten, som äger tre gånger mer än de nedersta femtio procenten av världens befolkning, har rätt att undvika skatter och regleringar. Techoligarkerna drömmer om att splittra regeringar och dela upp världen i hyperkapitalistiska, demokratifria fristäder under sin egen kontroll, skyddade av privata säkerhetsstyrkor, betjänade av AI-robotar och finansierade med kryptovalutor.

Historiskt har härskande klasser strävat efter att kontrollera stora landområden för att beskatta befolkningar och exploatera naturresurser. Detta har ofta varit skadligt för ekosystem och människor. Avskogning var exempelvis ett problem i Medelhavsområdet redan under medeltiden, driven av rika stadsstater som Florens. Men dessa tidigare härskare befann sig ändå på jorden och delade dess villkor, kanske till och med med en känsla av ansvar för framtiden. De påbörjade stora byggnadsverk som de visste att de aldrig skulle få se färdigställda under sin livstid.

I dagens galopperande planetära kris har de superrika istället vänt sig till vad som kallas psykoplanetär eskapism. De är fullt medvetna om att tillväxtkapitalismen töjt jordens gränser till bristningspunkten. Professor Joakim Rockström varnar att planetära ”tipping points” i jordens klimatsystem kan komma att överskridas och leda till oåterkalleliga förändringar och katastrofer.

Den danske sociologen Nikolaj Schultz beskriver fenomenet: ”Naturligtvis är det inte endast genom teknik som dessa ’exiteers’ försöker fly materiella begränsningar. De kastar dessutom in några miljarder dollar i forskning för att förlänga gränserna för mänskligt liv med ett par hundra år. Det spelar inte så stor roll om vi talar om kroppen eller planeten Jorden, logiken är densamma: ’Dessa materiella gränser är inte min cup of tea, så jag flyr dem, och jag lämnar resten kvar.'”

Fossil- och techoligarkerna har investerat hundratals miljoner dollar i Trumps omvalskampanj med löftet ”borra baby, borra”. Trump har inte gjort sina donatorer besvikna. Hans administration har systematiskt avvecklat skydd för planeten och accelererat exploateringen av naturresurser.

På sin första presidentdag i januari 2025 utlyste Trump ett energinödläge och USA lämnade Parisavtalet. Han deklarerade: ”Vi kommer att bli en rik nation igen, och det är det flytande guldet under våra fötter som kommer hjälpa till att göra det”. Nödläget gav honom befogenhet att påskynda godkännanden av naturgasledningar, gruvprojekt och fossila projekt på allmän mark, med planer på ny olje- och gasborrning över nästan 1,3 miljarder tunnland av USA:s havsvatten. Samtidigt undergrävs förnybara energikällor, trots att det är en av landets snabbast växande industrier.

Med tillkännagivandet av ”Unleashing American commercial fishing in the Pacific” avskaffades viktiga skydd för att möjliggöra kommersiellt fiske i Pacific Island Heritage National Marine Monument, ett marint skyddsområde skapat 2009 av president Bush och senare utökat av Obama. Detta sker när nästan 90 procent av världens marina fiskbestånd redan är fullt utnyttjade eller överfiskade.

Trump-administrationens attacker på miljön tar sig många uttryck. Genom hård påtryckningsdiplomati stoppade USA ett internationellt avtal som över hundra nationer stod redo att godkänna för att minska föroreningar från lastfartyg. Representanter från mindre nationer beskrev möten med amerikanska förhandlare som ”mycket otäcka” och ”personligt hotande”.

I slutet av 2025 presenterade administrationen planer på att i praktiken avveckla National Oceanic and Atmospheric Association, en av världens främsta forskningsenheter inom geovetenskap. Forskare världen över reagerade kraftigt och kallade det ”ett intellektuellt krigsbrott” och liknade det vid att ”slå med en slägga på nyckelstenen som håller uppe vår vetenskapliga förståelse av planeten.”

Vad vi bevittnar är en systematisk attack mot planetens liv och framtid – en orangefärgad aggression som syftar till att låta kolet komma tillbaka, plasten breda ut sig, och oljan och gasen flöda till varje pris. Det representerar de fossila intressenas sista förtvivlade kamp i en värld som står på gränsen till kollaps.