DN Debatt. ”Vi vet inte var tippningspunkten ligger – men den närmar sig”

Den atlantiska cirkulationen på väg att kollapsa – experter slår larm

Vi befinner oss i en kritisk fas av klimatförändringar där allvarliga risker inte längre kan avfärdas som osannolika scenarier. En av de mest överhängande farorna är destabiliseringen av den atlantiska meridionala cirkulationen (Amoc), ett vitalt system av havsströmmar som inkluderar Golfströmmen och som reglerar klimatet i Nordeuropa, inklusive Sverige.

Nya forskningsrön presenterar en alarmerande bild av situationen. Världen har för första gången på tre år överskridit 1,5 graders uppvärmning, samtidigt som de globala utsläppen av växthusgaser fortsätter att öka. Klimatmötet COP30 i Brasilien misslyckades med att ändra denna utveckling, och vi är nu på väg mot en global uppvärmning på över 2,5 grader – en nivå som kraftigt ökar risken för att aktivera jordsystemets tippningspunkter.

Dessa tippningspunkter representerar trösklar där kritiska system i jordens klimat och ekologi destabiliseras med potentiellt katastrofala följder. Enligt den senaste forskningen närmar vi oss sådana trösklar för flera system, däribland Amazonas regnskog, Grönlands istäcke, tropiska korallrev och framför allt Amoc.

Historiska klimatdata visar att Amoc kan växla från ett fungerande tillstånd till ett där cirkulationen i princip upphör. Det råder vetenskaplig konsensus om att den pågående uppvärmningen försvagar detta system. Även om den exakta tröskeln för en fullständig kollaps är osäker, indikerar modeller nu en 70-procentig sannolikhet för att Amoc stängs av i ett scenario med höga utsläpp, och en 25-procentig risk även vid låga utsläpp. Flera indikatorer tyder på att systemet redan försvagas och uppvisar minskad stabilitet.

För Norden utgör detta en särskild risk på grund av regionens nära koppling till det nordatlantiska klimatsystemet. De omedelbara effekterna av en Amoc-kollaps skulle innefatta dramatiskt förändrade temperatur- och nederbördsmönster samt kraftigare vinterstormar. Dessa förändringar skulle i sin tur leda till omfattande socioekonomiska konsekvenser.

Det nordiska jordbruket skulle drabbas av minskade och mer osäkra skördar. Vattenkraften skulle utsättas för påfrestningar på grund av förändrade nederbördsmönster. Fisket och skogsbruket skulle störas när ekosystemen förändras, och de långt integrerade försörjningskedjorna i de nordiska ekonomierna skulle förstärka livsmedels- och energichocker.

Konsekvenserna sträcker sig även till säkerhetspolitiska aspekter. Social instabilitet i klimatkänsliga regioner, ökat migrationstryck mot Europa, belastning på humanitära och militära resurser samt påfrestningar på den europeiska politiska sammanhållningen är alla sannolika följder av en Amoc-destabilisering.

Regeringar i Europa har börjat uppmärksamma detta allvarliga hot. Island har placerat frågan på sitt nationella säkerhetsråds dagordning. Irland har identifierat det som landets största klimatrisk. Finland och Frankrike väger in effekterna i sina försvarsanalyser, och Storbritannien satsar betydande resurser på forskning om tippningspunkter.

Destabiliseringen av Amoc är inte längre ett avlägset framtidsscenario utan en akut nationell och global säkerhetsrisk som kräver omedelbara åtgärder. Därför föreslås tre konkreta insatser:

För det första behövs ett stärkt nordiskt klimatledarskap genom en gemensam handlingsplan för snabb avveckling av fossil energi och andra klimatskadliga utsläpp. Detta skulle både minska risken och fungera som ett globalt föredöme. En samordnad strategi för att påverka länder som är långsammare i klimatomställningen är också nödvändig.

För det andra bör integrerade system för observation, modellering och beredskap inrättas, med direkt koppling till civilförsvar och nationell säkerhetsplanering. Den nordiska-arktiska regionen måste behandlas som särskilt kritisk eftersom Arktis värms upp två till tre gånger snabbare än det globala genomsnittet.

Slutligen måste klimatriskanalyser placeras i centrum för säkerhets- och stabilitetsarbetet. Det är viktigt att gå bortom sektorsspecifika effekter och analysera potentiella dominoeffekter när klimatförändringar påverkar samhällen lokalt och regionalt.

Att förbereda sig för störningar i Amoc handlar inte om alarmism utan om ansvarsfullt ledarskap i en ny klimatepok där konsekvenserna av våra handlingar – eller brist på handlingar – kan bli katastrofala.