Klimatförändringar i Arktis: Ekonomisk guldgruva eller överdriven hajp?

Arktis genomgår en dramatisk förändring. Havsisen krymper med 12 procent per årtionde och Grönlands inlandsis smälter med motsvarande 3,5 miljarder badkar vatten dagligen. Denna utveckling har länge målats upp som en potentiell ekonomisk bonanza, med omfattande naturtillgångar som skulle kunna exploateras när isen försvinner.

Enligt uppskattningar från amerikanska US Geological Survey finns 30 procent av världens oupptäckta fossilgasreserver och 13 procent av oupptäckt olja norr om polcirkeln. Danmarks och Grönlands geologiska undersökning (GEUS) har identifierat att 31 av 34 mineraler på EU:s lista över kritiska råvaror finns på Grönland, inklusive sällsynta jordartsmetaller där Kina idag kontrollerar cirka 80 procent av världsproduktionen.

Dessutom har det spekulerats i nya fartygsrutter via nordpolen som skulle kunna spara rederier betydande belopp. Tillsammans med Grönlands strategiska läge för USA:s missilförsvar har dessa faktorer bidragit till ett ökat geopolitiskt intresse, inte minst från USA:s tidigare president Donald Trump som uttryckt en önskan att förvärva ön.

Men nu ifrågasätter flera experter denna bild. Jennifer Spence, chef för forskningsinstitutet Arctic Initiative vid Harvards Belfer Center, är tydlig i sin bedömning:

”Det är onekligen en överdriven hajp. För att slå mynt av tillgångarna krävs enorma investeringar. Det är decennier bort om det någonsin blir verklighet,” säger hon till DN.

Spence är särskilt skeptisk till idén om storskaliga fartygstransporter via nordpolen. Trots att tre teoretiska rutter – Nordostpassagen, Nordvästpassagen och Transpolar Sea Route – skulle kunna korta sträckan mellan Asien och Europa avsevärt, finns avgörande praktiska hinder.

”Man föreställer sig att detta kommer att bli någon sorts arktisk version av Medelhavet. Men det kommer att fortsätta vara en oerhört ogästvänlig och farlig miljö som kräver specialbyggda fartyg,” förklarar Spence.

Även utan ett permanent istäcke kommer stora mängder is att flyta omkring, och stormarna förväntas bli värre när den lugnande effekten från havsisen försvinner. Det saknas också grundläggande infrastruktur som räddningstjänst, navigationssystem och hamnar längs rutterna, vilket bidrar till skyhöga försäkringskostnader.

Stora rederier bekräftar denna bild. Danska Maersk meddelar att de ”varken undersöker eller överväger” den arktiska rutten som ett alternativ, med hänvisning till miljörisker och operativa begränsningar. Italienska MSC har gjort liknande uttalanden. Den ökade fartygstrafiken i Arktis utgörs främst av fiskebåtar, inte handelsfartyg.

Även oljeutvinningen i regionen stöter på ekonomiska hinder. För cirka 15 år sedan fanns ett betydande intresse, exemplifierat av samarbetet mellan amerikanska Exxon och ryska Rosneft för oljeborrning utanför den ryska kusten. Detta projekt övergavs dock efter Rysslands annektering av Krim och påföljande sanktioner.

”Då var oljepriset extremt högt vilket förklarade intresset. Nu är ekonomin inte där längre. Man underskattar återigen säkerhetsproblemen och vilka enorma investeringar som skulle krävas,” påpekar Spence.

Grönlands kritiska råvaror möter liknande utmaningar: bristfällig infrastruktur, extrema väderförhållanden och brist på kvalificerad arbetskraft. Trots att ön länge varit känd för sina mineraltillgångar finns idag endast två små gruvor i drift, noterar Jakob Kløve Keiding, geolog vid GEUS.

Särskilt utmanande är marknaden för sällsynta jordartsmetaller där Kina pressar ned priserna av geopolitiska skäl, enligt Keiding.

”Man behöver ha en realistisk bild, det ska mycket till för att fler gruvor ska öppna. Det finns många fyndigheter i andra delar av världen som kan vara mer ekonomiskt attraktiva,” förklarar han.

En möjlig ”ketchupeffekt” för Grönlands gruvindustri, där ett större projekt banar väg för fler, ligger sannolikt decennier framåt i tiden.

Vad gäller Donald Trumps uttalade intresse för Grönland avfärdar Jennifer Spence även det militära argumentet: ”USA har alla möjligheter att öka den militära närvaron på Grönland redan idag, man behöver inte äga Grönland för att åstadkomma det.”

När hon försöker förstå logiken bakom Trumps utspel ser hon främst en efterhandskonstruktion: ”Allt jag kan se är att de har bestämt sig för att de ska ha Grönland. Sedan hittar de på argument för att motivera beslutet.”