Jättelika utsläpp från kriget – nu ska Ukraina stämma Ryssland

I den lilla byn Javkiv, nordväst om Kyiv, står Pavlo Kartasjov och pekar ut över det som en gång var en blomstrande åkermark. Nu är den förstörd av krigets framfart – ett av många områden där Rysslands invasion har lämnat både synliga och osynliga spår.

– Ryssland förstör allt, även klimatet, säger Kartasjov, Ukrainas viceminister för miljö, med eftertryck.

Ukraina har nu inlett en juridisk process för att kräva Ryssland på enorma klimatskadestånd. Enligt beräkningar har den ryska invasionen orsakat utsläpp av växthusgaser motsvarande 237 miljoner ton – en mängd som är jämförbar med Sveriges totala utsläpp under en femårsperiod. Kravet uppgår till 44 miljarder dollar.

Denna process representerar ett av de första försöken att kvantifiera och juridiskt hantera klimatpåverkan från väpnade konflikter, något som miljörättsexperter länge har diskuterat men sällan sett omsatt i praktiken.

Förstörelsen är omfattande och mångfacetterad. Bombningar av industrier, bränder i städer, förstörelse av skog och jordbruksmark samt utsläpp från militära fordon har tillsammans bidragit till den massiva klimatpåverkan. Särskilt allvarlig var sprängningen av Kachovka-dammen i södra Ukraina förra sommaren, en händelse som ledde till både akuta humanitära kriser och långsiktiga miljökonsekvenser.

– När ryssarna spränger våra dammar eller bränner våra skogar är det inte bara ett brott mot oss, utan mot hela planetens framtid, förklarar Kartasjov.

Ukrainska forskare och internationella experter har samarbetat för att beräkna utsläppsvolymerna. Deras metodik inkluderar satellitbilder, fältundersökningar och vetenskapliga modeller för att uppskatta koldioxidutsläpp från olika typer av förstörelse. Dessa beräkningar har sedan legat till grund för det ekonomiska skadeståndskravet.

Parallellt med processen att utkräva ansvar för klimatskadorna arbetar Ukraina med att återuppbygga landets energiinfrastruktur. Ironiskt nog innebär detta i vissa fall investeringar i fossil energi, något som har väckt frågor om landets långsiktiga klimatåtaganden.

Kartasjov är dock tydlig med att de akuta behoven måste prioriteras.

– Vi befinner oss i en existentiell kris. Ukraina har alltid varit engagerat i klimatarbetet och var en av de första europeiska nationerna att ratificera Parisavtalet. Men nu måste vi säkra energiförsörjningen för vår befolkning under kommande vinter, förklarar han.

I detta sammanhang uttrycker han tacksamhet till Sverige, som har bidragit med betydande stöd till Ukrainas energisektor, inklusive finansiering av gasdrivna kraftverk som ska ersätta förstörda anläggningar.

– Det svenska stödet är ovärderligt, men vi ser det som en tillfällig lösning. Vårt långsiktiga mål är fortfarande att bygga en grön och hållbar energisektor, betonar viceministern.

Juridiska experter är dock försiktigt skeptiska till möjligheterna att driva igenom klimatskadeståndskravet. Maria Lundgren, professor i internationell rätt vid Uppsala universitet, förklarar:

– Detta är juridiskt outforskad mark. Det finns få prejudikat för hur klimatskador från väpnade konflikter ska hanteras i internationell rätt. Men oavsett utfall är det viktigt att dessa frågor lyfts till internationell nivå.

Andra experter påpekar att kravet kan ses som en del av en bredare strategi från Ukrainas sida för att hålla Ryssland ansvarigt på alla tänkbara områden och samtidigt skapa internationell uppmärksamhet kring krigets miljökonsekvenser.

För Ukraina handlar det dock om mer än bara pengar. Kartasjov framhåller att dokumentationen av klimatskadorna är en central del av arbetet med att kartlägga krigets totala påverkan.

– Detta är inte bara en fråga om klimaträttvisa, utan om att hålla Ryssland ansvarigt för alla dimensioner av dess aggression. Klimatskadorna drabbar inte bara dagens ukrainare, utan även kommande generationer, avslutar han.