Max Hjelm: I den här frågan måste Sverige lyssna på Storbritannien

Sverige står inför allvarliga ekologiska hot – regeringens tystnadskultur oroar

En hemligstämplad brittisk myndighetsrapport, som den brittiska regeringen försökte hindra från publicering, har nyligen kommit till allmänhetens kännedom. Enligt The Times bedömdes rapportens slutsatser vara alltför alarmerande, då den skulle exponera politikernas handlingsförlamning i miljöfrågor.

Rapporten, som offentliggjordes i januari, innehåller dystra prognoser: ”Ekosystem förstörs i samtliga regioner. Alla kritiska ekosystem är på väg mot kollaps (irreversibel förlust av funktion som inte går att reparera)”. Följderna beskrivs som omfattande – från hotad livsmedelsförsörjning och stigande matpriser till eskalerande internationella konflikter, ökade flyktingströmmar och geopolitisk instabilitet.

Tomas Ries, docent i säkerhetspolitik vid Försvarshögskolan, varnade i början av mars för att Sverige sannolikt står inför samma risker som beskrivs i den brittiska rapporten, något han framförde i en intervju med Sveriges Radio.

Situationen kräver enligt experter dramatiskt utökade investeringar i klimatomställning och åtgärder för att skydda hotade ekosystem som Amazonas. Samtidigt måste en konkret plan för att säkra livsmedelsförsörjningen inför dessa reella hot utarbetas.

I detta läge försöker protektionistiska krafter som Frankrike – ofta beskrivna som ”europeiska mästare” inom protektionism – och Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) i Sverige argumentera för ökade bidrag till EU:s jordbrukare samt handelsbarriärer mot utländska livsmedelsproducenter. Argumentet bygger på föreställningen att dagens oroliga omvärld – präglad av krig, pandemier och politisk instabilitet – visar att frihandel och öppenhet gör oss sårbara.

Detta synsätt har även fått stöd från vissa opinionsbildare, däribland Aftonbladets ledarsida. Men denna analys är enligt kritiker felaktig. Sverige är exempelvis självförsörjande på ägg, men som Livsmedelsföretagen påpekar i en färsk rapport: ”för att kunna producera ägg räcker det inte med höns, det krävs också energi, vatten, foder, strömaterial och annat”. Om någon av dessa insatsvaror försvinner upphör även den inhemska produktionen.

”Självförsörjning skapar en känsla av trygghet, men i realiteten riskerar det göra ett land svagt,” konstaterar författaren till artikeln. Parallellt med detta väljer politiker i västvärlden ofta att prioritera kortsiktiga vinster som billigare bensinpriser framför att erkänna de långsiktiga kostnaderna för klimatförändringarna.

För små länder som Sverige är utmaningen dubbel – både driva på klimatomställningen och samtidigt värna om öppenhet och frihandel. För Storbritannien skulle det enligt artikelförfattaren innebära att återansluta sig till EU, medan EU bör fokusera på att sluta fler frihandelsavtal globalt – tvärtemot vad partier som Miljöpartiet och Vänsterpartiet förespråkar.

Det mest akuta steget framåt är dock att regeringar slutar dölja klimathotets verkliga omfattning och i stället höjer ambitionsnivån i klimatpolitiken. Tendensen att undanhålla obekväma sanningar om miljöläget, som den brittiska regeringen försökte göra med den aktuella rapporten, utgör i sig ett demokratiskt problem.

När ekosystem kollapsar hotas både matproduktion och samhällsstabilitet. Rapporten utgör därmed en stark varning till politiska beslutsfattare i Sverige och internationellt att inte bara erkänna problemen utan också vidta konkreta åtgärder – innan det är för sent.