Peter Alestig: En mindre revolution inträffade på klimatmötet

Kinas väg från klimathjälte till fossil stormakt har tagit en överraskande vändning under de senaste åren. Med enorma investeringar i sol- och vindkraft hade omvärlden höga förväntningar på landets gröna omställning, men verkligheten har visat sig vara betydligt mer komplex.

Under det senaste decenniet har Kina etablerat sig som världens största producent av förnybar energi. Landet har byggt solcellsparker som är synliga från rymden och vindkraftsparker längs hela sin kustlinje. Samtidigt har Kina närmast monopoliserat produktionen av kritiska mineraler som är nödvändiga för tillverkning av batterier, solpaneler och andra gröna teknologier.

Dessa insatser gav Kina en framträdande position i den globala klimatpolitiken, särskilt efter USA:s tillbakadragande från Parisavtalet under Trumpadministrationen. När president Xi Jinping 2020 lovade att landet skulle nå koldioxidneutralitet före 2060, sågs det som ett avgörande steg i rätt riktning för den globala klimatpolitiken.

Men bakom fasaden har en annan verklighet tagit form. Trots de gröna satsningarna fortsätter Kina att vara världens största kolkonsument. När energikrisen slog till 2021-2022, med stigande priser och leveransproblem, vände sig Kina snabbt tillbaka till sina fossila tillgångar.

I spåren av coronapandemin ökade landets kolproduktion markant för att säkra energiförsörjningen och stimulera ekonomin. Under 2022 godkände kinesiska myndigheter nya kolkraftverk med en sammanlagd kapacitet som överstiger hela Storbritanniens elproduktion. Enligt data från Global Energy Monitor byggs nu kolkraftverk i en takt som inte setts sedan 2015.

Detta tillbakasteg har skapat vad som kan beskrivas som en mindre revolution på den globala energimarknaden. Västvärldens beslutsfattare, som länge sett Kina som en potentiell partner i klimatarbetet, har tvingats ompröva sina strategier. Insikten om Kinas fortsatta beroende av fossila bränslen, kombinerat med landets dominans över kritiska mineraler, har blivit en väckarklocka.

EU och USA har som motreaktion börjat utveckla egna strategier för att minska beroendet av kinesiska mineraler och teknologier. I USA antogs Inflation Reduction Act 2022, som inkluderar omfattande subventioner för inhemsk produktion av grön teknologi. EU har lanserat European Critical Raw Materials Act, som syftar till att diversifiera leveranskedjorna för kritiska mineraler.

Denna ompositionering har också påskyndat utvecklingen av alternativa teknologier och leveranskedjor. Länder som Australien, Chile och Kanada har intensifierat sina ansträngningar att expandera sin gruvdrift och förädling av kritiska mineraler för att erbjuda ett alternativ till den kinesiska dominansen.

För svenska företag inom gruv- och batterisektorn, som LKAB och Northvolt, har denna utveckling skapat nya möjligheter. Med Europas växande fokus på inhemsk produktion av kritiska komponenter för den gröna omställningen, har svenska aktörer positionerat sig som viktiga spelare i den nya industriella strategin.

Klimatforskare och miljöorganisationer uttrycker dock oro över att Kinas återgång till kol kan försvåra möjligheterna att nå Parisavtalets mål. Landet står ensamt för cirka 30 procent av världens koldioxidutsläpp, och en ökning av dessa skulle kunna få allvarliga konsekvenser för det globala klimatarbetet.

Samtidigt fortsätter Kina att utöka sina investeringar i förnybar energi, vilket skapar en paradoxal situation där landet både leder utvecklingen av grön teknik och driver på den fossila ekonomin.

Den kinesiska ledningen hävdar att detta är en nödvändig övergångsfas och att landet fortfarande är fast beslutet att nå sina klimatmål på lång sikt. Kritiker menar dock att Kina utnyttjar sin position för att maximera sina ekonomiska och geopolitiska intressen, snarare än att prioritera klimatåtgärder.

Oavsett Kinas verkliga intentioner har landets agerande tvingat fram en omvärdering av den globala klimatpolitiken. Det har blivit tydligt att vägen mot en hållbar framtid kommer att kräva nya allianser, teknologier och strategier som inte är beroende av en enda nations agerande.