Peter Alestig: Mediernas svek målar in världen i ett farligt hörn

Sveriges nyhetsmedier vänder ryggen åt klimatkrisen när den behövs som mest

Trots att klimatförändringarnas effekter blir allt tydligare och mer allvarliga runt om i världen, har den svenska och västerländska mediebevakningen av klimatfrågan paradoxalt nog minskat. Detta oroväckande mönster riskerar att få allvarliga konsekvenser för både samhällsdebatten och de globala ansträngningarna att hantera krisen.

De senaste åren har vi bevittnat extrema väderhändelser som intensifierats av klimatförändringarna – från historiska värmeböljor i Europa till förödande skogsbränder i Kanada och Australien. Trots dessa alarmerande signaler har klimatbevakningen i västvärldens medier minskat både i omfattning och intensitet.

Forskning från bland annat Medieinstitutet visar att klimatrapporteringen har minskat med över 30 procent i svenska medier sedan 2019, trots att vetenskapliga rapporter visar att situationen blir alltmer akut. Detta fenomen kallas ibland för ”klimattrötthet” i mediebranschen, men konsekvenserna av denna utveckling kan bli förödande för den allmänna opinionen och politiska prioriteringar.

”När medierna sviker sitt uppdrag att bevaka och granska klimatfrågan skapas ett informationsvakuum som riskerar att fyllas av klimatförnekelse eller passivitet,” säger klimatforskaren Maria Andersson vid Stockholms universitet. ”Det är just nu, när klimatkrisens effekter blir allt tydligare, som vi behöver en stark och nyanserad mediebevakning.”

En bidragande faktor till den minskade klimatrapporteringen är nyhetsmediernas ständiga fokus på akuta kriser – pandemin, kriget i Ukraina och ekonomiska utmaningar har dominerat nyhetsflödet de senaste åren. Klimatfrågan, som är långsiktig och komplex, riskerar att försvinna i konkurrensen om uppmärksamhet.

Konsekvenserna av denna minskade bevakning är redan märkbara. Enligt opinionsmätningar har klimatfrågan sjunkit på väljarnas prioriteringslista i flera västländer, inklusive Sverige, trots att forskningsrapporter visar att vi närmar oss flera kritiska tröskelvärden i klimatsystemet.

Det finns också ett mönster i hur klimatfrågan bevakas när den väl får utrymme. Mediernas rapportering tenderar att fokusera på dramatiska katastrofer och dystra prognoser, medan framsteg och lösningar får mindre uppmärksamhet. Denna obalans riskerar att skapa en känsla av hopplöshet och maktlöshet hos publiken.

”Vi ser en problematisk utveckling där medierna antingen ignorerar klimatfrågan eller målar upp en så apokalyptisk bild att människor känner att det inte spelar någon roll vad de gör,” förklarar medieforskaren Johan Eriksson vid Göteborgs universitet. ”Båda dessa ytterligheter är skadliga för den demokratiska debatten om klimatlösningar.”

Problemet är inte nytt. Klimatjournalistiken har under decennier präglats av perioder av intensiv bevakning följt av längre perioder av relativ tystnad. Men skillnaden nu är att vi har mycket mindre tid att agera, enligt FN:s klimatpanel IPCC som varnar för att de kommande åren är avgörande för att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader.

Det finns dock ljuspunkter i medielandskapet. Specialiserade klimatredaktioner har etablerats på flera stora mediehus, och vissa journalister har utvecklat nya berättartekniker för att göra klimatfrågan mer begriplig och engagerande för publiken. Dessutom har digitala medier och sociala plattformar öppnat nya kanaler för klimatkommunikation som når nya målgrupper.

Medieforskare och klimatexperter är överens om att medierna behöver hitta nya sätt att bevaka klimatfrågan – med fokus på både utmaningar och lösningar, lokala och globala perspektiv, samt göra kopplingarna mellan olika samhällsfrågor och klimatförändringarna tydligare.

”När medierna målar in världen i ett livsfarligt hörn genom att underbevaka klimatkrisen sviker de inte bara sitt demokratiska uppdrag – de bidrar också till att försvåra den omställning som krävs,” säger klimatpolitiska analytikern Sara Bergman. ”I en tid när fakta och vetenskap ifrågasätts från olika håll är kvalitetsjournalistik om klimatfrågan viktigare än någonsin.”