Peter Alestig: Melissa visar oss att klimatkrisen kräver ny skala för orkaner

Den extrema orkanen Melissa har nyligen uppmärksammats av forskare som menar att traditionella mätskalor inte längre är tillräckliga för att kategorisera dagens kraftigaste stormar. Forskningskåren argumenterar nu för att en ny kategori behöver införas för att beskriva dessa ”superorkaner” som blir allt vanligare i klimatkrisens spår.

Den etablerade Saffir-Simpson-skalan, som klassificerar orkaner från kategori 1 till 5 baserat på vindhastighet, når sin övre gräns vid kategori 5 för vindar över 252 km/h. Men under senare år har flera orkaner, inklusive Melissa, uppvisat vindhastigheter som ligger betydligt över denna gräns.

Klimatforskare pekar på en tydlig koppling mellan den globala uppvärmningen och intensifieringen av tropiska stormar. Varmare havsvatten fungerar som bränsle för orkanerna, vilket leder till kraftigare vindar och mer nederbörd. Havens yttemperatur har stigit markant under de senaste decennierna som en direkt konsekvens av mänskliga växthusgasutsläpp.

”Dagens superorkaner är ett direkt resultat av klimatkrisen,” förklarar en ledande klimatforskare som studerat fenomenet. ”Vi ser inte bara högre vindhastigheter utan också andra oroväckande mönster som gör dessa stormar farligare än tidigare.”

Ett av dessa mönster är att orkanerna intensifieras snabbare. Det som kallas ”rapid intensification” – när en storm ökar sin vindstyrka med minst 55 km/h inom 24 timmar – har blivit allt vanligare. Detta gör stormarna svårare att förutse och ger mindre tid för evakueringar.

Samtidigt rör sig dagens orkaner långsammare över land, vilket innebär att de drabbade områdena utsätts för extrema vindar och nederbörd under längre tid. Forskare har observerat att orkanernas förflyttningshastighet har minskat med cirka 10 procent sedan mitten av 1900-talet.

Nederbördsmängderna har också ökat dramatiskt. En varmare atmosfär kan hålla mer fukt – för varje grad Celsius som temperaturen stiger kan luften innehålla ungefär sju procent mer vattenånga. När denna fuktmättade luft når land resulterar det i extrema regnmängder som orsakar omfattande översvämningar.

Orkan Melissa är bara ett exempel i en oroväckande trend. Tidigare superorkaner som Dorian (2019), Irma (2017) och Patricia (2015) har alla uppvisat extrema vindhastigheter som överskrider den nuvarande skalans begränsningar.

Forskare diskuterar nu olika alternativ för att bättre kategorisera dessa extrema väderfenomen. Ett förslag är att utöka den befintliga Saffir-Simpson-skalan med en kategori 6 för orkaner med vindhastigheter över 290 km/h. Ett annat alternativ är att skapa en helt ny klassificering för ”superorkaner” eller ”hypercykloner”.

Förutom att förändra klassificeringssystemet uppmanar forskare till mer omfattande åtgärder för att minska klimatpåverkan. ”Det räcker inte att anpassa våra mätsystem,” säger en framstående klimatforskare. ”Vi måste aggressivt minska våra utsläpp för att förhindra att dessa extrema väderhändelser blir ännu värre.”

Samhällen i orkandrabbade områden tvingas också ompröva sina byggregler och krisberedskap. Infrastruktur som tidigare ansågs vara orkanbesständig visar sig otillräcklig mot dagens kraftigare stormar. Evakueringsplaner måste ta hänsyn till intensivare nederbörd och översvämningar.

Experternas varningar understryker allvaret i klimatförändringarnas påverkan. Om den globala uppvärmningen fortsätter i nuvarande takt förväntas extrema orkaner bli ännu kraftigare och mer frekventa under kommande årtionden, med potentiellt katastrofala konsekvenser för kustnära samhällen världen över.

Det vetenskapliga samfundet är enigt – kopplingen mellan mänskliga utsläpp och intensifieringen av orkaner är tydlig och väldokumenterad. Förekomsten av superorkaner som Melissa är inte en isolerad händelse utan ett direkt resultat av den pågående klimatkrisen.