I en tid då klimatfrågan står högt på den politiska agendan gör klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) ett tydligt ställningstagande. Hon uttrycker stolthet över sina insatser som klimatminister, men riktar samtidigt blicken mot vad hon beskriver som ”Sveriges mest okända klimatbov”. Parallellt med detta framför hon kritik mot klimataktivister som hon menar motarbetar effektiva lösningar.
Under sin tid vid rodret för Sveriges klimat- och miljöpolitik har Pourmokhtari navigerat genom ett komplext politiskt landskap. Den liberala ministern har behövt balansera mellan koalitionsregeringens intressen och de långsiktiga klimatmålen som Sverige förbundit sig till genom internationella avtal.
”Det finns utmaningar som ofta hamnar i skymundan i den offentliga debatten”, säger Pourmokhtari i en kommentar om det hon kallar för Sveriges mest okända klimatbov. Exakt vad hon syftar på specificeras inte, men det kan handla om sektorer som sällan uppmärksammas i klimatdebatten, såsom vissa industrier eller konsumtionsmönster.
Ministerns kritik mot klimataktivister har väckt reaktioner. Pourmokhtari menar att vissa aktivistgrupper, genom att motsätta sig specifika tekniska lösningar eller utvecklingsvägar, paradoxalt nog bromsar klimatomställningen. ”Vi behöver pragmatiska lösningar som fungerar i verkligheten, inte symbolpolitik”, framhåller hon.
Från aktivisternas håll bemöts kritiken med skepsis. Flera miljöorganisationer pekar på att regeringens klimatpolitik inte är tillräckligt ambitiös för att nå Parisavtalets mål. De menar att ministerns utspel är ett försök att avleda uppmärksamheten från regeringens egna tillkortakommanden i klimatfrågan.
Pourmokhtaris uttalanden kommer i en tid då Sverige befinner sig i en kritisk fas av sin klimatomställning. Enligt Naturvårdsverkets senaste uppföljning av de nationella klimatmålen finns betydande utmaningar för att nå målet om nettonollutsläpp till 2045. Särskilt transportsektorn och industrin står inför stora omställningsbehov.
Sverige har internationellt positionerat sig som en föregångare i klimatarbetet, men kritiker menar att ambitionsnivån har sänkts under den nuvarande regeringen. Liberalerna, som Pourmokhtari representerar, har dock konsekvent betonat vikten av marknadsbaserade lösningar och teknisk innovation i klimatomställningen.
Expertröster inom klimatforskning understryker behovet av brett samarbete. ”Den polariserade debatten mellan beslutsfattare och aktivister gynnar inte klimatet”, säger en framstående klimatforskare vid Stockholms universitet. ”Vi behöver dialog snarare än konfrontation för att hitta de bästa vägarna framåt.”
Pourmokhtaris fokus på en ”okänd klimatbov” kan ses som ett försök att bredda klimatdebatten. Historiskt har uppmärksamheten ofta riktats mot uppenbara utsläppskällor som fossildrivna fordon och kolkraftverk, medan andra betydande utsläppskällor fått mindre uppmärksamhet.
Den politiska kontexten är också betydelsefull. Som del av en koalitionsregering där Moderaterna och Kristdemokraterna traditionellt haft en annan syn på klimatpolitiken än Liberalerna, kan Pourmokhtaris uttalanden även spegla interna spänningar kring klimatfrågans hantering.
Näringslivet följer utvecklingen noga. Flera stora svenska företag har ambitiösa klimatmål och efterfrågar tydliga, långsiktiga spelregler. ”Vi behöver en politik som ger stabila förutsättningar för de enorma investeringar som krävs för klimatomställningen”, kommenterar en representant för ett av Sveriges största industriföretag.
Framöver väntas klimat- och miljöministern presentera mer konkreta förslag för att hantera den utpekade ”klimatboven”. Samtidigt fortsätter det politiska arbetet med att revidera klimathandlingsplanen, ett centralt dokument för Sveriges klimatpolitiska inriktning.
I ett bredare perspektiv illustrerar situationen den ständiga spänningen mellan olika synsätt på hur klimatkrisen bäst hanteras – genom tekniska lösningar och marknadsmekanismer eller genom mer genomgripande samhällsförändringar och regleringar. Pourmokhtaris position i denna debatt är tydlig, men den fortsatta utvecklingen av Sveriges klimatpolitik kommer sannolikt präglas av både kompromisser och konflikter.
13 kommentarer
Det är intressant att klimatministern tar avstånd från Thunbergs sätt att hantera klimatfrågan. Vilka lösningar anser hon fungerar bättre?
Förmodligen syftar hon på teknikbaserade lösningar som vätgas och koldioxidfri ståltillverkning.
En intressant nyansering – inte alla klimataktivister motsätter sig tekniska lösningar, men kritik mot vissa aktörer kan behövas.
Helt rätt. Paneldebatter behöver mer nyanserad diskussion istället för extremisering.
Vad menar hon med Sverigeös mest okända klimatbov? Meniön om svenska industrins utsläpp är väl dokumenterad?
Det är konstigt att hon inte tydliggör vilket område hon syftar på. Politisk taktik eller bristande kunskap?
Det låter som Pourmokhtari förordar marknadsstyrda klimatåtgärder framför aktivism. Ett riktigt hinder för klimatomställningen?
Aktivism har sina garantier, men effektiva politiska åtgärder behövs också.
Det framgår inte tydligt hur hon planerar att hantera klimatboven inifrån politiken? Vilka konkreta åtgärder föreslås?
Frågan måste ställas vid nästa möte med pressen.
Att minska Gustav Vasa-delarna i svenska klimatdiskussioner borde prioriteras. Lagen som försvårar för exempelvis minesäkerhet behöver ses över.
Väl formulate! Speciellt inom gruvnäringen finns stort behov av modernisering för att minska klimatpåverkan.
Hennes kritik mot vissa aktivister känns riktig, men balansen mellan praktisk ändring och radikalism är svår navigera.