Alex Schulman: Har Gina Dirawi opererat sin näsa – eller har hon inte?

I det senaste avsnittet av Melodifestivalen väcktes en märklig känsla av förvirring hos många tittare. Programledarna Gina Dirawi och Hampus Nessvold levererade en rad skämt och anspelningar som för många förblev gåtfulla, något som skapade en påtaglig känsla av att vara ”dum i ett rum” – en upplevelse som för många blir alltmer sällsynt med åldern.

Melodifestivalens premiär denna säsong blev omedelbart ett samtalsämne i sociala medier, men inte enbart för musiken. Programledarnas referenser och skämtsamma kommentarer lämnade delar av publiken förbryllade, vilket väckte frågor om huruvida det fanns en gemensam förståelse som vissa tittare saknade.

Gina Dirawi, som återvänder som programledare efter flera års frånvaro, inledde sändningen med en anmärkning om sin tidigare erfarenhet: ”Jag klev också in här, nyblonderad och förvirrad, och sen går sex veckor och så kommer man ut på andra sidan med större hår och mindre näsa och tänker herregud vad jag vill göra det här igen.” Uttalandet fick många att undra över den faktiska innebörden, särskilt referensen till ”mindre näsa”.

För vissa tittare framstod det som en möjlig anspelning på skönhetsingrepp, medan andra spekulerade i om det var en metafor för hur programledarrollen förändrar en person. Sökning på nätet ger endast vaga antydningar om att Dirawi möjligen genomgick en näsoperation för cirka tio år sedan, men inget definitivt svar.

Förvirringen fortsatte när Dirawi senare skämtade: ”Förra året röstade ni med hjärtat 1,5 miljarder gånger, det är alltså lika många gånger som Armand Duplantis tjej sagt att hon är stolt över honom.” För många var denna referens lika dunkel. Stavhoppsstjärnan Duplantis relation med flickvännen Desiré Inglander har visserligen fått medial uppmärksamhet, men kopplingen till stolthet förblev oklar för många tittare.

Ytterligare ett förvirrande moment inträffade när Nessvold påminde om att röstningen endast är öppen för personer i Sverige, med tillägget att det inte går om man ”sitter på ett steakhouse i Cardiff”. Denna specifika referens fick många att söka efter en svensk koppling till steakhouses i den walesiska huvudstaden, utan framgång.

Fenomenet med att inte förstå kulturella referenser eller skämt i ett sammanhang som Melodifestivalen skapar en särskild typ av utanförskap. Det väcker frågor om vem programmet egentligen vänder sig till och hur bred publiken förväntas vara. Melodifestivalen har länge varit ett av Sveriges mest folkliga program, med ambitionen att nå tittare i alla åldrar och från alla delar av landet.

Denna typ av referenser kan skapa en känsla av gemenskap för de som förstår dem, men samtidigt en känsla av utanförskap för andra. Det är en balansgång som alla stora publikevenemang måste hantera – att vara inkluderande samtidigt som man vill framstå som relevant och i tiden.

Den upplevda förvirringen skapar också en intressant parallell till hur vi upplever världen i olika skeden av livet. Som yngre är känslan av att vara ”dum i ett rum” mer vanlig, medan den med åldern ofta blir alltmer sällsynt. När programmet plötsligt skapar denna känsla hos även äldre tittare, uppstår en nästan nostalgisk känsla av att återuppleva den osäkerhet som präglar ungdomsåren.

För SVT och Melodifestivalens produktionsteam blir balansen mellan interna skämt och allmängiltiga referenser en viktig fråga inför kommande avsnitt. Det folkliga evenemanget bör rimligen sträva efter att vara begripligt för en bred publik, samtidigt som det kan vara svårt att göra alla nöjda.

Melodifestivalen fortsätter under de kommande veckorna, och det återstår att se om programledarnas skämt och referenser blir mer tillgängliga för den breda publiken eller om känslan av att vara ”dum i rummet” kommer att bestå för vissa tittare.