AI-teknikens dolda miljöpåverkan – när molnet torkar ut våra floder

En enda fråga till ett AI-verktyg motsvarar förbrukningen av en flaska vatten och kräver tio gånger mer energi än en vanlig sökning. Detta faktum har gett upphov till den spanska motståndsrörelsen ”Tu nube seca mi rio” (Ditt moln torkar ut min flod), som protesterar mot de stora datakonglomeratens vattenhunger.

När vi talar om digitala lösningar använder vi ofta abstrakta begrepp och metaforer som ”molnet” – ett bildspråk som för tankarna långt från industrialismens sotiga fabriker och kolgruvor. AI presenteras, i likhet med tidigare tekniska genombrott, som en oundviklig framstegsfaktor som för oss från knapphet till överflöd. Det är en förförisk bild av viktlös cybermodernitet som sällan ifrågasätts.

Men verkligheten bakom denna metafor är långt ifrån viktlös. AI lever inte i luften utan i gigantiska anläggningar som kräver enorma mängder energi och vatten för kylning. Som Justin McAffee påpekar i Collapse Curriculum: ”I dag vill AI-företag att vi ska föreställa oss intelligens som materialiseras utan ansträngning från ljus och luft. De säger att det kommer från ’molnet’, som om det vore en neutral, atmosfärisk resurs.”

Det faktiska molnet är dock inte atmosfäriskt. Det består av fysiska serverhallar som omformar och ofta utarmar de platser där de byggs. När metaforen skalas bort återstår något som kan vara lika smutsigt, exploaterande och kolonialt som den industriella historia vi trott oss lämna bakom oss.

Gigantisk resursförbrukning

Redan 2030 beräknas AI kräva lika mycket energi som hela Indien – världens folkrikaste nation. Expansionen sker i en takt som till och med elbolagen medger att de inte kan matcha. De nya AI-optimerade anläggningarna är större, varmare, törstigare och betydligt mer energikrävande än sina föregångare.

Teknikjättar som Amazon, Microsoft och Google driver datacenter i några av världens torraste områden och planerar hundratals nya anläggningar globalt. I Mexiko, Brasilien, Malaysia, Indonesien, Kenya, Sydafrika och Irland växer datacenter fram som industriella katedraler – enorma komplex på tusentals kvadratmeter.

I Querétaro, Mexiko, planeras 32 datacenter i en region som redan upplever historisk torka. I Dublin bröt protester ut när invånarna insåg att de nya AI-centren tömmer vattenreserverna och överbelastar det åldrande elnätet. I Brasiliens nordöstra delar konsumerar nya AI-anläggningar förnybar energi som egentligen var avsedd för lokalbefolkningen.

Vattenbrist – en växande global kris

Andreas Cervenka påpekar i Aftonbladet att tillgången till energi ofta beskrivs som en ödesfråga, men att detta är tätt kopplat till vatten. Av jordens vatten är endast 0,5 procent drickbart färskvatten. Studier visar att vattenreservoarer minskat i rekordtakt de senaste två decennierna på grund av extremtorka, smältande glaciärer och överanvändning av grundvatten.

Forskare beskriver situationen som ”en väckarklocka för världen” – och mitt i denna alarmerande bristsituation etablerar sig nu AI-industrin med sina enorma vattenbehov.

AI:s paradoxala roll i klimatkrisen

Som om resursförbrukningen inte vore oroande nog, beräknas AI även hjälpa oljebolagen att öka sina tekniskt utvinnbara olje- och gasreserver. Mike Sommers, chef för American Petroleum, går så långt som att säga: ”Artificiell intelligens kommer i slutändan att bli branschens nästa frackingboom.”

Amin Nasser, vd för världens största oljebolag Saudi Aramco, bekräftar att företaget har integrerat AI i alla sina verksamheter och fördubblat sina teknikutgifter från 2023 till 2024, vilket har ”ökat produktiviteten” markant.

Här ser vi hur gårdagens fossila industri förenar sig med framtidens digitala teknologi. Detta mönster är välbekant – den nedsmutsning och utsugning som först drabbade industriländer som England har gradvis exporterats till länder i Sydostasien och Afrika. Just dessa regioner drabbas nu hårdast av klimatförändringar orsakade av de rika ländernas konsumtionsmönster.

Växande motstånd

I USA, där AI-industrin kommit längst, växer nu motståndet. Oro uttrycks över hela det politiska spektrumet – inte bara över framtida jobbförluster utan även över stigande elpriser, vattenbrist, miljöpåverkan och koldioxidutsläpp.

I december 2023 skickade över 230 miljöorganisationer ett brev till kongressen där de krävde ett moratorium för nya datacenter. Till och med den republikanske guvernören Ron DeSantis har föreslagit en ”AI Bill of Rights” som skulle begränsa branschen och ”protect natural Florida”.

Lundaprofessorn och humanekologen Alf Hornborg visar att den moderna teknikens till synes neutrala yta är en illusion. Långt från de platser där vi ställer lättsamma frågor till Chat GPT betalar andra priset med naturresurser och arbetskraft. Tekniken ger sken av ökad effektivitet, när det i själva verket handlar om en drastisk omfördelning av resurser och tid som sedan osynliggörs.

Frågan kvarstår: Är det redan för sent? Det viktiga att förstå är att det aldrig är tekniken i sig som tar över, utan de specifika ekonomiska intressen som styr den. Kanske bör vi sträva efter att bli ekologiskt mogna och granska varje ny teknik i förhållande till de jordiska ekosystemens gränser – de enda vi måste respektera för vår egen överlevnad.