Bill Callahan sätter guldkant på vardagen

Den kände artisten Bill Callahan utforskar livets gråzoner i nytt album

I sitt åttonde soloalbum ”My days of 58” fortsätter den amerikanska singer-songwritern Bill Callahan att etablera sig som en av vår tids mest träffsäkra vardagspoeter. Albumet, som nyligen släppts via skivbolaget Drag City, representerar en mognad och fördjupning av det uttryck Callahan utvecklat under sin långa karriär.

”Stepping out for air”, en av albumets låtar, inleds med en betraktelse över hur himlen skiftar från blå till grå – en metafor som passar väl in på Callahans nästan 45-åriga karriär. Under hela sitt musikaliska skapande har han befunnit sig i och utforskat gränslandskapen mellan ljus och mörker, mellan vardag och existentiella frågor.

För den snart 60-årige Callahan har utgångspunkten för musiken genomgått en tydlig förändring sedan karriärens början. Under 1990-talet, då han verkade under artistnamnet Smog, präglades hans musik av ungdomens dramatiska melankoli. Nu, som gift tvåbarnsfar, har hans perspektiv fördjupats och breddats.

Att lyssna på Bill Callahan har beskrivits som att samtala med en nära vän man träffar alltför sällan – någon som förmår sätta ord på livets komplexitet och utmaningarna i att navigera genom vardagens bestyr. Hans texter på det nya albumet behandlar teman som mansroller, långvariga relationer och döden med en blandning av lakonisk distans och sårbar öppenhet.

Den poetiska nivån i Callahans texter håller genomgående en exceptionellt hög kvalitet, vilket placerar honom i samma liga som andra framstående samtida musikpoeter som Lana Del Rey och Sleaford Mods Jason Williamson. Det som i slutändan avgör ett Callahan-albums framgång i relation till hans tidigare hyllade verk som ”Sometimes I wish we were an eagle” och ”Gold record” är snarare den musikaliska inramningen.

”My days of 58” karakteriseras av ett genomgående jazzigt tonspråk som harmoniserar väl med Callahans karakteristiska mörka, sträva röst. Även om albumet ibland kan upplevas som något stramt och tungrott, lyckas det ofta nå samma höjder som hans tidigare hyllade verk. Albumets musikaliska landskap skapar en perfekt fond för Callahans observationer och reflektioner, även om kritiker noterat att vissa partier kunde ha gynnats av en något lättare touch.

Bland albumets höjdpunkter framhålls särskilt låten ”The man I’m supposed to be”, där Callahans förmåga att kombinera personlig reflektion med allmänmänskliga erfarenheter kommer till sitt fulla uttryck.

Den musikaliska utvecklingen från Smog-åren till dagens mer mogna uttryck speglar Callahans personliga resa. Hans konsekventa förmåga att fånga vardagslivets nyanser och existentiella djup har gjort honom till något av en kultfigur inom den amerikanska indierocken, med en lojal följarskara som uppskattar hans unika röst och poetiska sensibilitet.

Med ”My days of 58” bekräftar Bill Callahan sin ställning som en av vår tids mest intressanta och konstnärligt hållbara singer-songwriters – en artist som fortsätter att utvecklas och fördjupa sitt uttryck även efter flera decennier inom musikbranschen. Albumet har tilldelats fyra av fem möjliga i betyg, ett erkännande av dess höga kvalitet och Callahans fortsatta relevans i dagens musiklandskap.