Boklistan vecka 3: Trumpnovellens misslyckande, amerikanska ankor och ”Fallouts” transcendentalism

Utmaningar i litteraturen under Donald Trumps era

Att skapa skönlitteratur i en tid dominerad av Donald Trump har visat sig vara en särskild utmaning för författare. I en uppmärksammad essä i tidskriften The Baffler analyserar Chris Lehmann den märkbara bristen på litterära verk som på djupet behandlar MAGA-rörelsen och dess anhängare. Lehmann pekar på ett återkommande mönster i de litterära försöken att skildra denna era – de flesta författare landar i berättelser om enskilda aggressiva män, ofta i någon form av fadersfigur, medan berättarrösten oftast tillhör en liberal karaktär som förgäves försöker använda förnuft och språk.

Essän drar paralleller till 1950-talets litterära motstånd mot McCarthyismen, men konstaterar att dagens kulturinstitutioner betydligt snabbare viker sig för politiska påtryckningar. Lehmann diskuterar verk som Ben Lerners ”The Topeca School”, Gary Schteyngarts ”Lake Success” och Hari Kunzrus ”Red Pill” som exempel på författare som försökt närma sig samtiden, men menar att dessa inte helt lyckas fånga fenomenets komplexitet.

Det finns dock ett undantag enligt Lehmanns analys – Lucy Ellmanns roman ”Ducks, Newburyport” från 2019, ett tusensidig verk som utgörs av en inre monolog hos en hemarbetande kvinna i en amerikansk småstad. Romanen, som översatts till svenska av Eva Åsefeldt under titeln ”Ankor, Newburyport”, lyckas enligt Lehmann gå bortom porträtten av enskilda toxiska män och istället fånga hur språket förändras i fascismens tjänst.

Denna monumentala roman belönades med Kulturhuset/Stadsteaterns stora översättarpris för den svenska översättningen. I verket låter Ellmann huvudpersonens medvetandeflöde omfatta alla de yttre impulser som trängt sig in i amerikanska hem och vardagsrum. Genom detta stilgrepp visar hon hur språket gradvis förvandlas i en auktoritär riktning.

Lehmanns essä väcker också frågan om hur den svenska litteraturen hanterat det senaste decenniets systemskifte. Kritiker har menat att de flesta svenska författare valt en ”strutsmentalitet” och undvikit de stora samtidsfrågorna.

Januaris bokflod erbjuder emellertid nya perspektiv med flera intressanta titlar på väg. Kritikerlistan lyfter fram Richard Flanagans ”Fråga 7”, en essäroman om moraliska paradoxer, översatt av Niclas Hval, och Therese Bohmans ”Kammakargatan”, en stämningsfull julberättelse om ett svunnet Stockholm.

På listan finns även Torborg Nedreaas norska klassiker ”Av månsken växer ingenting” från 1947 som handlar om abortförbud och moralism – ett verk som fått förnyad aktualitet. Samanta Schweblins ”Det goda onda” erbjuder sex oroande noveller i översättning av Annakarin Thorburn.

Nobelpristagaren László Krasznahorkai representeras med sin nya roman ”Ungerska nationens säkerhet” som utmanar idéer om livet, vetenskapen och konsten. Den norska journalisten Åsne Seierstads reportagebok ”Ofred. Ryssland inifrån” ger läsaren en inblick i ett land få journalister vågar besöka.

Christian Krachts ”Air”, Sofia Andruchovytjs ”Amadoka II. Sofia” som behandlar den bolsjevikiska terrorn i Ukraina, samt Philippe Sands ”Londres 38” om nazismens förlängda inflytande i Chile kompletterar listan över litterära verk som vågar ta sig an komplexa historiska och samtida frågor.

Samtidigt står den litterära världen inför en fortsatt utmaning – att finna konstnärliga uttryck som verkligen kan belysa och förstå de politiska strömningar som formar vår samtid, utan att förenkla eller ducka för de svåra frågorna.