Nobelpriset i litteratur: Efter ståhejet – en titt på årets listor och kandidater

Nobelpriset i litteratur för i år är utdelat och uppståndelsen har lagt sig. Medan uppmärksamheten nu riktas mot Fredspriset och eventuella amerikanska reaktioner på detta, kan vi i litteraturvärlden reflektera över årets pristagare och spekulationerna som föregick tillkännagivandet.

Till skillnad från vissa andra Nobelpris genererar litteraturpriset sällan internationella konflikter. Visserligen finns alltid ”mannen på gatan” som envist förespråkar Astrid Lindgren postumt – år efter år – men det förekommer inga direkta hotbilder mot Svenska Akademien från nationer vars författare förbigåtts. Det är naturligtvis omöjligt att veta om Donald Trump hyste agg mot Akademien när han inte tilldelades priset 1987 för sin bok ”The Art of the Deal”, samma år som Joseph Brodsky belönades.

Årets Nobelpristagare, László Krasznahorkai, var inte en helt oväntad vinnare. Hans senaste till svenska översatta roman, ”Herscht 07769”, låg på Dagens Nyheters kritikerlista i hela åtta veckor för ungefär ett år sedan och nådde som högst andra plats. Detta väcker frågan om vadslagningssajterna borde uppmärksamma kritikerlistan som en potentiell indikator för kommande pristagare.

Bland övriga favoriter inför årets pris fanns Gerald Murnane, som låg på DN:s lista i nio veckor i början av året. Dock kan listan knappast betraktas som en tillförlitlig prediktor – nästa års spekulativa pristagare, kinesiska Can Xue, har exempelvis aldrig förekommit i dessa sammanhang.

En överraskning i årets spekulationer var mexikanska Cristina Rivera Garza, som inte förekommit på kritikerlistan helt enkelt för att hon inte är översatt till svenska. Man kan skämtsamt föreställa sig hur någon akademiledamot skulle kunna påverka vadslagningen genom att demonstrativt beställa Rivera Garzas böcker på en välbesökt bokhandel i slutet av september.

Ny på veckans kritikerlista är den schweiziske författaren Christian Kracht, en skicklig stilist vars roman ”Air” nu tar plats på listan. Med tanke på hur Nobelpriset fungerar skulle han kunna vara en kandidat om kanske ett decennium.

DN:s kritikerlista toppas för närvarande av Kristoffer Leandoer med essäsamlingen ”Det är läsaren som skriver boken”, där en av Sveriges mest uppskattade kritiker resonerar kring mötet mellan böcker och deras läsare. På andra plats hittar vi Elin Cullhed med ”Eurydikes natt”, en roman baserad på den klassiska myten om Orfeus och Eurydike, följd av Eduardo Halfons ”Tarantel” på tredje plats – en drabbande skildring av judisk och guatemalansk erfarenhet.

Listan fortsätter med Sofia Andruchovytjs ”Amadoka II. Sofia”, andra delen av ett epos om den bolsjevikiska terrorn i Ukraina, följt av Lina Wolffs nya roman ”Liken vi begravde” på femte plats – en berättelse om två systrar som väljer olika vägar i livet med utgångspunkt i Skånes mörkaste hörn.

Steve Sem-Sandbergs ”De heligas stad”, en roman om reformationstidens Münster, intar sjätte platsen, följd av Friederike Mayröckers sena dikter i ”Tuperad ros …” på sjunde plats. Den österrikiska poeten, som avled 2021, räknas till den tyskspråkiga litteraturens mest inflytelserika röster.

På plats åtta finner vi Klas Östergrens ”Klenoden”, en stilistiskt elegant roman om ett sorgligt fiasko, medan Nina Burtons ”De vandrande djurens värld” placerar sig som nia – en bok som blandar självbiografi med reseskildring. Listans nykomling, Christian Krachts ”Air”, avslutar topplistan på tionde plats.

Kritikerlistan, som röstats fram av tio av DN:s kritiker, omfattar enbart böcker utgivna efter den 11 juli i år, och representerar ett tvärsnitt av det bästa i samtida svensk och översatt litteratur – oavsett om författarna är Nobelpristipps eller inte.