Boulangers kärleksopera är månadens bästa klassiska skiva

En psykoanalytiskt färgad operaskatt har återfunnits

I operavärldens enorma katalog finns det fortfarande verk som väntar på att bli upptäckta av en bredare publik. Ett sådant är Nadia Boulangers enda opera ”La ville morte” (Den döda staden), som nu äntligen har blivit tillgänglig på skiva – en händelse som kan betraktas som något av en musikhistorisk milstolpe.

Nadia Boulanger (1887-1979) är främst känd som en av 1900-talets mest inflytelserika musikpedagoger. Genom hennes undervisning i Paris formades generationer av kompositörer, däribland storheter som Aaron Copland, Philip Glass och Quincy Jones. Men hennes eget komponerande hamnade ofta i skuggan av hennes pedagogiska gärning.

Operan ”La ville morte”, skapad i början av 1900-talet, representerar ett fascinerande tidsdokument från en period då psykoanalysen började genomsyra kulturlivet. Verket bygger på den italienske författaren Gabriele D’Annunzios symbolistiska drama med samma namn, en berättelse som utforskar förbjuden kärlek, begär och trauma – teman som var högaktuella i det tidiga 1900-talets intellektuella klimat.

Det är anmärkningsvärt att operan först nu får en ordentlig inspelning. Denna försening belyser de strukturella problem som kvinnliga tonsättare historiskt har mött inom den klassiska musikvärlden. Medan manliga kompositörers verk rutinmässigt framförts och spelats in, har kvinnors kompositioner ofta ignorerats eller glömts bort, trots deras konstnärliga kvaliteter.

Boulangers musik i ”La ville morte” visar på en imponerande behärskning av operaformen. Tonspråket balanserar mellan senromantikens uttrycksfullhet och modernismens framväxande språk, med komplexa harmonier och subtila orkestreringar som understryker de psykologiska dimensionerna i handlingen. Här finns ekon av både Debussy och Wagner, men med en distinkt personlig röst som vittnar om Boulangers originalitet som tonsättare.

Inspelningen, som nu äntligen gjorts tillgänglig, framhäver de rika nyanserna i Boulangers partitur. Orkesterklangen är transparent och detaljrik, vilket gör att lyssnaren kan uppfatta de fina orkestrala detaljerna som tidigare varit okända för de flesta musikälskare. Sångarnas prestationer är också anmärkningsvärda, med tolkningar som fångar de psykologiska komplexiteterna i rollerna.

För musikhistoriker representerar utgivningen av ”La ville morte” en viktig pusselbit i förståelsen av det tidiga 1900-talets musiklandskap. Operan visar hur psykoanalysens idéer påverkade kulturlivet långt utanför Freuds direkta kretsar, och hur kompositörer sökte musikaliska uttryck för de nya insikterna om människans inre liv.

Att Boulanger valde att endast komponera en opera är i sig intressant. Efter ”La ville morte” fokuserade hon nästan uteslutande på sitt pedagogiska arbete, ett val som sannolikt påverkades av tidens könsroller och den kritik som kvinnliga kompositörer ofta mötte. I ljuset av denna inspelning är det svårt att inte fundera över vilka andra operaverk som kunde ha berikats av Boulangers penna om omständigheterna varit annorlunda.

För dagens operainstitutioner utgör ”La ville morte” en utmaning och en möjlighet. Verket är inte bara ett historiskt dokument utan också en levande, dramatiskt effektiv opera som förtjänar att ta plats i den samtida repertoaren. De operahus som söker efter mindre kända verk med både konstnärligt djup och modern relevans borde definitivt överväga Boulangers skapelse.

I tider då musikvärlden aktivt arbetar för att bredda repertoaren och inkludera tidigare försummade kompositörer är utgivningen av ”La ville morte” särskilt välkommen. Den påminner oss om att musikhistorien ständigt kan omvärderas och berikas när vi öppnar oss för verk som fallit mellan stolarna i den traditionella kanonbildningen.

Förhoppningsvis kommer denna inspelning att inspirera till levande framföranden av operan på scener runt om i världen. För trots att ”La ville morte” är över hundra år gammal, känns dess utforskning av mänskliga begär och psykologiska konflikter fortfarande angelägen – precis som man kan förvänta sig av en komponist med Nadia Boulangers djupa förståelse för både musik och mänsklig natur.