Popikonen Charli XCX utforskar kändisskapets baksida i ”The moment”

I den nya mockumentären ”The moment” gör den brittiska popstjärnan Charli XCX sin första stora filmroll – som sig själv. Filmen, som nu har biopremiär i Sverige, skildrar en fiktiv period inför artistens ”Brat”-turné 2024 och ger en svidande men stundvis ytlig inblick i musikindustrins ekosystem.

Regisserad av Aidan Zamiri och med Charli XCX själv som medmanusförfattare, följer filmen popikonen genom en värld av giriga skivbolagschefer, viljelösa assistenter och inställsamma TV-programledare. I denna intensiva miljö där alla vill ha en bit av stjärnan ekar fraser som ”Fantastic!”, ”Marvellous!” och ”I love you!” tills orden förlorar all mening.

Charlotte Emma Aitchison, som artisten egentligen heter, navigerar genom en karikerad men igenkännbar version av sitt eget kändisskap. Gränsen mellan verklighet och fiktion suddas ut så effektivt att tittaren måste påminna sig om att det faktiskt är en spelfilm. Detta grepp hade kunnat vara kraftfullt, men filmen lyckas inte fullt ut gräva tillräckligt djupt i konflikten mellan konst och kommers som den utger sig för att utforska.

Svensk stjärnglans tillförs av Alexander Skarsgård, som gör ett minnevärt intryck som en pretentiös musikvideoregissör. Det är i dessa scener filmen får ett välbehövligt uppsving, och Skarsgårds rollprestation genererar några av filmens mest genuina skratt. Hans karaktär har dock skildrats i olika varianter genom filmhistorien, om än sällan med samma svenska accent.

Mockumentären som format har en lång tradition inom filmkonsten, från Rob Reiners klassiska ”This is Spinal Tap” (1984) till nyare verk som ”What We Do in the Shadows” (2019). ”The moment” placerar sig någonstans i mittfältet av denna genre – kompetent utförd men utan att riktigt nå de höjder som genrens främsta representanter har uppnått.

Filmens komik bygger främst på den klassiska tekniken att låta karaktärer säga en sak men mena något helt annat. Ett beprövat humorgrepp, men som i längden blir något enformigt och förutsägbart. Parodin träffar inte alltid sina mål, och skrattet fastnar ibland i halsen.

Ett större problem uppstår i filmens senare del. Där ”The moment” inledningsvis är trogen mockumentärens traditionella formspråk, bryts illusionen när Charli plötsligt börjar uttrycka vad som framstår som äkta känslor. Hon delar med sig av sedvanliga visdomsord om vänskap och hur framgång kan förblinda en person. Detta bryter mot en av genrens oskrivna regler – att aldrig söka äkta sentimentalitet – och framstår som ett försök att försäkra publiken om att artisten egentligen är en sympatisk person.

Denna avslutande vändning kan tolkas som en rädsla från filmens skapare (eller finansiärer) att en alltför skarp satir skulle kunna skada Charli XCX:s varumärke och påverka försäljningen av hennes musik, konsertbiljetter och merchandise. Det underminerar filmens satiriska udd och lämnar tittaren med en känsla av att ”The moment” inte riktigt vågar fullfölja sin premiss hela vägen.

För inbitna fans av Charli XCX kommer filmen säkert att vara ett måste, men för den bredare publiken erbjuder den främst en halvstimulerande inblick i kändisskapets absurditeter, utan att tillföra särskilt mycket nytt till en välutforskad genre.

”The moment” får två av fem i betyg. Den är stundvis underhållande men missar möjligheten att leverera en verkligt vass kommentar om vår tid och dess besatthet av kändiskap, sociala medier och autenticitet i en värld där allt är till salu.