Christian Gabel och Pelle Ossler tar en till bortglömda platser

Duoprojektet Gabel/Ossler skapar atmosfärisk ljudkonst med djupa geografiska referenser

Christian Gabel och Pelle Ossler, två välrenommerade multimusiker i den svenska musikvärlden, har nu sammanfört sina kreativa krafter i ett gemensamt projekt under namnet Gabel/Ossler. Deras självbetitlade album, utgivet på Gabel Elektronik, har nyligen släppts och erbjuder en unik musikalisk upplevelse som kombinerar element från flera genrer och konstformer.

För den som tidigare bekantat sig med Gabels audiovisuella konserter under namnet 1900, vilka på senare år har lockat överraskande stor publik, finns det många igenkännbara element på denna skiva. Både Gabel och Ossler har omfattande meriter som soloartister och bandmedlemmar, men har även länge arbetat med teatermusik och ljudkompositioner för olika scenkonstprojekt.

Albumet samlar material som ursprungligen skapats för flyktiga sammanhang som teaterföreställningar, installationer och konstprojekt. Resultatet är en samling låtar som rör sig från stillsamt plinkande till elektroniskt laddade ljudlandskap. Influenserna är många – från John Carpenters klassiska filmmusik till europeisk konstmusik och atmosfärisk postpunk.

Det som särskilt utmärker albumet är den tematiska kartan över geografiska platser – både verkliga, bortglömda, fiktiva och omstridda. Spårtitlar som ”Den annekterade delen”, ”Nordostpassagen” och ”Vi barn från Jedwabne” avslöjar en fascination för geopolitik, historia och kollektivt minne. Musiken skapar en syntes mellan dåtidsdisiga stämningar och hotfulla nutidsassociationer.

Särskilt anmärkningsvärt är spåret ”A chtóz tam puka”, en polsk folksång framförd av Lina Englund i ett skevt och brusigt arrangemang med fiol och klarinett. Här kopplar duon samman östeuropeisk folkmusiktradition med experimentell ljudkonst på ett sätt som frammanar både melankoli och historisk medvetenhet.

Albumet innehåller dock inte bara stillsam kontemplation. På spår som ”Regn över Levanten” möter lyssnaren en råare ljudbild med industriella rytmer som för tankarna till tidiga Einstürzende Neubauten. Denna variationsrikedom skapar en dynamik som gör att albumet ständigt överraskar, trots sitt genomgående lågmälda uttryck.

Precis som i Gabels tidigare soloprojekt ”Krater”, med dess postapokalyptiska dataspelskänsla, eller Osslers vindpinade soloskivor, lyckas musiken bli en trygg punkt i en orolig värld. Det finns en nykter nostalgi i ljudbilden som tycks acceptera att tragedier är världens normaltillstånd snarare än undantag – men samtidigt låter ljuset sippra in genom sprickorna.

Ett av albumets starkaste ögonblick kommer i den avslutande ”St Annanstans”, en närmast sakral körfinal vars titel leker med orden ”Sankt Anna” och ”annanstans” – en ordvits som perfekt fångar albumets känsla av längtan och andlighet bortom traditionella referensramar.

Albumets bästa spår är enligt recensenten ”Den annekterade delen”, som exemplifierar den säregna kombination av konstnärligt djup och emotionell resonans som kännetecknar samarbetet mellan dessa två erfarna musiker.

Gabel/Osslers album får högt betyg (4 av 5) och etablerar sig som ett betydelsefullt inslag i den svenska experimentella musikscenen. Det visar att det finns ett växande intresse för musik som vågar utforska mer komplexa stämningslägen och konstnärliga ambitioner utan att förlora den emotionella kontakten med lyssnaren.

För fans av experimentell musik, ambient, filmmusik eller postpunk erbjuder Gabel/Osslers samarbete en rik ljudvärld väl värd att utforska – särskilt för den som uppskattar musik som både utmanar och berör.