Den röda lagården kunde ha varit en aning mer orimlig

I lantlig miljö ryms storverk – en bilderbok utmanar barnens fantasi

På Kungliga Operan pågår för närvarande en fantasifull uppsättning av ”Trollflöjten”, där teaterns scenmaskineri används på ett kreativt sätt. En minnesvärd scen visar ett till synes litet tält ur vilket en orimlig mängd scouter kliver ut en efter en, till publikens förtjusning. Barnen i publiken förstår tricket, men det är ändå roande eftersom det leker med våra förväntningar på vad som är möjligt.

Med samma tanke försöker Kim Crumrine i bilderboken ”Den lilla röda lagården” skapa en liknande effekt. Boken, som ges ut av förlaget Lilla Pirat, handlar om en lagård som trots sin beskrivna litenhet rymmer en överraskande mängd djur.

Lilla Pirat har etablerat sig som ett förlag med ambition att föra internationell barnlitteratur till svenska läsare, särskilt för de yngsta barnen. Crumrine är bosatt i USA och boken publicerades ursprungligen på italienska, vilket visar förlagets internationella inriktning. Under senare år har Lilla Pirat höjt standarden för böcker med hårda pärmar och sidor för de allra minsta, vilket gör det intressant när de väljer att ge ut en bok som denna.

Jämförelsen med operascenen blir dock problematisk. Det som fungerar så briljant i teaterföreställningen översätts inte lika väl till bokformatet. Skillnaden ligger delvis i berättarteknik. På operan lämnas det åt publiken att upptäcka och uppskatta det orimliga i situationen – ingen på scenen kommenterar det faktum att så många personer kommer ut ur ett litet tält.

I Crumrines bilderbok däremot, kan berättaren inte förlita sig enbart på bilderna, som har en enkel stil med inspiration från Dick Bruna. När fåren exempelvis kommer in i lagården, följs detta av texten ”Finns det plats för dom också i den lilla röda lagården.” På nästa uppslag bekräftar texten detta med ett enkelt ”Självklart!” – ett grepp som understryker poängen snarare än låter läsaren upptäcka den själv.

Bokens andra svaghet ligger i den slutliga överraskningen. När förklaringen till hur alla djur får plats i den lilla lagården avslöjas, visar det sig handla om dimensioner: lagården är inte bara liten utan också ”lååååång”. Detta skapar dock inte samma logiska paradox som teaterscenens tält.

Motsättningen mellan litet och långt saknar den kognitiva dissonansen som finns mellan litet och rymligt. Något som är litet och långt samtidigt är inte särskilt förbryllande – det kan enkelt förstås som smalt. En smal gavel med en smal dörr till ett avlångt utrymme är en vanlig företeelse, inte ett överraskande koncept som utmanar barnets tänkande.

Trots dessa invändningar representerar boken förlagets fortsatta satsning på kvalitativ litteratur för de yngsta. Den internationella kopplingen visar även på ambitionen att bredda det svenska utbudet av bilderböcker med influenser från olika delar av världen.

Bilderboken ”Den lilla röda lagården” av Kim Crumrine, utgiven på Lilla Pirat förlag och rekommenderad från noll år, blir därmed ett intressant exempel på hur berättartekniker från olika medier inte alltid översätts framgångsrikt mellan konstformer. Det som fungerar i teaterrummet kan kräva andra grepp i bilderboksformatet för att skapa samma magiska upplevelse hos den unga läsaren.