Deras privata kärleksaffär håller en vaken om nätterna

I brevens värld: Stark och Lindqvists kärlekshistoria genom åtta års korrespondens

Alla brev som inte är adresserade till oss kan betraktas som flaskpost – kryptiska meddelanden från en annan tid. Sven Lindqvists och Agneta Starks brev till varandra når oss från det svenska 1980-talets Atlantis, och från en stor och komplicerad kärlek som väcktes till liv sommaren 1978.

Brevsamlingen ”Nöj dig aldrig, skrev du. Brev om arbete, samhälle & kärlek 1978-1986” är ett imponerande dokument på 650 sidor, trots att materialet endast utgör en tredjedel av parets samlade korrespondens från perioden. Urvalet har gjorts av Agneta Stark efter Sven Lindqvists bortgång 2019.

Allt börjar sista juli 1978, efter en första middag tillsammans, föranledd av att författaren Lindqvist recenserat en bok av ekonomiforskaren Stark. Han är då lyckligt gift, hon frånskild, men båda överrumplas av en stark fysisk och intellektuell förälskelse. De inleder en affär som avbryts för Lindqvists äktenskaps skull, men breven fortsätter – de är omöjliga att avstå från. Efter åtta år av samtal, tvekan och längtan förenas paret 1986 definitivt och för livet.

Brevväxlingen skildrar inte bara kärleksrelationens utveckling utan ger också en inblick i tidens intellektuella debatt, vardagsliv, politik, musik och litteratur. Under påverkan av förhållandet riktar Lindqvist sitt författarskap mot ett nytt område – kärleken – då han påbörjar arbetet med ”En älskares dagbok” och ”En gift mans dagbok”. Dessa böcker, som närstuderar relationen mellan honom och hans dåvarande hustru Cecilia Lindqvist, skulle komma att bli några av hans mest uppskattade verk. Samtidigt tar Starks karriär som feministisk samhällsdebattör fart, och hon publicerar sina första artiklar i Dagens Nyheter.

Brevsamlingen erbjuder även underhållande vardagsepisoder. Som när Stark drabbas av omedelbar avsmak inför en mans tvångsmässiga flipperspelande, eller när Lindqvist knappt vågar skriva till Gun-Britt Sundström för att gratulera henne till ”Maken” eftersom ”hon är så bitsk den tjejen”. Läsaren får följa hans första möte med denna blivande moderna klassiker på nära håll.

Det som gör ”Nöj dig aldrig, skrev du” till en fängslande läsupplevelse är brevsamlingens inneboende dramaturgi: pendlingen mellan trivialiteter och livsnödvändigheter, och de tvära kasten från brev till brev. Ibland föranledda av mellanliggande möten som läsaren bara får kryptiska ledtrådar om.

En grundläggande förutsättning för bokens kvalitet är att både Lindqvist och Stark är virtuost skickliga skribenter. Språket är exakt och koncentrerat, såväl i korta atmosfäriska resebeskrivningar som i långa resonemang om kärlek och relationer. De skapar ett privat språk- och bilduniversum och uppfinner nya ord för att tala om sin kärlek. Till skillnad från många andra kärlekskorrespondenser håller deras språk för läsarens granskande blick.

Efter fyra års brevväxling konstaterar Stark att hon inte är någon ”längtans atlet” – en formulering som lyckas fånga hela brevsamlingens dialektik mellan avstånd och närhet i en enda bild. Det är tack vare många sådana språkliga segrar som de kan skriva om sin kärlek genom hundratals sidor utan att tråka ut läsaren – en anmärkningsvärd bedrift.

Lindqvist och Stark ägnar sig åt varandra och åt världen med ett närmast hypnotiskt allvar. Deras brevkonst utgörs av en särskild form av uppmärksamhet – ett outtröttligt koncentrerat betraktande och formulerande av allt som omger dem. Därav Starks förakt för flipperspelets symbolik, som för henne representerar ett slött icke-varande i världen.

Det är en krävande livshållning som kan framstå som avskräckande för dagens digitala generationer, som kanske känner mer samhörighet med den flipperspelande mannen än med brevskribenterna. Men ”Nöj dig aldrig, skrev du” tar livet på allvar, och något av detta allvar överförs till läsaren – en sällsynt kvalitet i vår snabba samtid där kommunikationen ofta är flyktig och ytlig.

I tider av snabba textmeddelanden och e-post påminner denna brevsamling om den långsamma och eftertänksamma kommunikationens betydelse för djupa relationer, och hur skrivandet i sig kan vara ett sätt att både utforska och fördjupa känslor.