Litterär anmälan: Lise Tremblays ”Judiths syster” belyser kvinnors tysta kamp

I den lilla staden Chicoutimi i norra Québec vid slutet av 1960-talet utspelar sig kanadensiska författaren Lise Tremblays roman ”Judiths syster”. Nyligen översatt till svenska av Elin Svahn på förlaget Rámus, erbjuder denna bok från 2007 en djupdykning i en tid av förändring, sedd genom ögonen på en ung flicka.

Tremblays avskalade och direkta prosa följer en stilens jantelag – den gör sig inte märkvärdig, använder få adjektiv och metaforer, och består av korta, koncisa meningar. Detta stilgrepp gör berättelsen särskilt absorberande och autentisk.

Romanens namnlösa jagberättare, en snart tonårig flicka, navigerar genom en värld där religionens grepp sakta börjar lossna och tankar om jämställdhet och ökad frihet gör sig påminda. Men för huvudpersonen existerar inte begrepp som feminism. Hennes verklighet består av olyckliga hemmafruar, dominerande män, romantiska föreställningar från filmer och böcker, samt veckomagasinens bilder av åtråvärda hem.

I centrum står relationen mellan flickan och hennes frustrerade mamma, en kvinna vars ilskeutbrott väcker skam hos dottern. Med nutida ögon skulle vi kunna se modern som progressiv och framåtsträvande – hon varnar sin dotter för äktenskapet och betonar vikten av utbildning. Men för berättaren är moderns beteende främst ett avvikande från normen, en källa till förvirring.

Kontrasten förstärks genom den söta och giftassugna flickan Claire – som är den titulära ”Judiths syster”. För huvudpersonen representerar Claire en traditionell väg till ett bättre liv: att genom sitt utseende gifta sig till trygghet och status. Varför förstår inte hennes mamma detta?

Tremblays tekniska skicklighet framträder i hur hon använder jag-formen. Berättarens språk består av fragment från andra – grannar, släktingar, vänner, veckotidningar och romaner. Trots den personliga berättarrösten blir boken därmed en form av kollektivroman där ett helt samhälle talar genom huvudpersonen. ”Hon har på sig en vit underkjol under klänningen, för med en underkjol fastnar inte klänningen mot huden och faller bättre” – meningar som denna avslöjar hur flickan internaliserar omgivningens förväntningar och värderingar.

Mot romanens slut anar läsaren att huvudpersonen kommer att bryta med dessa förväntningar. Hon kommer inte att bli en kvinna som främst bryr sig om hur klänningar faller. Detta utvecklingsmönster kan kännas bekant för litteraturvana läsare – den intellektuella flickan som väljer bildningens väg snarare än skönhetens och det traditionella äktenskapets.

Tremblays författarskap har tidigare introducerats för svenska läsare genom novellsamlingen ”Driftens väg” som utkom för två år sedan. Liksom ”Judiths syster” är den översatt av Elin Svahn och utgiven av Rámus förlag, känt för sina vackert formgivna böcker i mindre format.

Det som skiljer Tremblays berättelse från många andra historiska skildringar av denna omvälvande tid är att hon skriver som om framtiden inte redan är känd. Hon undviker att applicera nutida förståelseramar på dåtida erfarenheter. För huvudpersonen existerar bara nuet och hon saknar det analytiska språk som skulle låta henne se hur hon själv och människorna i hennes kvarter ingår i ett större historiskt skeende.

”Judiths syster” blir därmed mer än en berättelse om en ung flickas uppväxt – den erbjuder en inblick i hur sociala förändringar upplevs i realtid, innan de har fått sina namn och innan deras konsekvenser har blivit uppenbara. Genom denna omedelbara närhet till tiden och platsen låter Tremblay läsaren uppleva historien som levd erfarenhet snarare än som ett analyserat förflutet.