Filmkritiker Kerstin Gezelius hyllas som ”ledstjärna” i branschen

”Att jag inte ger mig förrän jag har hittat rätt ord för något som är lite svårfångat.” Så beskriver filmkritikern Kerstin Gezelius sin specialitet som recensent. Hon har nyligen blivit tilldelad det prestigefyllda Axel Liffner-stipendiet på 30 000 kronor och uppmärksammas för sin förmåga att fånga filmens sensuella känsla i sina texter.

I en tid då kritikens roll ofta ifrågasätts ser Gezelius utnämningen som ett viktigt erkännande, inte bara för henne personligen utan för hela kritikerkåren.

”Jag tycker det är väldigt kul att man över huvud taget uppmärksammar kritiker, eftersom det är så mycket diskussioner kring kritikens vara och inte vara,” säger hon, och tillägger att hon faktiskt inte har läst hela intervjun som beskriver henne som en ledstjärna inom filmkritiken eftersom hon tycker det är ”lite läskigt”.

Gezelius är särskilt känd för sina insiktsfulla analyser av skådespelarprestationer. Hon beskriver skådespelare och skådespeleri som sina specialområden och lägger stor vikt vid att beskriva hur skådespelare är, ser ut och rör sig på duken. Denna noggranna observation av kroppsspråk och uttryck ger hennes texter en extra dimension som många läsare uppskattar.

När det gäller att fånga den sensuella upplevelsen av film, något som juryn särskilt framhåller i sin motivering, menar Gezelius att detta är något som alla filmkritiker i viss mån måste göra. För henne handlar det främst om ärlighet.

”Det handlar väl mycket om att vara ärlig med vad man känner när man ser filmen,” förklarar hon.

För att en film ska få högsta betyg av Gezelius krävs något utöver det vanliga. Hon beskriver två vägar till toppbetyg: antingen måste filmen vara banbrytande på något sätt, eller så kan den vara helt traditionell men ha ”absolut musikalisk balans där allt bara stämmer”. Detta vittnar om en kritiker med blick för både innovation och hantverksskicklighet inom filmskapande.

På frågan om vad som är värt att se på bio just nu lyfter Gezelius fram ”The secret agent”, en brasiliansk film som hon beskriver som ”en film att försvinna in i helt och hållet”. Hennes personliga koppling till Brasilien, där hon vistats under perioder, gör att hon särskilt uppskattar hur filmen lyckas fånga många lager av det brasilianska samhället.

Juryn för Liffnerstipendiet, som består av Aftonbladets kulturredaktion, beskriver Gezelius arbete med stor värme i sin motivering: ”Film är inte bara konst, utan även en sensuell upplevelse och årets Liffnerstipendiat har en enastående förmåga att fånga den känslan. Med sin intelligenta blick får hon publiken att se skådespelarnas ansikten och kroppar på nya sätt.”

Vidare skriver juryn att Gezelius lyckas ”levandegöra det cinematiska universum som varje film utgör” oavsett om hon skriver om Hollywoodkomedi eller rysk avantgardefilm. Det är denna förmåga att röra sig mellan filmens olika uttryck och fortfarande hitta kärnan i upplevelsen som gör henne till en ”ledstjärna inom filmkritiken”, enligt juryn.

Axel Liffner-stipendiet instiftades 1984 när Aftonbladets kulturredaktör Axel Liffner gick i pension. Priset ska gå till ”en kulturjournalist som i sin verksamhet kombinerar djup kunskap om konst och kultur med ett lyhört sinne för kulturjournalistikens språk och uttrycksmedel”. Med denna utnämning placerar sig Gezelius i ett prestigefyllt sällskap av svenska kulturjournalister som har gjort bestående avtryck i branschen.

I en mediavärld som ständigt förändras och där kulturjournalistiken ofta får kämpa för sitt utrymme, representerar utmärkelser som denna ett viktigt erkännande av den kvalificerade kritikens värde och relevans i vårt kulturliv.