DN:s musikredaktion: Här är januaris bästa musik

I musikens spegel: Vårens mest intressanta nya släpp

Bruce Springsteens senaste singel ”Streets of Minneapolis” har skapats under stark tidspress – bara tre dagar tog det att skriva och spela in denna kraftfulla protestsång. Utan omsvep och poetiska utsmyckningar sjunger Springsteen om den tragiska händelsen i Minneapolis, där han namnger de två civila som sköts ihjäl ”in the winter of ’26”. Detta framstår redan som ett historiskt låtsläpp inom protestmusikgenren.

Harry Styles har valt en djärvare väg för sin musikaliska återkomst med singeln ”Aperture”. Låten överraskar med sin längd och ett inledningsvis svårtillgängligt intro. De subtila inslagen av acid house antyder att den tidigare pojkbandsidolen funnit ny inspiration, kanske från Berlins klubbscen och legendariska Berghain. Styles utmanar lyssnaren genom att inte ta den enkla vägen – ett modigt drag som väcker respekt.

Agnes nya album ”Beautiful madness” är ett collage av musikaliska uttryck där discosyntar möter pumpande house och schlagerpop. Hennes karaktäristiska hesa röst driver albumet framåt, ibland kraftigt behandlad med autotune. Särskilt utmärker sig spåret ”Ego” med sin lyxiga dansmusik som påminner om The Weeknd.

Stockholmsduon Horse Vision, bestående av Johan Nilsson och Gabriel von Essen, fortsätter utveckla sitt framgångsrecept efter fjolårets debutalbum och efterföljande Europaturné. Deras senaste singel ”You could have it” kombinerar mjuk emorock med tranceinfluerad synt och akustisk gitarr – ett sound som duon nu förfinat till perfektion.

Waterbaby, artistnamnet för Kendra Egerbladh, är på väg att släppa sitt debutalbum. Efter succén med ”Stockholmsvy” (tillsammans med Hannes) fortsätter hon i en liknande musikalisk riktning. Trots sin vassa titel är nya singeln ”Memory be a blade” överraskande mjuk och omfamnande.

Ett särskilt spännande samarbete har uppstått mellan ambientvärldens två framstående musiker, Julianna Barwick och Mary Lattimore, på albumet ”Tragic magic”. Barwicks drömska röst och körer svävar som ett tunt flor över Lattimores harpa och försiktiga elektroniska arrangemang. Resultatet är hänförande vacker musik som nästan smärtar lyssnaren. Svenska fans kan se fram emot deras Stockholmsspelning i april.

Brittiska indiekvartetten Dry Cleaning tar små men betydelsefulla utvecklingssteg med sitt Cate Le Bon-producerade album ”Secret love”. Frontfiguren Florence Shaws lakoniskt framförda vardagscynismer fortsätter att underhålla. Bandet har själva beskrivit att de blivit modigare och vågar ta större kliv i sin musikaliska utveckling.

Robyn har släppt två singlar samtidigt som ger en tydligare bild av hennes kommande album. ”Talk to me”, producerad av Max Martin, är en given hit som ändå behåller Robyns särprägel. Den mer experimentella ”Sexistential” visar hennes mod att pröva nya koncept, med texter om dejtingappar som Raya och IVF-behandlingar.

ASAP Rockys första album på åtta år, ”Don’t be dumb”, är ett spretigt verk som kunde tjänat på mer fokus och färre idéer. Trots detta innehåller albumet flera höjdpunkter, särskilt i samarbeten med artister som Damon Albarn, Doechii och folkpopsångerskan Jessica Pratt.

Amanda Bergmans nya album ”Embraced for a second as we die” visar inga tecken på att hennes karriär skulle plana ut – tvärtom verkar hon friare än någonsin. På den slående vackra ”Sick of time” uttrycker hon en önskan att frysa tiden när hon betraktar sitt sjuåriga barn.

Isak Klasson har återuppstått under namnet Ishaaq Aarqistra och utforskat sina indiska rötter på albumet ”Arikomban space”. Med Jari Haapalainen som producent har han skapat en stökig och krängande proggrock som släpps på det respekterade brittiska independentbolaget Lost Map Records. Detta kan mycket väl bli ett genombrott i smala internationella kretsar.

Nottinghamduon Sleaford Mods fortsätter sin skarpa samhällskritik på albumet ”The demise of planet X”. Med primitiva beats och slagkraftiga texter har de utvecklat sitt sound med fler nyanser, gästvokalister och tydligare melodier. Särskilt stark är låten ”Megaton” med sitt obestridliga budskap ”No war, no death”. För den intresserade finns dokumentären ”Bunch of kunst. Sleaford Mods: England’s angriest band” tillgänglig på Arte.