Dråplig antihjälte gör kaos i den colombianska kulturvärlden

I den colombianska staden Medellín lever en man vars drömmar om litterär berömmelse har krossats av livets hårda realiteter. Óscar Restrepo, en gång ansedd som en lovande poet, har med åren förvandlats till en barskrapad alkoholist som fortfarande vördar sitt kall men inte publicerat något på länge. Hans situation kompliceras ytterligare av att han bor hos sin mamma och har en närmast obefintlig relation med sin dotter.

Denna antihjälte står i centrum i den prisbelönta dramakomedien ”En poet”, regisserad av Simón Mesa Soto, som förra året belönades med jurypriset i Cannes sidosektion Un certain regard.

Filmen tecknar ett dråpligt men samtidigt rörande porträtt av en man som står fast vid sina konstnärliga ideal, även när dessa kostar honom hans värdighet. För Óscar är poesi ett kall som kräver uppoffringar. Han dyrkar den colombianske poeten José Asunción Silva, som tog sitt liv, medan han avfärdar Nobelpristagaren Gabriel García Márquez som en ”sellout” som sålt sin själ för kommersiell framgång.

När Óscars dotter plötsligt behöver ekonomisk hjälp tvingas han motvilligt ta ett jobb som lärare. Det är i denna roll han möter den unga, begåvade Yurlady, vars råa poetiska talang väcker något till liv inom honom. Detta möte blir början på vad som kan beskrivas som en absurdistisk ”My Fair Lady”-historia, där klasskillnader och genusfrågor ställs på sin spets.

Huvudrollen gestaltas av amatörskådespelaren Ubeimar Rios, vars fysiska framställning av Óscar är anmärkningsvärd. Med sin dåliga hållning, sluttande axlar och ständigt gråtmilda uppsyn förkroppsligar han en man som livet konsekvent motarbetar. Óscars vänner beskriver honom träffande som en ”vandrande katastrof”, och till och med barnen på gatan kallar honom ful.

Regissören Soto skildrar med finkänslighet hur Óscar och andra pretentiösa män på den lokala litteraturscenen ser en möjlighet att förverkliga sig själva genom att lyfta fram Yurlady, en fattig flicka med exceptionell begåvning. Det är i skärningspunkten mellan klass- och genusfrågor som filmens mest tragikomiska scener utspelar sig.

Ett talande exempel är när Óscar och hans litterära krets förbereder Yurlady för en poesiuppläsning på den holländska ambassaden. De vill att hon ska läsa en dikt om sin svåra uppväxt, medan hon själv mest är intresserad av att dricka det fina vinet som serveras. Varje gång dessa världar kolliderar skickas den stackars Óscar in för att medla, vilket oundvikligen slutar i katastrof.

Filmens svenska koppling kommer i form av musiken, komponerad av Trio Ramberget och Matti Bye, som förstärker det tragikomiska på ett sätt som påminner om stumfilmseran.

En av filmens styrkor är att Soto aldrig faller i samma fälla som männen i berättelsen. Yurlady, spelad av Rebeca Andrade, framställs aldrig som ett offer utan snarare som den klokaste personen i rummet. Hon behåller sin integritet trots omgivningens försök att forma henne.

”En poet” berättas i fyra kapitel och handlar i grunden om brustna drömmar och personliga tillkortakommanden. Parallellt med huvudberättelsen löper historien om Óscars komplicerade relation till sin dotter. I Yurlady ser Óscar inte bara sin egen ungdom utan också en möjlighet att återknyta kontakten med dottern, vilket ger filmen en strimma hopp i allt det tragiska.

Denna colombianska film har fått internationell uppmärksamhet och exemplifierar den växande betydelsen av latinamerikansk film på den globala filmscenen. Den ansluter sig till en rad aktuella spanskspråkiga filmer som utmanar traditionella berättarstrukturer och erbjuder nyanserade porträtt av komplexa karaktärer.