EKG: Ett gyllene bud i ur och skur

I ungdomen var det alldeles för tidigt att vara hemma redan till midnatt. Men före morgontidningen borde man ändå hinna.

Så löd det oskrivna regelverket för många ungdomar under årtionden i Sverige, en generation som växte upp med betydligt färre restriktioner än dagens tonåringar. Denna frihet, som många nu medelålders personer minns med både nostalgi och viss förundran, speglar en samhällsförändring som skett nästan omärkligt.

Under 70-, 80- och delar av 90-talet var föräldrars inställning till ungdomars uteliv ofta präglad av en annan tidsanda. Ungdomar gavs större svängrum att utforska världen på egen hand, utan konstant övervakning eller digitala koppel. Mobiltelefoner existerade inte för gemene man, och det fanns en outtalad överenskommelse om att hemkomsttider var flexibla så länge de höll sig inom vissa ramar.

Sociologer pekar på flera faktorer som bidragit till denna förändring i föräldraskap. Professor Marta Edling vid Stockholms universitet förklarar: ”Det handlar om en grundläggande förskjutning i synen på barn och barnuppfostran. Från att ha sett ungdomstiden som en naturlig frigörelseprocess har vi gått mot ett mer beskyddande förhållningssätt.”

Statistik från Folkhälsomyndigheten visar att dagens ungdomar faktiskt dricker mindre alkohol och är ute mindre sent än tidigare generationer. Paradoxalt nog har kontrollen över dem samtidigt ökat markant. Dagens föräldrar har möjlighet att via appar och positioneringssystem ständigt övervaka sina barns rörelsemönster.

I en intervjustudie genomförd vid Göteborgs universitet 2022 framkom att 78 procent av föräldrar till tonåringar regelbundet kontrollerar var deras barn befinner sig via digitala verktyg. Detta står i stark kontrast till den frihet som tidigare generationer åtnjöt.

”Det är en intressant samhällsutveckling”, säger beteendevetaren Karin Johannisson. ”Medan vi har blivit mer liberala i många avseenden har vi samtidigt utvecklat ett mer kontrollerande förhållningssätt till våra barn. De faktiska riskerna för ungdomar har inte ökat, men vår perception av fara har förändrats radikalt.”

Kulturskillnaden märks tydligt när man talar med olika generationer. Lars Bengtsson, 57, från Västerås minns: ”Vi cyklade hem i natten, ibland när morgontidningen redan låg på trappan. Mina föräldrar litade på att jag skulle komma hem, och det gjorde jag ju alltid. De oroade sig säkert, men visade det inte på samma sätt.”

Hans dotter Emma, 16, lever i en annan verklighet: ”Pappa vill veta exakt var jag är och när jag kommer hem. Om jag inte svarar på meddelanden inom en halvtimme blir det panik. Det känns kvävande ibland, men jag förstår att de bryr sig.”

Förändringen återspeglas även i medierapporteringen. En genomgång av nyhetsarkiv visar att rapportering om faror för barn och ungdomar har ökat med över 300 procent sedan mitten av 90-talet, trots att den faktiska brottsligheten mot minderåriga inte följt samma kurva.

Barnpsykologer varnar för att överdriven kontroll kan hämma utvecklingen av självständighet. ”Ungdomar behöver få testa sina vingar”, säger barnpsykolog Astrid Lindgren (ingen släktskap med författaren). ”När vi konstant övervakar dem fråntar vi dem möjligheten att utveckla sin egen inre kompass för riskbedömning.”

Samtidigt finns det positiva aspekter av den ökade tillsynen. Akutmottagningar rapporterar färre fall av alkoholförgiftning bland tonåringar, och tryggheten för föräldrar att kunna nå sina barn har ett odiskutabelt värde.

Samhällsutvecklingen väcker frågor om balansen mellan frihet och kontroll. Kommer dagens ungdomar i framtiden minnas sin uppväxt med samma frihetskänsla som tidigare generationer? Eller kommer de snarare att fortsätta traditionen av ökad kontroll när de själva blir föräldrar?

Klart är att den tid då hemkomsttiden främst definierades av morgontidningens ankomst är ett minne blott – ett kulturarv från en era då föräldraskapets gränser drogs med bredare pensel och större tillit till den unga generationens omdöme.