EKG: Hammarby, det är livet!

I huvudstaden finns det gränser som är osynliga för ögat men ändå märks tydligt bland invånarna. Det handlar om fotbollslojalitet – en kraft som kan sträcka sig över både decennier och stadsdelar. För Erik Kavallin Garberg, mer känd som EKG, var valet av fotbollslag aldrig en fråga om var han bodde.

Trots att han varit bosatt i Stockholms innerstad, närmare bestämt Vasastan, i sex decennier bär han Hammarbys gröna och vita färger med stolthet. För många kan detta verka motsägelsefullt – hur kan någon som bott så länge i ett område med starka kopplingar till andra klubbar vara så hängiven Bajen?

”Det var min morfar som introducerade mig till Hammarby när jag var liten. De minnena sitter djupt”, berättar EKG när vi träffar honom en kylig höstdag utanför hans lägenhet nära Odenplan. ”Fotbollslojalitet handlar inte om var du råkar bo, utan om vem du är i hjärtat.”

Morfadern, som ursprungligen kom från Södermalm, tog med sig den unge Erik till Söderstadion under 1960-talets glansdagar. De gröna stolarna, ljudet av supportrarnas sånger och den särpräglade stämningen gjorde ett outplånligt intryck på pojken.

”Vi åkte tunnelbana från Odenplan till Slussen och sedan promenerade vi till arenan. Det var nästan som en ritual”, minns EKG. ”Morfar kunde alla sånger och lärde mig texterna. När man väl har känt den gemenskapen finns det ingen återvändo.”

I Stockholms fotbollsvärld är geografin annars ofta avgörande. AIK förknippas traditionellt med norra Stockholm, Djurgården med östra delarna och Hammarby med söder. Men det finns alltid undantag från dessa oskrivna regler.

Fotbollssociologen Maria Eriksson vid Stockholms universitet har studerat fenomenet med fotbollsidentitet i storstäder. Hon menar att familjeband ofta spelar en avgörande roll när det gäller vilket lag en person väljer att stödja.

”Enligt våra studier är det tre faktorer som avgör vilket lag man hejar på: familjetradition, platsen där man växte upp och kompisgänget. Av dessa är familjetraditionen ofta starkast”, förklarar Eriksson. ”Det är fascinerande att se hur fotbollslojalitet kan överföras mellan generationer, även när geografiska förutsättningar förändras.”

För EKG har livet i Vasastan inte alltid varit enkelt som Hammarby-supporter. När lokalderby spelas märks rivaliteten tydligt i kvarteren, och många grannar hejar på AIK eller Djurgården.

”Det har blivit många intressanta diskussioner genom åren, särskilt på jobbet och i trapphuset”, skrattar han. ”Men jag ser det som ett tillfälle att representera Bajen i områden där vi är underrepresenterade.”

När Hammarby vann Allsvenskan 2001 firade EKG på Medborgarplatsen tillsammans med tusentals andra supporters, trots att han hade närmare till Råsunda eller Stadion. Den dagen var geografin oviktig – det var gemenskapen som räknades.

I takt med att Stockholm växer och blir mer rörligt suddas de traditionella gränserna mellan supporterområden ut allt mer. Människor flyttar, nya generationer växer upp med andra influenser, och supporterkulturen utvecklas. Men för entusiaster som EKG förblir lojaliteten orubblig.

”Min son bor nu i Enskede, mycket närmare Hammarbys hemmaplan än jag någonsin gjort. Han är naturligtvis också Bajare”, berättar EKG stolt. ”Det är som min morfar sa – ett lag väljer dig lika mycket som du väljer det.”

Hammarbys supporterförening bekräftar att det finns många medlemmar som bor utanför de traditionella Hammarby-områdena. Klubbens popularitet har växt stadigt under de senaste decennierna, och den starka supporterkulturen lockar anhängare från hela Storstockholm.

”Vi har medlemmar från Norrtälje i norr till Nynäshamn i söder”, säger Kalle Strandberg från supporterföreningen. ”Geografin betyder mindre idag, det handlar om identitet och gemenskap.”

För EKG kommer Vasastan alltid vara hans hem, men hjärtat kommer alltid att slå i grönt och vitt. Precis som hans morfar en gång gjorde, för han nu traditionen vidare till nästa generation – ett levande bevis på att fotbollslojalitet kan övervinna både tid och rum i en stad där fotboll är mer än bara en sport.