EKG: Trädet är borta men Astrid är kvar

Historiskt körsbärsträd vid Astrid Lindgrens staty försvunnet från Tegnérlunden

Tegnérlunden i Stockholm har genomgått en oväntad förändring som väckt uppmärksamhet bland kulturintresserade stockholmare. Ett betydelsefullt körsbärsträd som i närmare tre decennier stått som en naturlig bakgrund till Majalisa Alexanderssons bronsskulptur av Astrid Lindgren har nyligen avlägsnats.

Vid ett besök för drygt en månad sedan var platsen fortfarande oförändrad, med både August Strindbergs kraftfulla staty i Carl Eldhs tappning och Astrid Lindgrens mer undanskymda skulptur ”Poesi och förtrollning” på plats i den gröna parken. Men vid ett återbesök denna vecka hade en central del av miljön försvunnit – körsbärsträdet som sedan invigningen 1996 stått som ett naturligt skydd bakom Lindgren-statyn.

Trädet hade en genomtänkt funktion. Det erbjöd både skugga och skydd mot regn för besökare som ville beskåda statyn i lugn och ro. Nu återstår endast en stubbe där det en gång stod ett praktfullt träd som utgjorde en integrerad del av platsens atmosfär.

Skulpturen ”Poesi och förtrollning” invigdes under pompa och ståt i maj 1996 – en händelse som samlade många stockholmare och kulturpersonligheter. Invigningen blev särskilt minnesvärd eftersom Astrid Lindgren själv, då 88 år gammal, närvarade. Författarinnan anlände stödd på sin syster Stinas arm, med en bukett liljekonvaljer i handen.

Stämningen var högtidlig när andraklassare från Adolf Fredriks skola sjöng flera av Lindgrens välkända sånger. När författarinnan gjorde entré ljöd tonerna av ”Idas sommarvisa” över Tegnérlunden – ett rörande ögonblick då Lindgren själv sjöng med på väg fram till sin nyskapade bronsskulptur.

Framme vid statyn betraktade författarinnan sin metalliska avbild innan hon skämtsamt grep tag i statyns näsa – ett ögonblick som påminde om busiga Emil i Lönneberga.

I den täta folksamlingen som omgav invigningen lyckades en närvarande journalist ställa två frågor till Lindgren. På frågan hur det kändes att bli förevigad i brons svarade hon med sin karakteristiska humor: ”Det är inte varje dag man blir staty. Jag trodde man måste vara död först.”

När journalisten frågade om det var hon eller Strindberg som utgjorde Tegnérlundens framsida, replikerade Lindgren snabbt: ”Det är HAN som sitter på baksidan.” Ett svar som speglade både hennes humor och självförtroende.

Konstverket föreställer Astrid Lindgren iförd en ”kappa” som i verkligheten symboliskt skyddar flera av hennes litterära figurer – Peter och Petra samt Ylva-Li bland andra – som är integrerade i skulpturen. Till skillnad från den nakna, kraftfullt exponerade Strindberg-statyn har Lindgrens staty alltid varit mer diskret placerad i parken.

Nu när trädet är borta framträder statyn tydligare för förbipasserande, men många besökare upplever att något väsentligt har gått förlorat. Körsbärsträdet hade under åren blivit en oskiljbar del av konstverkets miljö och sammanhang – nästan som en tredje karaktär tillsammans med de två författarikonerna.

Tegnérlunden, uppkallad efter skalden Esaias Tegnér, har länge varit en kulturell samlingspunkt i centrala Stockholm. Parken representerar en del av huvudstadens litterära arv, med statyer av några av Sveriges mest betydelsefulla författare. Strindbergs dominanta staty från 1942 av Carl Eldh har länge varit parkens mest synliga landmärke, medan Lindgrens staty från 1996 representerar en nyare generation litterära storheter.

Besökare till parken uttrycker nu både förvåning och besvikelse över trädet som försvunnit, men också en viss uppskattning över att Astrid Lindgrens staty nu är mer synlig för allmänheten. Stubben som återstår påminner dock om en förlust i parkens balans och historiska sammansättning.