En ursäkt är ingenting man bara kan VRÅLA fram

Tyska barnboksförfattaren Jörg Mühle utforskar konsten att be om ursäkt i sin senaste bilderbok ”Det var ju inte meningen”, den tredje boken om de två olikstora men lika viljestarka djurvännerna björnen och vesslan.

I denna vardagsnära berättelse för barn från tre år har björnen råkat skotta snö rakt i sin väns ansikte. Trots försök att be om ursäkt går det inte riktigt rätt till från början. Det dramatiska ”förlåt” som björnen vrålar fram skrämmer snarare den lilla vesslan, som ramlar baklänges av rädsla.

”Är du inte klok! Det var alldeles för högt!”, utbrister vesslan. ”Dessutom var det ingen riktig ursäkt. Den måste komma från hjärtat!”

Detta blir utgångspunkten för en lågmäld men tankeväckande historia om hur man hanterar misstag i relationer. De två vännerna diskuterar, argumenterar och försöker igen, tills situationen så småningom utvecklas till lek och snöbollskrig.

Boken berör ett universellt tema som de flesta kan känna igen sig i – de ögonblick då vi av misstag gör något dumt mot någon annan. Det kan handla om att tappa något på någons tå, råka spilla, skvätta vatten eller säga något klumpigt. Trots att det inte var menat att såra, måste vi lära oss att ta ansvar för konsekvenserna.

Mühle har tidigare utforskat andra vardagsdilemman i de två föregående böckerna om samma karaktärer. I ”En till dig, två till mig” behandlas temat att dela med sig, och i ”Imorgon bestämmer jag” diskuteras det komplicerade i att leka tre personer tillsammans. Den nya boken fortsätter på samma spår genom att ta upp ett annat grundläggande socialt färdighetstema – konsten att be om ursäkt på ett uppriktigt sätt.

Det som gör Mühles böcker särskilt uppskattade är att han lyckas balansera det pedagogiska innehållet med humor och autenticitet. Trots det tydliga budskapet undviker han att bli förnumstig eller övertydlig i sitt berättande. Hans styrka ligger i den bullriga, ibland tjafsiga humorn med vilken karaktärerna stångas med varandra i frågor om rätt och fel, kompromisser och vänskap.

Bildspråket i boken är renodlat och avskalat. Vinterlandskapet fungerar nästan som ett scenrum där relationen mellan björnen och vesslan får utrymme att utvecklas. Författaren prioriterar konsekvent dialogen framför att visa upp teknisk hantverksskicklighet i illustrationerna, vilket skapar ett fokus på själva interaktionen mellan karaktärerna.

Översättningen till svenska är gjord av Barbro Lagergren och utgiven av Alfabeta förlag. Boken rekommenderas för barn från tre år, men innehållet kan vara relevant även för äldre barn som fortfarande arbetar med att utveckla sociala färdigheter.

Det som gör denna typ av böcker värdefulla i barnlitteraturen är att de hjälper barn att känna igen och hantera vardagssituationer som kan vara svåra att navigera på egen hand. Genom de tydliga karaktärerna björnen (stor och kanske lite klumpig) och vesslan (liten men bestämd) kan barn identifiera sig med olika personlighetstyper och se hur konflikter kan lösas genom kommunikation.

Vad som också är uppfriskande med Mühles porträtt av vänskap är att den inte idealiseras. Den är långt ifrån perfekt, vilket gör den desto mer verklighetstrogen och rolig att följa. Genom att visa en relation med både upp- och nedgångar ger författaren en mer realistisk bild av vad vänskap faktiskt innebär – att ibland göra fel, men också att lära sig be om ursäkt och gå vidare tillsammans.

”Det var ju inte meningen” blir därmed ett fint tillskott i en serie böcker som på ett inkännande och humoristiskt sätt utforskar vardagliga dilemman som alla barn möter i sina relationer.